4 Track demons var en grupp som verkligen knockade mig med sin musik. Jag var "tvungen" att göra en intervju med gruppen och det är Jan som svarar på frågorna en dag i början av mars 2002. Här nedan följer den och det medföljande brevet som Jan skrev.
 

Hej Peter!

Det här kom helt lägligt, eftersom jag är hemma i något slags skitinfluensa och inte har så mycket annat att göra. Dolving hade också drabbats, och vi kom överens om att det var Hitlerviruset. Akta dig, det smittar kanske via mail också. Man får plötslig feber och känner sig som om man blivit misshandlad av ett gäng skinheads. Nåväl, nu är jag i varje fall kry nog att ta itu med dina frågor.

 

Historia?

-4TD började som ett inspelningsprojekt sommaren 1997. Jag spelade i en annan grupp, Limboland, men var inte nöjd med det lite för slicka sound som mina låtar fick där, så jag och Kim Lantto (förste basisten, f d Comatose) körde in ett gäng låtar på en rullbandare jag hade då. Vi tyckte det blev bra, och började kolla efter folk att bilda ett helt band med. Tammy kom med på trummor efter att ha svarat på en annons jag satt upp på diverse musikaffärer. Vi körde med den sättningen ett bra tag, gjorde några smågig – typ ett par om året – och en demo. Hösten 99 slutade Kim och ersattes av Fredrik Reinedahl (f d Soulquake System). Vi höll på ungefär likadant och gjorde en demo innan vi bestämde oss för att göra den första skivan, Previously Unreleased. Den spelades in på våren 2000, mixades på hösten och släpptes januari 2001. Fredrik hoppades av i maj 2001, och Kim hopade in som ersättare när vi gjorde andra skivan på hösten samma år. I samma veva kom Niklas Mellegård med som ordinarie basist, och han är med nu. Den nya skivan släpptes i januari i år, med releasespelning på Bommens Salonger. Vi har börjat få erbjudanden om lite större gig nu, även om det är extremt svårt att få klara besked.

 

Berätta lite om varje medlem, ålder, familj och så vidare, något hemskt om varje medlem också kanske?

-Jan Risheden (jag): sång, gitarr, låtskrivare. 34 år.

Tammy: trummor. 21 år.

Niklas Mellegård: bas: 31 år.

-Mer tänker jag faktiskt inte berätta. Det där om familj frågar du ändå bara för att du vill veta om Tammy är singel. Och något hemskt att berätta har jag verkligen inte om mina älskade medmusikanter.

 

Ni kommer från Göteborg, finns det några bra band och hur är det med speltillfällen här?

-Jag skall inte påstå att jag har någon järnkoll på resten av musikscenen här. Det finns säkert massor av bra band som jag aldrig hört talas om. Det blir oftast att jag går ut när det är någon jag känner som spelar, så en uppräkning blir lätt incestuös. Jag älskar Jack Brothers, vet få band som svänger så hysteriskt. Är även mycket förtjust i Gusto, reggaebandet som Dolving är med i. Och Dolving solo är grym. Division of Laura Lee har jag aldrig hört live, men jag gillar plattan. Annars får jag nog hänvisa till min monumentala okoll.

När det gäller speltillfällen har jag däremot raka besked: Det är helt värdelöst! Man får tjata och tjata och tjata och smöra i månader för minsta lilla gig, och det beror förstås på att det finns för lite ställen. Jag skulle uppskatta en musikscen där det inte är en så förtvivlat stor grej att det är ett liveband på scenen, där man kan gå ut och ta en öl utan att betala en massa inträde och kanske få höra någonting som man aldrig hört förut.

 

Hjälpte Popstad till något tror ni?

-Knappast, det är väl alla överens om. För oss som hamnade utanför kändes det väl mer som att man ännu en gång inte fick vara med, och det är ju aldrig kul. På det hela taget skall man nog inte lägga för stor vikt vid påkostade, uppblåsta mediaspektakel.

 

Alla som kommer från Göteborg hejar väl på GAIS eller, bryr ni er om fotboll eller hur är det, kan ni tänka er på att vara med på en skiva till det fotbollslaget ni hejar på?

-Jag får tala för mig själv – vilket jag ju gör i alla dessa frågor – och erkänna att jag är fullständigt ointresserad av fotboll och idrott i stort. Vete fan om 4TD skulle ha platsat på en fotbollsplatta i vilket fall som helst, det är väl inte riktigt läktarrock vi kör… hoppas jag.

Tammy tillägger att Hisingstads IF är de bästa, men att det inte är aktuellt med någon skiva just nu.

 

Har ni kollat mycket på OS, vad tycker du om Sveriges insats?

-Som sagt är idrottsintresset minimalt, men faktum är att jag just nu under OS fann min favoritsport – curling! Ett fullständigt obegripligt spektakel där allt går så sakta, så sakta och de står och vrålar taktiksnack för full hals. Och de där kvastarna! Vackert, meditativt och konstigt. Däremot kan jag inte påstå att jag bryr mig om vem som vinner.

 

Nu tillbaka till musiken, jag jämförde er med Leathernun och tidiga Union Carbide, vad gillar de de uttalanden?

-Jag har inte lyssnat på Leathernun, men har hört jämförelsen förut i fråga om min sång. Carbide gillar jag, även om jag inte tycker att vi håller på med riktigt samma sak. Över huvud taget tycker jag det är intressant när folk berättar vad de får för referenser – ibland är det precis det man tänkte på när man gjorde låten, andra gånger är det saker man aldrig hörs talas om eller som man inte för sitt liv kan koppla ihop med det man gör själv. Men man får något att tänka på i varje fall.

 

Vilka andra grupper jämförs ni med?

-Oj, jag vet inte om jag kommer ihåg allt jag hört. Velvet Underground och P J Harvey är ju de som jag själv brukar dra fram, och det håller ju många med om. Annars… Morphine, Pixies… Sonic Youth ganska många gånger, vilket gjort att jag lika många gånger tänkt att jag måste lyssna på dem, men det har aldrig riktigt blivit av. Doors. Joy Divison. Hüsker Dü i en recension alldeles nyss, men dem har jag heller aldrig lyssnat på.

 

Bryr man sig om recensioner egentligen? Vilken är den konstigaste och vilken är den bästa ni fått?

-Jag bryr mig absolut om recensioner. Dels ur ett helt krasst perspektiv, att man vill att folk skall vilja kolla in vad man gör och inte bli avskräckta. Marknadsföring helt enkelt. Hellre en kass recension än ingen alls. Sedan blir man ju lite dyster när man får läsa någonting där man tycker att den som skriver inte fattat ett skit och vet att för en massa människor blir detta det enda de "vet" om vår musik. Det finns ju mycket självhävdelsebehov och sådant i musikjournalistiken också. Den konstigaste – och mest negativa - tycker jag är den senaste, som var uppe på Dagens Skiva (www.dagensskiva.com) igår, eftersom jag inte kan känna igen mig i någonting av vad recensenten skriver. Det känns som om det varit som att försöka banka ner en fyrkantig kloss i ett runt hål att försöka få in vår musik i hans öron. Men vad gör man? Den bästa är solklart Lennart Perssons i Feber, av precis motsatt orsak – han hade fattat precis vad vi vill ha fram och vad vi försöker uppnå. En negativ recension som den första gör mig deppig i några timmar, en positiv – och bra, intelligent, välskriven - som den andra gör mig lycklig i veckor.

 

Har de blivit mycket radiospelningar?

-En hel del, faktiskt. Dels har Håkan Persson på P3 Rock kört "Oceanside" två gånger, dels har olika låtar (mest "Holiness" och "Oceanside") hamnat på spellistor på olika lokal- och studentradiostationer runtom i landet. Jag tycker det är stenhårt att veta att 4TD går på lokalradio i Eskilstuna och Ljusdal, för att nämna ett par exempel.

 

Hur är en bra spelning med 4 track demons?

-En bra spelning är en sådan där vi och publiken tillsammans skapar den där magin som gör att man inte längre bryr sig om alla påklistrade begränsningar utan kan vara så stor och självklar som man egentligen är. En bra spelning har en intensitet och energi som inte går att få någon annanstans än på scen. När det känns att "nu äntligen är det på riktigt", när varje ord man sjunger och varje ackord man tar är sanningen.

 

4 track demons vad är det för ett namn egentligen?

-Det kommer från P J Harveys skiva "4-track demos", men att det fastnat beror väl på att det känns som om det ger rätt associationer. Lite rått och skramligt, och så en antydan om en annan värld än den vardagliga.

 

Har ni gjort något mer än This is Holiness? Hur får man tag på det isåfall?

-Vår första EP heter "Previously Uneleased" och finns att köpa på Bengans och Skivhugget – eller egentligen i vilken skivaffär som helst eftersom den har distribution genom Border, fast det är inte så många som tagit in den. Den finns på CDON på nätet också.

 

Vad gillar ni för musik annars?

-Jag är uppväxt på 60-talsrock – framför allt Hendrix – och lyssnade en lång period nästan bara på jazz, framför allt frijazz. Just nu lyssnar jag på Patti Smith, som är en av mina hjältar. Av relativt moderna saker kan jag nämna P J Harvey, Soundgarden, Morphine. Mycket rock, lite pop. Improviserad, experimentell musik. Arabisk och turkisk musik. Swing (gammal, inte neoswing). Pelle Ossler. Bra blues. 70-punk. Ramones, t ex. 1900-talskonstmusik. Och så vidare. Kanske lättare att säga att jag hatar salsa, jazzrock, visor och det mesta som är slickt och smörigt.

Tammy lyssnar mycket på rock’n’roll, punk och punkblues (inte minst Bob Log III, som 4TD har haft en efterfest med tillhörande jamsession med!) och så förstås en massa annat. Hon har fan så mycket bättre koll än jag på vad som händer och sker på musikscenen.

Niklas är stor Pixies- och the Jam-entusiast; i övrigt har jag inte hunnit ta del av hans musiksmak så mycket.

Ganska varierat m a o, men det är ju så det är nu för tiden.

 

Första, senaste och dyraste skivan du har köpt?

-Första: "Glitter" av Gary Glitter för 2 spänn i en cutout-back på Vivo. Jag var bara sju-åtta år, så jag hade säkert fått komma med backstage om jag gått på någon av hans konserter…

Senaste: "Raw Power" med Stooges i ommixad version. Men jag insåg att det inte är mixen det hänger på, utan att den idioten skulle låta aset James Williamson spela gitarr istället för geniet Ron Asheton.

Dyraste: Vet inte, har alltid varit för snål för bootlegs och rariteter. Någon box, antagligen, Doorsboxen kanske.

 

Vad är det för typ av människor som gillar er?

-"This is Holiness" tycker till och med min mor om. Så det gör nog alla andra också. Uppriktigt sagt verkar det inte vara särskilt nischat. På senaste spelningen (Sticky 6 mars) var det ett gäng fulla tonårstjejer som dansade framför scenen och verkade tycka det var skitbra, vilket förstås var väldigt kul eftersom det inte är vad jag tänkt på som vår primära målgrupp. Vad vilken det skulle vara kan jag å andra sidan inte säga. Vi gör inte musik för att passa någon särskild grupp, texterna behandlar väldigt allmänmänskliga saker och vi har ingen ultrahipp attityd, så förhoppningsvis kan vi nå fram till dem som kan ha nytta av oss.

 

All tomorrows recordings vad är det för ett skivbolag?

-Det bildades av gruppen El Musico när jag var med där och spelade saxofon, för att släppa deras första EP. Sedan använde vi samma etikett när vi skulle våra skivor, men i stort sett arbetar vi helt självständigt från varandra, när det gäller produktion, ekonomi och allt annat. Vi har helt enkelt gjort plattorna själva.

 

Hur tycker du det är att leva i Sverige då?

-Jag tycker det är trist när folk gnäller på Sverige, men kan ju inte låta bli att göra det själv. Det som är bra – ett välfärdssamhälle grundat på en humanistisk livssyn – håller ju dessvärre på att avvecklas till förmån för totalt marknadsvälde. Och så finns det ju en grundläggande miss i den socialdemokratiska välfärdsidén , nämligen att alla antas vilja ha en nyrenoverad lägenhet med handduksvärmare, vilket gör att alla billiga skrutthus renoveras bort och man måste jobba röven av sig för att få någonstans att bo.

Att vi sedan lever i ett genomkapitaliserat, ytligt, fördummande, deprimerande skitsamhälle beror kanske inte så mycket på Sverige som den globala utvecklingen i stort. Är det bättre någon annanstans? Jag vet inte. Bra med Sverige: vi har frihet och möjligheter. Dåligt: Det finns enormt stark makter som motverkar att vi använder denna frihet och dessa möjligheter. Likriktning, enfaldiga media, elände.

Men jag bor ju kvar här, så…

 

Bryr ni er om politik? Hur går det i valet i höst, vinner Göran Persson genom att dansa i barnprogram, flörta med Di Leva med mera?

-Jag har svårt för att engagera mig i partipolitiken, eftersom det förmodligen går så som du beskrivit. Göran Persson borde givetvis spetsas på en påla och halstras över sakta eld medan någon pissar honom i ögonen, men jag har svårt att se att vi uppnår det på parlamentarisk väg. Och givetvis beror det på att alldeles för många sådana som jag inte engagerar sig, men det känns som om det finns vettigare saker att göra, som att försöka visa sin omgivning att det finns någonting vikigare är all skit som kablas ut.

 

Hur reagerade du den 11.e september när terrorattacken skedde? Har det ändrat ditt liv på något sätt.?

-Jag blev förstås inte förvånad, eftersom USA har bett om någonting sådant hur länge som helst, men det förhindrar förstås inte att det är fruktansvärt att människor blir mördade. Nej, det har inte ändrat mitt liv.

 

Du berättade i ditt brev att hela din ungdom ägnade du åt att göra sciencefiction zines, berätta?

-Jag bodde i skithålan Simrishamn i Skåne och hade väldigt få kompisar där men hade turen att få kontakt med det nätverk av udda, intelligenta, kreativa människor som den s k science fiction-fandom utgjorde. Med hjälp av hemgjorda, stencilerade tidningar byggde vi en egen verklighet som var mycket roligare än den sörja som omgav oss. Ibland handlade det om sf, oftast inte. Mer vanligt var det som ett slags dagboksanteckningar eller brev till en ovanligt stor krets av nära vänner. Det har betytt mycket för mig, dels att jag fått möta en mängd fantastiska människor, dels att det tog jävligt lång tid innan jag gjorde mig omaket att ta itu med "verkligheten" på allvar. Jag tycker fortfarande att den är ganska överskattad.

 

Vad gör ett fanzine bättre än en vanlig tidning?

-En vanlig tidning lever under övertygelsen att den måste tillfredsställa sin läsekrets genom att mata den med det den vill ha, vilket redaktionen allt för ofta tror är lättsmält, sockrad smörja. Dessutom skall det helst passa "alla", vilket betyder att det blir ett väldigt snävt urval av saker och företeelser som ens är aktuella att behandla. Ett fanzine behöver inte leva upp till någonting sådant utan har sitt enda berättigande i utgivarens entusiasm, plus att det finns betydligt större chans för en fanzineutgivare att få direkt feedback än för t ex en journalist på en kvällstidning. Ett fanzine är gjort av passion, en tidning av någon form av vinstintresse. Sedan finns det för all del några tidningar som lyckas smita förbi det där. En, tycker jag, är Faktum, Göteborgs tidning för/om/till förmån för hemlösa. De har ett berättigande redan i sin mission, så de behöver inte fylla tidningen med den vanliga skiten utan kan göra någonting intressant av den istället.

 

Vad gillar du zines på internet?

-Underbart! Här har man möjligheten att göra någonting som är precis hur snyggt och bra och stort och påkostat som möjligt – utan att det egentligen kostar mycket mer än tid, entusiasm och skicklighet. Jag är i och förtjust i papper och trycksvärta, men det överträffas ganska lätt av att få världsomspännande distribution gratis.

 

Vad gillar du internet överhuvudtaget?

-Jag gillar Internet. Det finns för all del en massa skit där också, men det är trots allt en möjlighet att få stor spridning för sina grejer utan att behöva några enorma ekonomiska resurser.

 

Någon favoritsida?

-http://drive.to/4trackdemons

 

 Vilka är framtidsplanerna för bandet?

-Försöka få så mycket spelningar som möjligt. Göra nya låtar.

 

Vilka är framtidsplanerna för dig själv?

-I helgen går jag in i studion och gör en solodemo, dvs delvis samma låtar som med 4TD men med bara mig och min gitarr. Tanken är att försöka få gig på ställen där det inte går att få plats med bandet. Dessutom håller jag och gamle 4TD-basisten Kim Lantto på att utveckla vårt CDR-bolag för experimentell musik, Brax-Tone. Kolla in hemsidan www.brax-tone.com. Spelningar med mina andra projekt (se Brax-Tone).

 

Visdomsord?

-Inget så där allmängilitigt som jag kan pracka på alla.

 

Nåt att tillägga?

Bara att det var roligt och smickrande att få göra en sådan här intervju och att jag önskar dig och alla andra eldsjälar som orkar driva sina egna projekt all lycka i världen.

 

 

 

.