Total Misär has returned after many years of
silence and here they give the longest interview
done in Skrutt's almost 40-year history.
March-2021
Little story about the group?
-The band was formed sometime 1989-1990 in
Mariestad. We are not quite sure exactly when.
The first lineup consisted of Ola Lindberg (guitar
& vocals), Fredrik Gard (drums), Peter Andersson
Lilja (guitar & vocals) and Andreas Bister (bass).
After the second demo from the beginning of
1995, Gard left the band for film studies in
Stockholm and was replaced by Ola Sundström. We
were part of the punk wave during the first half
of the 90s, mainly active in Västergötland. We
had the rehearsal room at Skogsbrynet where,
among other things, Cosa Nostra rehearsed and
Wolfbrigade (then Wolfpack) was formed. Cosa
Nostra became a great source of inspiration,
even though we did not copy the style. But we
learned a lot about how to work with music by
studying how they rehearsed.
Ola was from the beginning the most driving in
the band, and with a few exceptions, all the
songs and lyrics came from him. This is still
the case today, even though we work with the
songs together in the rehearsal room.
We recorded several demo cassettes, but only two
came out for sale. The first, "Jag måste spy"
(text by Gard by the way), came out in 1993, and
by that time the name Total Misär was
established. The second, "Spring för ditt liv",
came in 1995. It begins with the song "Panik",
which Peter wrote, which became one of our main
songs. We first sold that demo with the text
“Not original cover due to time pressure. Call
and we will send! ” so that no one can draw a
cover for it. In 1996 we participated in the
compilation album "Words of wisdom" which was
released by Markus and Martin Wiking under the
name RapeCakeRecords. The song we chose for the
record was "Polare", and it can well be
considered our big "hit" from the 90's period.
The same year that record came out, we put the
band to rest because Ola was full of schoolwork
and other interests. Our last gig was at the ARA
festival in Lidköping.
After many years of recurring conversations, we
finally decided to start playing again, and in
October 2018 we met in a rehearsal room at the
Munich Brewery in Stockholm, where Gard
rehearsed with his thrash band. All original
members except Bister were present. The same
weekend, Mattias "Arvid" Rasmussen, an old
acquaintance from Mariestad who now plays guitar
in Mähälium and drums in Deny, was contacted,
and he agreed to take care of the bass.
After wthat we recorded the album "Bortom mörka
hav" in January 2020 at Elvärket in Mariestad,
it became clear that not everyone pulled in the
same direction. Among other things, the distance
between Mariestad, where Peter and Arvid live,
and Gnesta, where the band has its base today,
was a problem. Mattias left his place in the
band available, and some time later Ola and Gard
chose to move on without Peter, and found two
new members more locally. The new members are
Johnny Jonsson (guitar and vocals) and Gustav
Häntak (bass and vocals). Thanks to these two
new additions, the band has reached new heights
and rehears regularly with good success. We are
currently working on a single, which will be
released digitally to present the band with the
new set, and be a preview of a new upcoming
album.
Tell us a little about each member, age, job,
family, band before and on the side?
-Ola is 45 years old and today lives outside
Gnesta with is partner, as well as a couple of
cats and quite a few chickens. The band's
rehearsal room / studio is also housed in their
house. He earns a living (well) at his company,
usually through participation in medieval and
Viking markets during the summer. He is a
craftsman with leather as his main focus, but he
also does a lot of carpentry. In addition to the
market segment, he works in the construction
sector from time to time. He played in a punk
band called "Kärnvapenkrig" before Total Misär.
This was an extremely local Mariestad phenomenon
and they never released anything, but there are
a few songs recorded. There was also a band
around 2000-2005 that first played distorted
rock'n'roll / action rock and then some kind of
mix between death and power metal, but it never
lifted. Ola is recording the rock'n'roll
material from that time and will release it
later.
Gard is 47 years old, truck driver (garbage
truck currently) with a background in the film
industry, where he has worked with light on many
major film and TV productions as well as
commercials. He still takes small jobs in that
industry sometimes, but is actually quite done
with it. He lives in Farsta with his wife and
son, and a cat.
After moving to Stockholm, he played thrash in
the band Inflikted. He and one guitarist have
continued after that in the band Minefield.
Johnny is 40 years old, working as a V / A
technician at the time of writing, but is about
to change jobs. He has done a bit of everything
and has, among other things, a past as a truck
mechanic. Likes to mech / ride vintage cars and
bikes. Looking for peace of mind and a job
without racial talk among colleagues, both seem
to be a utopia. Wish he was smart enough to
invent the ultimate source of power, completely
clean and renewable, to be able to give it to
the people and thus avoid the devastation of
mother earth as it is today.
He previously played in the death metal band
World Battering, and is working on a thrash
project in his home studio. Lives in Mölnbo with
his partner and a couple of cats.
Gustav is with his 31 years the youngest in the
band. He has studied aesthetic music in high
school, as well as music production and sound
technology. He has played in a couple of bands
before Total Misär, where Wormwood is most
prominent. He has driven a truck all his working
life, but is currently studying further. He is
single with a daughter and lives in Gnesta. In
addition to this, he also differs from the rest
of the members by being the only one who does
not have a cat. The daughter was not present at
the meeting where this decision was made, and
sometimes satisfies her cat abstinence with one
of Ola's cats. The cat in question was not
present at that meeting, and does her best to
escape when she visits.
The former members are not our thing to speak
for, but we will post personal stories from
everyone who is or has been in the band on the
website www.totalmisar.se. But we can make a
brief account without saying too much:
Bister, our original bassist, did not continue
with the music after the band paused -96. Peter,
who was closest to him due to his upbringing and
school, and lived next door to him while growing
up, lost contact with him for a while before the
band started again. He still lives in Mariestad.
Peter joined Cosa Nostra when Total Misär was
put on ice in 1996. They lacked a guitarist /
singer because Svein moved to England. Today he
is a senior lecturer in Swedish (think it was a
senior lecturer in any case) and works at the
University of Gothenburg and the University of
Skövde. He has two sons and a special resident
in Gothenburg, which is why he can be said to
live half his time in Mariestad and half in
Gothenburg.
Arvid works in healthcare, has a daughter and a
special resident. He plays guitar in Mähälium
and drums in Deny. He lives in Mariestad.
During the 90's he played in his first punk band
3 meter älg, which got a rehearsal room opposite
Total Misär at the clubhouse Skogsbrynet. That's
how we got to know him. He also went to the same
high school line as Ola's younger sister, who
thought he was shitty at first. But she likes it
so easily about all kinds.
Ola Sundström lives today in Malmö. He started
playing in the metal band Eternal Autumn after
Total Misär was put on ice. They are also active
again. It is unclear whether Ola is with today
or not.
I can hear a lot of both punk punk in a harder
way and a lot of other Swedish-sung punk, I hear
right? Was it better before?
-When we started playing, the concept of
trallpunk did not really exist. And when it
started to appear, it was bands that Asta Kask,
Strebers and others were referring to. Then came
bands like Räserbajs and changed people's
definition of trallpunk with their poppy, happy
tones, and then the trollpink label did not fit
well with the old bands and also us. So if you
did not like the musical development of the
bands, you might think it was better before. But
those who played the airier, happier punk were
in many cases very good. It just was not a style
development that suited us.
We do not play trall punk, raw punk, punk rock
or crust punk. We play punk of the harder
melodic kind. Rooted in the music of Asta Kask,
Strebers, DLK (before "Tomat") and KSMB created,
and inspired by bands such as Cosa Nostra,
Wolfbrigade, Anticimex, and early Bad Religion.
Today with some elements of rock'n'roll and
metal, of which the latter is probably barely
noticeable to most people.
Total Misär, are you happy with the name?
Strange that no other punk band had taken the
name before! If the best band name had not been
taken, which name would you have chosen then? I
mean which is the best band name?
-From the beginning we had no name at all, which
is probably the case for most people. Ola came
up with the brilliant name "Badskum" at a party
at Bister, but we quickly changed to "Misär",
which was Gard's idea. And shortly after that,
Gard's mate porn-Jocke thought we should be
called something tougher, and suggested "Total
Misär". We thought we could have it until we
came up with something better. But we never did,
and then we grew into the name. When we released
the first demo "Jag måste spy" the name was
established.
Today, it is fortunately easier to avoid taking
the same name as any other band, as it is easy
to search online before making a decision. That
was not really the case just a few decades ago,
but as far as we know, there was no other Total
Misär before us.
Any best band name is not easy to point out.
When you were a teenage punk and a little stupid
in your head, you thought it was fun with as
absurd names as possible. "Snedsågad
skethusgavel" was a band name that circulated
and was considered by some to be very difficult
to beat. But it may not have been the clearest
name from a symbolic perspective. "Mobbade barn
med automatvapen” or ”Palme sköt först” can feel
spotless if you like provocative names but do
not care so much about deeper messages and such.
Everyone will probably have to answer for
themselves which is the best band name.
What is the best thing about playing live? Do
you miss playing live now?
-The best thing about playing live is to get in
direct contact with the audience. To reach out
with your music and it´s message. And to help
create a context of community where people
really meet, becomes part of a movement. And of
course to do well as a band, deliver their set
in the best possible way and get the audience in
the mood, and people may come forward afterwards
and show appreciation.
None of us have been on a stage for a long time,
so the word "missing" may not be entirely
correct. But we are really looking forward to
coming up on stage and playing. We're also
talking about streaming gigs if the corona
restrictions continue to impose restrictions on
events.
Where is the best place to play, where is the
worst? What makes a gig really bad?
-If the venue and stage are substandard, or if
the equipment and techniques do not measure up,
it is not easy to make a good gig. Or if for
some reason not very many people came. Or if
it's too weird mix of music styles at the gig.
We can not answer where it is best or worst
because we have not been out for many years. But
based on experiences at other people's gigs, for
example, Debaser Hornstull is quite good, while
Kafé 44 still, after so many years in the same
venue, is unable to deliver either good sound or
a tolerable environment. After over 30 years, at
least air conditioning should be in place. It's
a shame, because they play an incredibly
important role for anyone who does not enter the
restaurant.
Then it is good to play in some places for other
reasons as well. Klubb Altruism, for example,
which donates its surplus to Suicide Zero and
Kvinnohuset Tranan. Apart from that point, it
should be a pretty good club locally as well,
but we have no experience of that yet.
Finally, there is a big problem in many cities
today, and that is the so-called gentrification.
There is nothing that makes a gig so bad that
there is no longer anywhere to play at all. If
you move to a district because it is cool and
trendy with all the nightlife there, maybe you
should give a damn about exerting pressure on
the municipality and property owners to make
this nightlife to close down in favor of eg
gluten-free bakeries and barbershops. Or you
could have given a damn about moving to that
part of the city at all. In Stockholm, for
example, several small and medium-sized stages
have disappeared in recent years due to
gentrification, and it is devastating for bands
that are at the beginning of their career, or
that do not fit on large stages and arenas for
other reasons. And where should everyone who
wants to see live music go? Why should they be
relocated to industrial areas outside the city
centers? But we can all be involved and
counteract this development. Punk has always
been a D.I.Y. movement. It's time for people to
get involved again, look for places to have
gigs, talk to student unions and leaders of
youthplaces, and get started and do gigs. We
hope to be able to do a little of that ourselves
in the future. We have a few different premises
underway and have had initial talks with
Studiefrämjandet about cooperation for that.
How is it like to play this kind of punk in
Sweden today? Does it feel more important than
ever in today's cold society to play punk?
-Because Total Misär is a fairly clear political
band, the answer to the question is yes. The
right wingturn, the polarization and the
increased class divisions are worse today than
in a long time. When we were active in the 90s,
it was organizations like VAM, BSS and NNy
demokrati that tried to distort people's heads.
Today, they have gone to colleges, learned to
tie tie knots and use rhetorical tricks, and in
addition, the other right-wing parties run
around like useful von Papen-like idiots and
contribute to the shit. In modern times it has
never been so important to defend the open,
democratic society of diversity as it is now.
The historical aspect of this may not be
something Gustav and Johnny can say much about
because they are new to the band and the genre.
But when Ola was looking for a replacement for
Peter and Arvid, he was clear about the band's
political appearance, and of course they stand
up for it.
How would you describe your music in three
words?
-Real red punk? Or maybe "ask all listeners"?
But then that is not our description. I don´t
know, honestly. That with short definitions is
quite difficult.
What does punk mean to you, is it just a word or
is it a lifestyle? What is the difference in
your view of punk if you compare with when you
were younger?
-This is a question that invites long thoughts
and explanations. When you were younger, it was
partly fun with the spirit of rebellion and
revolt, partly with the feeling of belonging to
a community that did something without being
controlled by the representatives of society. In
many ways it was an illusion, but we still had
the right free rein to shape our community in
the favorable environment the student unions
offered at the time.
As you get older, you probably become both more
politically aware, and more refined and cynical.
You recognize the political meandering. One
recognizes the patterns in the right's
strategies to destroy the welfare state. You
recognize the tones from all the idiots that
swallowed the simple solutions the far right
feeds them with and you recognize the
comfortable attitude of the one who decided and
then leans back comfortably and stops taking in
facts and arguments. And one never ceases to
question injustices and unreasonableness. But
today with a slightly different approach than
when you were a teenager. Organization and
collaboration with others to achieve something
better, instead of screaming, pointing the
finger and being uncomfortable straight up in
the face.
You get a slightly different outlook on life
when you leave your youth behind, and Gard
refers to Stefan Sundström in the SVT
documentary "Eran", where he talks about things
that could be said during the early punk, with
an example from Ebba Grön's song "What are you
going to be(Va ska du ? ”. That text contains
things that are directly hurtful and disapprove
of the adults' whole endeavor, and Sundström
thinks it was not so mature or kind.
This is what you can understand when you have
grown up yourself and perhaps have your own
family to support, or just have rent and bills
to pay. If you are going to attack someone, it
should preferably be the one who is responsible
for things that make society worse, which
preserved class divisions and people's different
value, not ordinary honest poeple who are just
trying to make their everyday life work. So
today it is probably more interesting to try to
contribute to change and be positive to other,
less stereotypical ways of living without
directly peeing on those who can not or do not
want to make such choices.
And there are many who grew up in punk who have
learned to do things more on their own, or
rather together with others in the punk network.
Today, there are clubs, record companies,
distribution companies and merchandise
workshops, all of which are run on a small scale
by enthusiasts within the movement.
Ola has one thing he comes back to all the time:
Ulf Dageby's lyrics from the song "Sen en
lördagkväll" is still as relevant today as then,
and puts his finger quite well on what punk is
for him: "Build something together that no
bastard destroys".
How do you see on downloads, mp3s and the like?
You are not on Spotify?
-We are on Spotify when this is published, and
some other places as well ... but when we got
the questions, the digital release had not been
made yet.
Downloading and streaming are good for
distribution. It is positive that music and
other content have become easily accessible.
What is less good is that the companies that
provide these services are usually dependent on
investors who should have their share of the
pie, or simply want to keep most of it
themselves. And there will be very little for
the artists. For example, 1.31 öre per listen on
Spotify.
If you want to support artists you like, it is
better to buy records and merch, and of course
to go to gigs when it is possible to arrange
such things again. You can do this no matter how
much you use streaming services in daily life.
What do you think it is like to live in Sweden
today, politically? SD + M? Covidpandemi?
-We were a bit involved in politics in an
earlier issue. But in order to develop, it is of
course a problem that right-wing extremism has
normalized to the extent that it has. On the one
hand, the judiciary has betrayed its
responsibility by not slowing down SD in time,
which there are legal opportunities to do
through the law on restriction of freedom of
association. It means that the state can ban
organizations that violate democratic principles
and human rights. But that did not happen with
SD, they were allowed to spread their shit and
now they are sitting in the politic with 20%
voter support.
In the wake of SD's success, the media has toned
down the threat from other organizations, and
used descriptions as "immigration critical" of
groups that have physical violence as a tool and
are considered terrorists by SÄPO. And virtually
all other parliamentary parties have adapted to
this lubrication, mainly in the ranks of course
the Moderates and their lap dog the Christian
Democrats. All this brown grease is basically
the same thing, where SD is the breakthrough
into the political establishment, where there is
the opportunity for major societal changes. It
is unfortunate that neither the media nor
political parties realize the extent of that
danger.
But the general right-wing turn in society does
not end with pure right-wing extremism. The
burgeoning neoliberalism and capitalism are
making great strides today, but more and more
deregulation for large corporations and more and
more sale and privatization of the public good.
And this is because too many do not care to get
into politics before going to the polls, but are
fooled by populist half-truths and lies. Can be
fooled with tax cuts and favorable mortgage
rates, as if it were more important than
preserving and developing an equal welfare
society that benefits everyone. Selfish
perspectives are used as blinders to the
striving for solidarity that is good for
everyone, not just the privileged. And there is
a vicious circle of unequal resources behind it
all. The right-wing propaganda machines have
many times more resources than their opponents,
because the capitalists who sit on all assets
through their industrial capital can pump money
into this machine of opinion. Either it is done
through think tanks or media companies, or
through direct party contributions. And it is a
constant struggle uphill for the left-wing
opposition as those affected by right-wing
politics do not have the same resources to
contribute. The only thing to do is to call for
solidarity and resistance. Never in Sweden's
modern history has it been more important to
vote left in future elections, and gladly
contribute in other ways to the opposition to
the right, through, for example, donations or
membership in organizations that want to defend
the tolerant and equal society. No one can do
everything in this, but together we are
stronger.
Business support during the pandemic also shows
signs of total capitalist dominance. How else
can it be reasonable for large listed industrial
companies to receive so much help, even though
they have venture capital in the form of
shareholders' money? At the same time,
individual traders are expected to have their
own saved assets to live on in the event of a
crisis, and if they do not, they will have to
collapse. And there we find pretty much the
entire cultural industry. All musicians, variety
artists and artists are in that sector.
Furthermore, all clubs and festivals, which may
not be run as individual companies, but are not
large enough to be able to influence political
decisions to their advantage. How many of them
will survive the pandemic if they do not get
help? The state must be all of us together. But
in the reality of right-wing politics, this is
not the case. And then we have not even touched
all hourly employees and part-time workers yet.
In any case, the left got through an expansion
of the unemployment insurance fund during the
crisis. But in a different political climate,
there would be much more comprehensive measures
to keep everyone afloat, not just those who can
afford to swim themselves.
Are there any bands in Sweden today? In your
hometown?
-There are a lot of good bands today, and thanks
to the digital revolution in the 90s, it has
become much easier to find each other and keep
in touch. Hard to push for some specific,
because then you miss lots of others who are
also worth mentioning. But in the Gnesta area,
we only know of Politiskt Inkomplett, as we do
not know exactly how active they are.
The local perspective is probably not very
important in this case, however, it is more
important if you get to start arranging gigs.
Then of course you want to lift those who are
locally, even if it may not stop there. Bands we
have had some contact with are for example
Puffra from Järfälla, Vet Hut from Malmö,
Drömsemestern from Dalarna (a little unclear
exactly which city), The Sensitives, where
Gustav knows the drummer, Los Bastards from Umeå
(because Ola bought a guitar from Viktor in that
band) and Råttorna (Martin helped Ola with
concert tickets to a KSMB gig). Then we
exchanged some writing with Lastkaj 14 and Ett
Dödens Maskineri from Falun, and also with Mart
in DLK, even though it was a pretty cool
response from him. He certainly did not remember
us from the 90s. And of course Slaveriet because
Bjurre is still an old acquaintance and role
model from the Mariestad era, and some others in
the band are connected to Arvid, so because of
him we can of course mention Deny and Mähälium.
Asta Kask can well also be mentioned due to a
little talk Ola had with Bonni. Of course
Wolfbrigade also because it is Jocke Rydbjer who
mixed and mastered the record in his Wolfden
Studio. Which of these we will share the stage
with remains to be seen, and not all of us have
talked about that. And there are lots of other
bands that are worth mentioning, but not
everything fits here.
Either way, we can make a small list for each
member, with bands we like and that we come up
with now, with the proviso that we might miss
some that we should have thought of. Both punk
and other things, big and small:
Olas list:
Gamla Pengar
Kardinal Synd
Headons
7 svåra år
Burning Kitchen
Bombfors
Välta Stället
Trubbel
Bäddat För Trubbel(Both name they maybe took the
same name from the beginning?)
Marulk
Dundertåget
Raised Fist
Gluecifer
Kvelertak
Ossler
Orkan
Finntroll
Vintersorg
Hoven Droven
Den Flygande Bokrullen
Seasick Steve
Gards list:
Tragedy
Anticimex
Cosa Nostra
Wolfbrigade
Overkill
Sodom
Destruction
Exodus(gamla grejerna)
Kreator
Slayer
Motorhead(gamla trion)
Gustavs list:
The Sensitives
Tysta Mari
The Drippers
Lastkaj 14
Björnarna
Kiss
The Hellacopters
Gluecifer
Turbonegro
The Hives
Johnnys list:
Allt med Dio.
Slayer
Rage (Avenger)
Destruction
The Exploited
Kreator
The Crown
Motörhead
Opeth
Nazareth
Kvelertak
Hypocrisy
Bach (+ and the most classical stuff)
I
Body Count
Do you play anything outside Sweden?
-For obvious reasons, the answer to date is
"no". We will see how it will be in the future.
In any case, we have sold records to Russia and
Japan and have been played in a podcast in
Argentina.
Other good bands from abroad?
-Punk in Sweden easily becomes a domestic affair
as most people sing in Swedish, and the lyrics
are often written from a Swedish perspective.
But it is clear that there are foreign bands
that can be mentioned, in addition to the
classics like Pistols, Clash, Stiff Little
Fingers, Sham 69, GBH, Black Flag and more and
more. Because no matter who started it, you have
probably listened to what appealed to you. Early
Bad Religion perhaps. Mainly the record "Suffer"
then. The Business and Youth Of Today, when
you're in that mood. Or Exploited. Gluecifer is
almost punk. JMKE were quite sensational in the
90's when they did some gigs in Sweden.
Your texts, what are you influenced by? Never in
a language other than Swedish?
- Text writing is driven by opposition to
right-wing extremism and capitalism, and the
injustice, hatred and violence they bring with
them in the form of sexism,HBTQ hate, opposition
to the environmental movement and general
factual resistance. In addition, the lyrics show
better alternatives, even if in punk it is easy
to get caught up in a one-sided attack on what
you dislike. The texts are almost exclusively
democratically socialist.
We only write in Swedish. It is easiest to get a
message out in one's own language, and our focus
is mainly to reach out with things that concern
Swedish conditions and politics, although
certain topics will of course be worldwide and
require international commitment and solidarity.
Is there anything you will never write about?
-Too personal texts about your own emotional and
relationship life perhaps. It is absolutely
possible to approach it without being pathetic,
and there are bands that do. The concern for
each other is an important part of the community
in punk, and to the highest degree something
that should permeate society more than it does
today. But if that perspective becomes too
personal, you easily end up in a position where
you personally become the focus, when for us it
is more interesting to raise issues from a
broader perspective. Also things that are about
mental and emotional balance. If you bring in an
element of societal structures and common issues
that many can relate to, it may well work. But
not to send out an overly personal cry for help
in an emotional crisis. Then it will probably
end up in a different project than this band.
Not because it's wrong to write like that, but
it feels a little too self-centered for Total
Misär's concept today.
"Funny nonsense lyrics" that were fun to drink
in the 90's also have no place in the band's
current form. Like the title track of the first
demon "Jag måste spy(I have to vomit)", to name
some. It was great fun in my teens. If people
like that style, feel free to keep listening to
it. No harm in that and it's pretty harmless.
But we will not come up with anything like that
in our current lineup. If we record any of our
old songs with such lyrics, we will write them
different.
Then there are obvious things like racist and
sexist performances that would never be
mentioned in this band's lyrics. As sunkissed
joke jargon from youth, when it was more or less
the norm for people to joke about racists,
women, sexually non-normative and disabled. But
it is so obvious in the context that it hardly
needs to be mentioned.
Politics and music, do they always belong
together? Have you written any non-political
song?
-No, of course politics and music do not always
have to belong together. There are bands that
completely shit in politics. And sometimes it's
maybe lucky. In hard rock, for example, it has
turned out that when political opinions emerge
there, it is often of the right-wing kind. Like
the Iced Earth member who appeared as a Trump
supporter, for example.
But in punk, it is quite difficult to see that
politics has no role. And more things in life
and everyday life than people might think have
political dimensions. Even such a thing as
choosing what to buy in the grocery store has
political consequences, and also the fact that
there is more talk about that type of individual
choice today. Actually, it's quite false,
because people can not influence the structures
very much on an individual level. It is of
course a good thing that people are becoming
more aware of their consumption. But
neoliberalism is trying to free business from
its much greater responsibility by passing it on
to the end consumer instead. So just such a
simple thing as choosing milk packages or toilet
paper has political dimensions. And it can lead
to conclusions about political systems and help
people take the right choice when the election
comes.
Total Misär will probably never write an
apolitical song, although the messages may be
more subtle in some lyrics. Most of the time,
however, they are not.
Best political band / artist?
-It depends on how you see it. Some bands may
deliver well-written songs that give the
listener increased insight into the topics they
are about. Other bands may succeed mainly by
playing music that is noticed by many. Then
there are bands that can handle both of these
things with bravura. Mart has always been a
brilliant lyricist, and some of DLK's previous
songs are clearly political and still actual
today. There is good stuff in the latter
material as well, although many in punk have
probably lost interest in DLK today. The same
can be said about Bonni, who wrote good stuff
for both Asta Kask and Cosa Nostra. As for the
latter stuff, you can above all lift the EP
"Historien dömer oss alla" which Asta Kask
released before the last election. The
Nationalteatern has also been important for punk
and the development of society, and they are
also such a band that managed to get new
generations of fans, as Asta Kask did. But among
the punk bands that are more active today, one
can well mention Lastkaj 14, even though they
are not clearly political in all songs, Sju
Svåra År, Kardinal Synd and Vänsternäven. And of
course Ett Dödens Maskineri
Do you think music can change someone's life,
then I mean lyrics etc?
-Yes, there are countless stories about how
people experienced a kind of awakening through
the music, and not infrequently a specific song.
Some even tell how a special song or band helped
them through a difficult period in life.
Everyone probably has such songs and bands. Or
at least many of us. If we succeed in achieving
such a thing, it is of course difficult to
guess, but it would be great to succeed in that.
Music is a special art form that can carry a lot
of emotions, give people support when life is
difficult, and also encourage struggle when
necessary, and contribute to community and a
sense of meaningful context, which all people
need.
Your cover is really cool on your CD, who did
it? Is it important to have a cover that you
understand the type of music you play? What is
your all-time favorite cover?…
-The cover artist is a guy Ola found in Gnesta.
His name is Martin Ander, manderoid on
Instagram, for those who want to see more of his
work. In addition to being a good thing to
support small-scale local activities, he, as an
anti-racist and feminist, took the thing with
the band as well. He has some connection to the
punk scene before and wanted to do more in that
way.
Ola had sketched for a long time on several
concepts for covers, and the last one Martin had
to start from, together with some inspirational
pictures, but with a clear desire that he would
make the picture in his own way. This was a new
way of working for him. Both he and the band
were very happy.
Ola had designed the logo and the bomb symbol in
advance, but Martin also had to draw them in his
own way so that the style would be coherent.
We will probably continue to collaborate with
him on future productions as well.
Is it important to get out physical records?
Vinyl or CD or both? Is there a good record
store near you? Does it feel like you're
releasing a record if you're just releasing it
digitally?
-We think physical records are important for
several reasons. First of all, it feels good for
oneself. Working to produce a great product,
with visual art, graphic design and everything
else, and see the finished result, is satisfying
in a completely different way than just
releasing digital albums. It's more "for real".
And who knows if all the streaming sites will be
up forever? You have a physical album yourself,
in your own collection. And in that way, it will
be interesting for the listeners as well.
Vinyl is of course more fun than CD, the sound
is better (although it may be less important
today when you usually record digitally) and
since the format is larger, the aesthetic values
take up more space, it is much more fun to set
up a nice vinyl record on a picture shelf than a
small CD. But it is enormously much more
expensive to press vinyl, so the CD format comes
in as a more easily accessible alternative for
many bands. Many blogs and fanzines also want a
physical disc to write a review, and for other
promotional purposes it is also needed.
Then you can not ignore that the bands need to
sell records and merch to get back some of their
expenses for music production. It's not free to
make music. And if you really want to support a
band and help them keep going, it's great to buy
their stuff. You don't get much from streaming
sites, 1.31 öre per listen on Spotify, for
example. However, not all music platforms have
the same conditions. It can be good to check out
who has the best conditions for the creators and
use their services instead. But the greatest
support for bands and artists is when you buy
records and merch from them.
Please tell us something really fun that
happened during your career on stage or behind
the scenes etc?
-There are mostly small things because we had a
long break from 1996-2018. So far there are no
direct examples from the present. In the 90's it
may be possible to find something, but nothing
spectacular. It is possible that Gard ended his
work in the band, before he moved to start his
film studies, by falling off the drum stool and
down behind the drum stage at the last gig he
was on. We had all drunk too much that time.
How does the audience look like? Which type of
people comes to your concerts? Do you miss any
types of people?
-It remains to be seen, because we have not done
any gigs since the ARA festival in Lidköping in
1996. But one hope is of course that we will
draw some young people to our gigs, even if it
is people around the 40s who seem to make up the
core of the punk audience nowadays. It is with
the younger future lies.
And then it would be fun to reach out more to
people with a foreign background. Punk tends to
be a cultural sphere with a fairly large
majority of white Swedish-born. Of course, this
has not always been the case, if you look at
bands like KSMB for example. But today, punk is
not so relevant for people in segregated areas,
such as metropolitan suburbs, although the
message in the music is largely about injustices
that are certainly experienced more strongly
there than in other areas. Like anti-racist
songs, for example. Of course, it can be good to
deliver music with anti-racist messages to young
people from more privileged backgrounds who are
fed a lot with racist right-wing ideas today
when they have to form an idea of how the
world works, but it will not be quite a hundred
with such material if not also reaches out to
those who are victims of racism.
And with that said, there are problems that may
be felt more in small towns in the countryside,
where dissatisfaction increases because the
infrastructure decays and the workplaces close.
In such areas, SD finds much of its voter
support, which they deceive with simple
solutions in the form of increased power and
privileges on unequal and racist grounds. It
would like to arrive there with insights into
the consequences of right-wing politics and
neoliberalism in the form of unfair distribution
of resources, metropolitan centralization and
widening class gaps. Make them believe that
society will be better if we care more about
creating a welfare for all instead of just
caring about ourselves and our loved ones.
Please rank your five favorite records, five
favorite concerts.
It will be a list for every member.
Album:
Ola
Cosa Nostra - Under ytan
Ett dödens maskineri - Det svenska hatet
DLK - Le som en fotomodell
Dundertåget - Skaffa ny frisyr
Lastkaj 14 - Som en dålig film
Gards
Alla motorhead plattor med första trion.
Exodus - fabulous disaster.
Sodom - agent orange.
Metallica - dom första 3 plattorna.
G.B.H - city baby attacked by rats.
Gustav
KISS - Dressed to kill
Metallica - Ride the lightning
Dissection - Storm of the lights bane
Children of bodom - Hate crew Deathroll
Gluecifer - Tender is the savage
Johnny
The gray cassette with torn strip of text I
found when I was 15 years old, which later
(thanks to a classmate) turned out to contain a
selection from Metallica's first 4 records.
Rage - Ten years
The Haunted - Made me do it
Arch Enemy - Wages of sin
Opeth - Blackwater park
Concerts:
Ola:(not so much big things,I like smaller
things better)
Dubioza Kolektiv, Kägelbanan 2016
Entombed, Stockholms universitet, 2004(met my
partner there)
Gard:
Nofx
Motorhead
Lillasyster
Death breath
Fu manchu
Gustav:
The Darkness, Sthlm 2013
Kvelertak, Sthlm 2014
The Cure, Roskilde 2012
Black Sabbath, Sthlm 2005
The Hellacopters, Sthlm 2019
Johnny:
Motörhead - Münchenbryggeriet -02
Entombed - Nyköping -01(?)
Rage - SRF -01
Children of bodom - Wacken -06
The Crown - Getaway Gävle -10(?)
Is it boring with interviews? Or haven´t it not
be so many?
-So far, we have not had to go through so many.
But it's fun if you have something to say. The
difficulty lies mostly in coordinating the whole
band for them.
If you could choose five bands from history,
dead and alive to have a concert with your band,
what are the dream bands then?
-Ola thinks it's going to be a bit too much idol
cult over that kind of thing, and for him it
does not feel like it really belongs in punk.
But it is clear that some bands were important,
such as the Sex Pistols and Clash, to go far
back, Bad Religion, Asta Kask and Strebers to
name a few that became important a little later
or more within the country's borders. The
question is whether you would really like to be
on the same stage as those famous big bands?
It's more fun to draw an audience on their own
merits than to act as a warmer for another major
band.
But with all that said, we had some fun gigs in
the 90s together with Cosa Nostra, Dia Psalma
and DLK. And it is clear that you have to play
supportband until you get started. But warming
up for big elephants is not really something we
dream about.
Gard thinks it would have been fun to play with
Motörhead and meet Lemmy. And Johnny thinks it
would have been cool to share the stage with
Thin Lizzy.
Is music a good way to vent frustration and
become a kinder person? Are you angrier today
than you were as young punks?
-One of the members of Råttorna hatched the term
"newangry(nyarg)" during their participation in
Döda Katten Podcast. It was damn accurate. And
now, when the political climate, with worse
right-wing winds than ever and the normalization
of the far right, calls for playing punk again,
it is a fitting description of how one can feel.
And of course, it's good to use music to vent
frustration. It works fine, provided you play
enough angry music. And we do. But you must not
vent yourself empty either, but keep the focus
on where the frustration comes from, so you can
do what you can to achieve a positive change.
What is the strangest question you were asked in
an interview?
-We may well scoop from the extremely limited
interview archive we have so far to answer that
question in the best way:
An entertainment reporter had split up 10
questions for us. The first question actually
consisted of 4 questions. More than one of the
subsequent questions were direct repetitions of
previous questions. But really, none of the
questions were strange in themselves, the
strange thing was probably in how little that
seems to be required to get a job as a reporter
today.
Which is the question you never get, ask it and
answer it?
-Because we have not done so many interviews
yet, it is not possible to give a good answer to
this. But in general it is more fun to get
creative, interesting questions than banal ones,
in the style of "Do you have a favorite song on
the record?".
Future plans for the band?
-We will record a new album. It will probably be
some kind of full-length, but we have not nailed
the songs yet. However, we will release a
digital single as soon as possible, as a preview
of the album and to present the band with the
current lineup.
We like to make a vinyl of the album. Maybe we
can afford it with the help of advance purchase.
And then we'll do gigs. If the pandemic gives
way before the vaccinations, it is possible to
arrange events again. But we also plan to
stream, so if we can only get 10-20 people in
front of the stage, we can at least do
something. And when it releases more, we want to
arrange gigs to which we can invite more bands
to participate.
For yourself?
-This question is well directed to Ola, because
he handles the correspondence. But everyone in
the band has a part in it.
In any case, I hope to get better at recording,
because we will try to take care of it in our
own rehearsal room. And then it would be good to
get the income in order, which has suffered as a
result of the pandemic. Everything I had left
over I put on music equipment and studio
equipment, and it would be nice to have some
margins.
By the way, the plans are to vote for the Left
Party(Vänsterpartiet) in the upcoming election,
and try to engage me as much as possible to help
them move forward. There is no other reasonable
parliamentary party in this country today, as I
see it.
Anything to add?
-There is always something to add!
Take responsibility. Care. Do what you can.
Support the stuff you like and take nothing for
granted. Are there bands you like, buy their
records and merch, go to their concerts (when
it's possible to arrange that again). Think
about how you listen to music everyday. Do you
only use a streaming service like Spotify, which
takes all the money yourself and only gives
crumbs to the creators, or do you also use
services that have nicer conditions for smaller
and independent bands and artists? Are there
local businesses you like, such as small shops
with organic produce, local food producers,
small individual craftsmen or a small club
organizer, support them. Buy from them, hire
them and go to the events, perhaps not because
it is the cheapest option, but to support your
local small-scale business instead of large
listed companies. Maybe not the gig in that
place is really interesting to you, but you want
the club to manage the finances and continue to
arrange things, so there is a meeting place to
meet people and see smaller artists and bands
perform. Are there organizations that do good
stuff, get involved in them. As charities,
justice organizations, cultural associations,
trade unions or political organizations. If you
do not support active engagement in person,
support them with grants or membership fees. And
question people in everyday life who give air to
racist and sexist opinions, or other prejudiced
brown-right shit that has been normalized far
beyond the bounds of reasonableness today. Let
them know you do not agree. Obtain
counter-arguments and point out the inaccuracies
in their claims. Expo, ETC and Motargument and
more are good sources for that. And take the
opportunity to examine yourself as well. Do you
have any habits from growing up that should
change? Casual patterns you have not thought of
that you do not really like? Most of us probably
have, especially those of us who come from a
more or less privileged environment. Can you
become a better example yourself?
The world becomes what we make it common. Both
large and small. Internationally as well as
locally. And it must get better again. There are
many things to think about, but if you do
something instead of nothing, you contribute to
a positive change.
Total Misär har kommit tillbaka efter många års
tystnad och här ger de den längsta intervjun som
gjort i Skrutts snart 40åriga historia.
Mars-2021
Lite historia om gruppen?
-Bandet bildades nån gång 1989-1990 i Mariestad.
Vi är inte helt på det klara med exakt när.
Första lineupen bestod av Ola Lindberg(gitarr &
sång), Fredrik Gard(trummor), Peter Andersson
Lilja(gitarr & sång) samt Andreas Bister(bas).
Efter andra demon från början av 1995 lämnade
Gard bandet för filmstudier i Stockholm och
ersattes av Ola Sundström. Vi var en del av
punkvågen under 90-talets första hälft, främst
aktiva i Västergötland. Replokalen hade vi på
Skogsbrynet där bl a Cosa Nostra repade och
Wolfbrigade(då Wolfpack) bildades. Cosa Nostra
blev en stor inspirationskälla, även om vi inte
kopierade stilen. Men vi lärde oss mycket om hur
man kan arbeta med musik genom att studera hur
de repade.
Ola blev från början den mest drivande i bandet,
och förutom några enstaka undantag kom alla
låtar och texter från honom. Så är det än idag,
även om vi jobbar med låtarna tillsammans i
replokalen.
Vi spelade in flera demokassetter, men endast
två kom ut till försäljning. Den första, ”Jag
måste spy(text av Gard för övrigt), kom 1993,
och vid det laget var namnet Total Misär
etablerat. Den andra, ”Spring för ditt liv”, kom
1995. Den inleds av låten ”Panik”, som Peter
skrev, vilken blev en av våra främsta låtar. Den
demon sålde vi först med texten ”Ej
originalomslag pga tidspress. Ring så skickar
vi!” för att ingen pallat teckna ett omslag till
den. 1996 medverkade vi på samlingsskivan ”Words
of wisdom” som släpptes av Markus och Martin
Wiking under namnet RapeCakeRecords. Låten vi
valde till skivan var ”Polare”, och den får väl
betraktas som vår stora ”hit” från
90-talsperioden.
Samma år den skivan kom ut lade vi bandet till
vila eftersom Ola hade fullt upp med plugg och
andra intressen. Vår sista spelning blev på
ARA-festivalen i Lidköping.
Efter många år av återkommande samtal bestämde
vi oss äntligen för att börja spela igen, och i
oktober 2018 träffades vi i en replokal vid
Münchenbryggeriet i Stockholm, där Gard repade
med sitt thrashband. Alla originalmedlemmar utom
Bister var med. Samma helg kontaktades Mattias
”Arvid” Rasmussen, en gammal bekant från
Mariestad som numera spelar gitarr i Mähälium
och trummor i Deny, och han gick med på att
sköta basen.
Efter att vi spelat in albumet ”Bortom mörka
hav” i januari 2020 på Elvärket i Mariestad,
blev det klart att alla inte drog åt samma håll.
Bland annat var avståndet mellan Mariestad, där
Peter och Arvid bor, och Gnesta, där bandet har
sin bas idag, ett problem. Mattias lämnade sin
plats i bandet till förfogande, och en tid
därefter valde Ola och Gard att gå vidare utan
Peter, och hittade två nya medlemmar mera
lokalt. De nya medlemmarna är Johnny
Jonsson(gitarr och sång) och Gustav Häntak(bas
och sång). Tack vare dessa två nya tillskott har
bandet nått nya höjder och repar regelbundet med
god framgång. Vi håller just nu på med en
singel, vilken kommer släppas digitalt för att
presentera bandet med den nya sättningen, och
vara en försmak för ett nytt kommande album.
Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb,
familj, band före och band bredvid??
-Ola är 45 år gammal och bor idag utanför Gnesta
med sin sambo, samt ett par katter och rätt
många höns. Bandets replokal/studio är även
inhyst i deras hus. Han försörjer sig(nåja) på
sin firma, vanligtvis genom medverkan på
medeltids- och vikingamarknader under
sommarhalvåret. Han är hantverkare med läder som
främsta inriktning, men snickrar även en hel
del. Utöver marknadsbiten jobbar han inom
byggsektorn då och då. Han spelade i ett
punkband vid namn ”Kärnvapenkrig” innan Total
Misär. Detta var ett ytterst lokalt
Mariestadfenomen och de släppte aldrig något,
men det finns några låtar inspelade. Det fanns
även ett band c:a 2000-2005 som först spelade
skramlig rock’n’roll/actionrock och sedan nån
sorts mix mellan döds- och powermetal, men det
lyfte aldrig. Ola håller på att spela in
rock’n’rollmaterialet från den tiden och kommer
släppa det vad det lider.
Gard är 47 år, lastbilschaufför(sopbil för
närvarande) med en bakgrund inom filmbranschen,
där han jobbat med ljus på många stora film-och
TV-produktioner samt reklamfilm. Han tar
fortfarande småjobb inom den branschen ibland,
men är egentligen rätt färdig med den. Han bor i
Farsta med fru och son, samt en katt.
Efter flytten till Stockholm spelade han thrash
i bandet Inflikted. Han och ena gitarristen har
fortsatt efter det i bandet Minefield.
Johnny är 40 år, jobbar som V/A-tekniker i
skrivande stund, men är på väg att byta jobb.
Han har gjort lite av varje och har bl a ett
förflutet som lastbilsmekaniker. Gillar att
meka/åka veteranbilar och hojar. Söker efter
frid i sinnet och ett arbete utan rassesnack
bland kollegor, båda verkar vara en utopi.
Önskar han var smart nog att uppfinna den
ultimata kraftkällan, helt ren och förnybar, för
att kunna ge den till folket och på så sätt
slippa skövlingen av moder jord så som det är
idag.
Han spelade tidigare i deathmetalbandet World
Battering, samt håller på med ett thrashprojekt
i sin hemmastudio. Bor i Mölnbo med sin sambo
och ett par katter.
Gustav är med sina 31 år ynglingen i bandet. Han
har studerat estetisk musik på gymnasiet, samt
musikproduktion och ljudteknik. Han har spelat i
ett par band innan Total Misär, där Wormwood är
mest framträdande. Han har kört lastbil hela
sitt yrkesliv, men håller just på att studera
vidare. Han är ensamstående med en dotter och
bor i Gnesta. Utöver detta skiljer han sig även
från resten av medlemmarna genom att vara den
ende som inte har katt. Dottern var inte med på
det mötet där detta beslut togs, och stillar
ibland sin kattabstinens med en av katterna hos
Ola. Katten i fråga var inte med på det mötet,
och gör sitt bästa för att fly när hon hälsar
på.
De tidigare medlemmarna är det väl inte vår sak
att tala för, men vi kommer lägga upp personliga
berättelser från var och en som är med eller har
varit med i bandet på hemsidan
www.totalmisar.se. Men en kortfattad redogörelse
kan vi väl komma med utan att säga för mycket:
Bister, vår ursprungliga basist, fortsatte inte
med musiken efter att bandet pausade -96. Peter,
som var närmast honom pga uppväxt och skola,
samt bodde granne med honom under uppväxten,
tappade kontakten med honom en tid innan bandet
drog igång igen. Han bor fortfarande i
Mariestad.
Peter blev med i Cosa Nostra när Total Misär
lades på is 1996. De saknade en
gitarrist/sångare eftersom Svein flyttat till
England. Idag är han lektor i svenska(tror det
var lektor i alla fall) och jobbar på Göteborgs
universitet och högskolan i Skövde. Han har två
söner och en särbo i Göteborg, varför han väl
kan sägas bo halva sin tid i Mariestad och halva
i Göteborg.
Arvid jobbar inom vården, har en dotter och en
särbo. Han spelar gitarr i Mähälium och trummor
i Deny. Han bor i Mariestad.
Under 90-talet spelade han i sitt första
punkband 3 meter älg, vilka fick replokal mitt
emot Total Misär på föreningshuset Skogsbrynet.
Det var så vi lärde känna honom. Han gick även
på samma gymnasielinje som Olas yngre syster,
som tyckte han var skitjobbig först. Men det
tycker hon så lätt om alla möjliga typer.
Ola Sundström bor idag i Malmö. Han började
spela i metalbandet Eternal Autumn efter att
Total Misär lades på is. De är också aktiva
igen. Oklart om Ola är med idag eller ej.
Jag kan höra mycket både trallpunk fast på ett
hårdare sätt och en hel del annan svensksjungen
punk, hör jag rätt? Var det bättre förr?
-När vi började spela fanns inte begreppet
trallpunk riktigt. Och när det började dyka upp
var det band som Asta Kask, Strebers m fl man
syftade på. Sen kom band som Räserbajs och
ändrade på folks definition av trallpunk med
sina poppiga, glada tongångar, och då passade
tralletiketten dåligt på de gamla banden och
även oss. Så om man inte gillade den musikaliska
utvecklingen de banden stod för kan man ju tycka
att det var bättre förr. Men de som spelade den
luftigare, gladare trallpunken var ju i många
fall väldigt bra. Det var bara inte en
stilutveckling som passade oss.
Vi spelar inte trallpunk, råpunk, punkrock,
kängpunk eller crustpunk. Vi spelar punk av det
hårdare melodiösa slaget. Rotade i den musik
Asta Kask, Strebers, DLK(innan ”Tomat”) och KSMB
skapade, samt inspirerade av band som Cosa
Nostra, Wolfbrigade, Anticimex, och tidiga Bad
Religion. Idag med vissa inslag av rock’n’roll
och metal, varav det sistnämnda nog knappt märks
för de flesta.
Total Misär, är ni nöjda med namnet? Konstigt
att inget annat punkband hade tagit namnet
innan! Om inte det bästa bandnamnet hade varit
upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar
vilket är det bästa bandnamnet?
-Från början hade vi inget namn alls, som väl är
fallet för de flesta. Ola kom på det briljanta
namnet ”Badskum” på en fest hos Bister, men vi
bytte rätt snabbt till ”Misär”, som var Gards
idé. Och strax efter det tyckte Gards polare
porr-Jocke att vi måste heta nåt tuffare, och
föreslog ”Total Misär”. Vi tänkte att vi ju
kunde ha det tills vi kom på nåt bättre. Men det
gjorde vi aldrig, och sen växte vi in i namnet.
När vi släppte första demon ”Jag måste spy” var
namnet etablerat.
Idag är det lyckligtvis lättare att undvika att
råka ta samma namn som nåt annat band, eftersom
det är enkelt att söka på nätet innan man
bestämmer sig. Så var det inte riktigt för bara
några årtionden sedan, men vad vi vet fanns det
i varje fall inget annat Total Misär innan oss.
Något bästa bandnamn är ju inte lätt att peka
ut. När man var tonårspunkare och lite lagom dum
i huvet tyckte man ju att det var kul med så
absurda namn som möjligt. ”Snedsågad
skethusgavel” var ett bandnamn som cirkulerade
och ansågs av vissa vara väldigt svårslaget. Men
det kanske inte var det mest klockrena namnet ur
ett symboliskt perspektiv. ”Mobbade barn med
automatvapen” eller ”Palme sköt först” kan ju
kännas klockrena om man gillar provokativa namn
men inte bryr sig så mycket om djupare budskap
och sånt. Var och en får nog svara själv på
vilket som är det bästa bandnamnet.
Vad är det bästa med att spela live? Saknar ni
att spela live nu?
-Det bästa med att spela live är att få
direktkontakt med publiken. Att nå fram med sin
musik och sitt budskap. Och att hjälpa till att
skapa ett sammanhang av gemenskap där folk
träffas på riktigt, blir del av en rörelse. Och
såklart att göra bra ifrån sig som band,
leverera sitt set på bästa möjliga sätt och få
publiken att komma i stämning, och folk kanske
kommer fram efteråt och visar uppskattning.
Ingen av oss har ju stått på en scen på länge,
så ordet ”saknar” är kanske inte helt rätt. Men
vi ser verkligen fram emot att komma upp på en
scen och spela. Vi snackar även om att streama
gig om coronarestriktionerna fortsätter medföra
begränsningar för evenemang.
Var är bäst att spela, var är sämst? Vad gör en
spelning riktigt dåligt?
-Om lokalen och scenen är undermålig, eller om
utrustningen och teknikerna inte håller måttet
är det ju inte lätt att göra en bra spelning.
Eller om det av nån anledning inte kommit
särskilt mycket folk. Eller om det är för
konstig blandning av musikstilar på giget. Var
det är bäst eller sämst kan vi inte svara på
eftersom vi inte varit ute på många år. Men
utifrån upplevelser på andras spelningar är t ex
Debaser Hornstull rätt bra, medan Café 44
fortfarande, efter så många år i samma lokal,
inte klarar av att leverera vare sig bra ljud
eller en dräglig miljö. Efter över 30 år borde
åtminstone luftkonditionering vara på plats. Det
är synd, eftersom de fyller en otroligt viktig
roll för alla som inte kommer in på krogen.
Sen är det ju bra att spela på vissa ställen av
andra skäl också. Klubb Altruism t ex, som
skänker sitt överskott till Suicide Zero och
Kvinnohuset Tranan. Förutom den poängen ska det
väl vara en rätt bra klubb lokalmässigt också,
men det har vi inga egna erfarenheter av än.
Avslutningsvis finns det ett stort problem i
många städer idag, och det är den så kallade
gentrifieringen. Det finns ju inget som gör en
spelning så dålig som att det inte längre finns
nånstans att spela överhuvudtaget. Om man
flyttar till en stadsdel för att det är coolt
och trendigt med allt uteliv där, kanske man ska
ge fan i att utöva påtryckningar på kommunen och
fastighetsägarna för att få detta uteliv att
klappa igen, till förmån för t ex glutenfria
bagerier och barbershops. Eller så kunde man
gett fan i att alls flytta till den stadsdelen.
I Stockholm t ex har flera små och mellanstora
scener försvunnit de senaste åren på grund av
gentrifiering, och det är förödande för band som
är i början av sin bana, eller som inte passar
på stora scener och arenor av andra skäl. Och
vart ska alla som vill se livemusik gå? Varför
ska de vara förpassade till industriområden
utanför stadskärnorna? Men vi kan alla vara med
och motverka den här utvecklingen. Punken har
alltid varit en D.I.Y.-rörelse. Det är dags att
folk börjar engagera sig igen, letar efter
ställen att köra gig på, snackar med
studieförbund och fritidschefer och sätter igång
och fixar spelningar. Vi hoppas själva kunna få
till lite sånt framöver. Vi har några olika
lokaler på gång och har haft inledande samtal
med Studiefrämjandet om samarbete för det.
Hur är det att spela denna sortens punk I
Sverige idag? Känns det viktigare än någonsin i
dagens kalla samhälle att spela punk ?
-Eftersom Total Misär är ett ganska tydligt
politiskt band är svaret på frågan ja.
Högervridningen, polariseringen och de ökade
klassklyftorna är värre idag än på länge. När vi
var aktiva på 90-talet var det organisationer
som VAM, BSS och Ny Demokrati som försökte
förvränga huvudet på folk. Idag har de gått på
högskolor, lärt sig knyta slipsknutar och
använda retoriska knep, och dessutom springer de
andra högerpartierna runt som nyttiga von
Papen-liknande idioter och bidrar till skiten.
Det har aldrig i modern tid varit så viktigt att
försvara det öppna, demokratiska
mångfaldssamhället som nu.
Den historiska aspekten av detta kanske inte
Gustav och Johnny kan säga så mycket om eftersom
de är nya i bandet och genren. Men när Ola
letade ersättare för Peter och Arvid var han
tydlig med bandets politiska framtoning, och den
ställer de givetvis upp på.
Hur skulle ni beskriva er musik med tre ord?
-Rejäl röd punk? Eller kanske ”fråga alla
lyssnare”? Fast då är det ju inte vår
beskrivning. Vete fan, ärligt talat. Det där med
korta definitioner är rätt svårt.
Vad betyder punk för er, är det bara ett ord
eller är det en livsstil? Vad är skillnaden på
er syn på punk om ni jämför med när ni var
yngre?
-Det här är ju en fråga som inbjuder till långa
funderingar och utläggningar. När man var yngre
var det dels kul med upprorsandan och revolten,
dels med känslan av att tillhöra en gemenskap
som gjorde nåt utan att vara kontrollerad av
samhällets representanter. I mångt och mycket
var det ju en illusion, men vi hade ändå rätt
fria tyglar att forma vår gemenskap i den
gynnsamma miljö studieförbunden erbjöd på den
tiden.
När man blir äldre blir man väl dels mera
politiskt medveten, dels mera luttrad och
cynisk. Man känner igen det politiska
slingrandet. Man känner igen mönstren i högerns
strategier att förstöra välfärdssamhället. Man
känner igen tongångarna från alla pappskallar
som svalt de enkla lösningarna extremhögern
matar dem med och man känner igen den bekväma
attityden hos den som bestämt sig och sedan
lutar sig bekvämt tillbaks och slutar ta in
fakta och argument. Och man slutar aldrig
ifrågasätta orättvisor och orimligheter. Men
idag med lite annorlunda tillvägagångssätt än
när man var tonåring. Organisation och samverkan
med andra för att uppnå nåt bättre, istället för
att skrika, visa finger och vara obekväm rakt
upp i ansiktet.
Man får ju en lite annan livssyn när man lämnar
ungdomsåren bakom sig, och Gard hänvisar till
Stefan Sundström i SVT-dokumentären ”Eran”, där
han pratar om saker som kunde sägas under den
tidiga punken, med ett exempel ur Ebba Gröns låt
”Vad ska du bli?”. Den texten innehåller saker
som är direkt sårande och underkänner de vuxnas
hela strävan, och Sundström tycker att det inte
var så moget eller snällt.
Det är ju sådant man kan förstå när man blivit
vuxen själv och kanske har en egen familj att
försörja, eller bara har hyra och räkningar att
betala. Ska man attackera nån så ska det väl
helst vara den som står för sånt som gör
samhället sämre, som bevarade klassklyftor och
människors olika värde, inte vanligt hederligt
folk som bara försöker få sin vardag att funka.
Så idag är det väl mera intressant att försöka
medverka till förändring och vara positiv till
andra, mindre stereotypa sätt att leva utan att
direkt pissa på dem som inte kan eller vill göra
sådana val.
Och det är ju många som växt upp i punken som
lärt sig göra saker mer på egen hand, eller
snarare tillsammans med andra inom
punknätverket. Idag finns ju klubbar, skivbolag,
distributionsbolag och merchverkstäder som alla
drivs småskaligt av entusiaster inom rörelsen.
Ola har en grej han återkommer till hela tiden:
Ulf Dagebys textrad från låten ”Sent en
lördagkväll” är fortfarande lika aktuell idag
som då, och sätter fingret rätt väl på vad
punken är för honom: ”Bygga nåt tillsammans som
ingen jävel förstör”.
Hur ser ni på nedladdning, mp3 och liknande? Ni
finns inte på Spotify?
-Vi finns på Spotify när det här publiceras, och
en del andra ställen också ... men när vi fick
frågorna hade det digitala släppet inte gjorts
än.
Nedladdning och streaming är bra för
spridningen. Det är positivt att musik och annat
innehåll blivit lättillgängligt. Det som är
mindre bra är att de företag som levererar dessa
tjänster oftast är beroende av investerare som
ska ha sin del av kakan, eller helt enkelt vill
behålla större delen av den själva. Och det blir
väldigt lite till artisterna. T ex 1,31 öre per
lyssning på Spotify.
Vill man stödja artister man gillar är det
bättre att köpa skivor och merch, och såklart
att gå på spelningar när det går att arrangera
sånt igen. Det kan man ju göra oavsett hur
mycket man använder streamingtjänster i dagliga
livet.
Hur tycker ni att det är att bo i Sverige idag,
politiskt? SD+M? Covidpandemin?
-Vi var ju inne lite på det politiska i en
tidigare fråga. Men för att utveckla är det
såklart ett problem att högerextremismen
normaliserats till den grad som skett. Dels har
rättsväsendet svikit sitt ansvar genom att inte
bromsa SD i tid, vilket det finns lagliga
möjligheter att göra genom lagen om inskränkning
i föreningsfriheten. Den går ut på att staten
kan förbjuda organisationer som kränker
demokratiska principer och mänskliga
rättigheter. Men det skedde inte med SD, de
tilläts sprida sin skit och nu sitter de i
Riksdagen med 20% väljarstöd.
I kölvattnet av SD:s framgångar har media tonat
ned hotet från andra organisationer, och använt
beskrivningar som ”invandringskritiska” om
grupper som har fysiskt våld som redskap och
betraktas som terrorister av SÄPO. Och i stort
sett alla andra riksdagspartier har anpassat sig
till den här smörjan, främst i ledet såklart
Moderaterna och deras knähund Kristdemokraterna.
All den här bruna smörjan är ju i grunden samma
sak, där SD är vågbrytaren in i det politiska
etablissemanget, där möjlighet till stora
samhällsförändringar finns. Det är olyckligt att
varken media eller politiska partier inser
vidden av den faran.
Men den allmänna högervridningen i samhället
slutar ju inte med den rena högerextremismen.
Den spirande nyliberalismen och kapitalismen gör
stora landvinningar idag, men mer och mer
avregleringar för storföretag och mer och mer
utförsäljning och privatisering av allmännyttan.
Och detta kommer till stånd pga att alltför
många inte bryr sig om att sätta sig in i
politiken innan de går och röstar, utan låter
sig luras av populistiska halvsanningar och
lögner. Låter sig lockas med skattesänkningar
och fördelaktiga boräntor, som om det vore
viktigare än att bevara och utveckla ett jämlikt
välfärdssamhälle som gagnar alla. Egoistiska
perspektiv används som skygglappar för den
solidariska strävan som är bra för alla, inte
enbart de priviligierade. Och det är en ond
cirkel av snedfördelade resurser bakom alltihop.
Högerns propagandamaskiner har mångdubbelt
större resurser än deras motståndare, eftersom
kapitalisterna som sitter på alla tillgångar
genom sitt industrikapital kan pumpa in pengar i
den här åsiktsmaskinen. Antingen sker det genom
tankesmedjor eller mediabolag, eller genom
direkta partibidrag. Och det är en ständig kamp
i uppförsbacke för vänstermotståndet då de som
drabbas av högerpolitiken inte har samma
resurser att bidra med. Det enda att göra är att
mana till solidaritet och motstånd. Aldrig
någonsin i Sveriges moderna historia har det
varit viktigare att rösta vänster i kommande
val, och gärna bidra på annat sätt till
motståndet mot högern, genom t ex donationer
eller medlemskap i organisationer som vill
försvara det toleranta och jämlika samhället.
Ingen kan göra allt i detta, men tillsammans är
vi starkare.
Företagsstödet under pandemin visar också tecken
på den totala kapitalistiska dominansen. Hur kan
det annars vara rimligt att stora börsnoterade
industriaktiebolag får så mycket hjälp, trots
att de har riskkapital i form av aktieägares
pengar? Samtidigt förväntas enskilda
näringsidkare ha egna sparade tillgångar att
leva av i händelse av kris, och har de inte det
får de vackert gå under. Och där hittar vi i
stort sett hela kulturbranschen. Alla musiker,
varietéartister och konstnärer finns inom den
sektorn. Vidare alla klubbar och festivaler, som
kanske inte drivs som enskilda firmor, men inte
är tillräckligt stora för att kunna påverka
politiska beslut till sin fördel. Hur många av
dem kommer överleva pandemin om de inte får
hjälp? Staten ska ju vara alla vi tillsammans.
Men i högerpolitikens verklighet är det inte så.
Och då har vi inte ens berört alla timanställda
och deltidsjobbare än. Vänstern fick i alla fall
igenom en utvidgning av a-kassan under krisen.
Men i ett annat politiskt klimat skulle det
blivit mycket mera omfattande åtgärder för att
hålla alla flytande, inte bara de som gott har
råd att simma själva.
Finns det några band I Sverige idag? I er
hemstad?
-Det finns en hel del bra band idag, och tack
vare den digitala revolutionen på 90-talet har
det ju blivit mycket lättare att hitta varann
och hålla kontakt. Svårt att pusha för några
specifika, för då missar man massor av andra som
också är värda att nämna. Men i Gnestatrakten
känner vi bara till Politiskt Inkomplett, som vi
inte vet exakt hur aktiva de är.
Det lokala perspektivet är väl inte så
jätteviktigt i det här fallet dock, det har
större betydelse om man får för sig att börja
arrangera gig. Då vill man såklart lyfta dem som
finns lokalt, även om det kanske inte stannar
med det. Band vi haft lite kontakt med är t ex
Puffra från Järfälla, Vet Hut från Malmö,
Drömsemestern från Dalarna(lite oklart exakt
vilken stad), The Sensitives, där Gustav känner
trummisen, Los Bastards från Umeå(eftersom Ola
köpte en gitarr av Viktor i det bandet) och
Råttorna(Martin hjälpte Ola med konsertbiljetter
till en KSMB-spelning). Sen har vi växlat lite
skrift med Lastkaj 14 och Ett Dödens Maskineri
från Falun, och även med Mart i DLK, även om det
var rätt sval respons från honom. Han mindes oss
säkert inte från 90-talet. Och såklart
Slaveriet, eftersom Bjurre än en gammal bekant
och förebild från Mariestadtiden, och vissa
andra i bandet har koppling till Arvid, så på
grund av honom kan vi såklart nämna Deny och
Mähälium. Asta Kask kan väl nämnas också pga
lite bollning Ola haft med Bonni. Givetvis
Wolfbrigade också eftersom det är Jocke Rydbjer
som mixat och mastrat plattan i sin Wolfden
Studio. Vilka av de här vi kommer dela scen med
återstår väl att se, och det är inte alla vi
pratat om sånt med. Och det finns ju massor av
andra band som är värda att nämna, men allt får
inte plats här.
Hursomhelst kan vi väl göra en liten lista för
varje medlem, med band vi gillar och som vi
kommer på nu, med förbehåll att vi kanske missar
några som vi borde tänkt på. Både punk och
annat, stort som smått:
Olas lista:
Gamla Pengar
Kardinal Synd
Headons
7 svåra år
Burning Kitchen
Bombfors
Välta Stället
Trubbel
Bäddat För Trubbel(Båda namnen tog kanske samma
namn från början?)
Marulk
Dundertåget
Raised Fist
Gluecifer
Kvelertak
Ossler
Orkan
Finntroll
Vintersorg
Hoven Droven
Den Flygande Bokrullen
Seasick Steve
Gards lista:
Tragedy
Anticimex
Cosa Nostra
Wolfbrigade
Overkill
Sodom
Destruction
Exodus(gamla grejerna)
Kreator
Slayer
Motorhead(gamla trion)
Gustavs lista:
The Sensitives
Tysta Mari
The Drippers
Lastkaj 14
Björnarna
Kiss
The Hellacopters
Gluecifer
Turbonegro
The Hives
Johnnys lista:
Allt med Dio.
Slayer
Rage (Avenger)
Destruction
The Exploited
Kreator
The Crown
Motörhead
Opeth
Nazareth
Kvelertak
Hypocrisy
Bach (+ det mesta inom klassiskt)
I
Body Count
Spelar ni något utanför Sverige?
-Av förklarliga skäl är svaret till dags dato
”nej”. Hur det blir i framtiden får vi väl se.
Vi har i alla fall sålt skivor till Ryssland och
Japan och blivit spelade i en podd i Argentina.
Andra bra band från utlandet?
-Punken i Sverige blir ju lätt en inhemsk
angelägenhet då de flesta sjunger på svenska,
och texterna är ofta skrivna ur ett svenskt
perspektiv. Men det är klart att det finns
utländska band som kan nämnas, förutom de
klassiska som Pistols, Clash, Stiff Little
Fingers, Sham 69, GBH, Black Flag med mera och
yttermera. För oavsett vilka som började har man
väl lyssnat på det som tilltalade en. Tidiga Bad
Religion kanske. Främst plattan ”Suffer” då. The
Business och Youth Of Today, när man är på det
humöret. Eller Exploited. Gluecifer är väl
nästan punk. JMKE var rätt sensationella på
90-talet då de gjorde några spelningar i
Sverige.
Era texter, vad influeras ni av? Aldrig på
annan språk än svenska?
-Textförfattandet drivs av motstånd mot
högerextremismen och kapitalismen, och den
orättvisa, hat och våld de för med sig i form av
sexism, hbtq-hat, motstånd mot miljörörelsen och
allmän faktaresistens. Dessutom visar texterna
på bättre alternativ, även om det i punken är
lätt att fastna i ensidig attack på det man
ogillar. Texterna är nästan uteslutande
demokratiskt socialistiskt vinklade.
Vi skriver enbart på svenska. Det är lättast att
få fram budskap på det egna språket, och vår
inriktning är främst att nå fram med saker som
rör svenska förhållanden och politik, även om
vissa ämnen såklart blir världsomspännande och
kräver internationellt engagemang och
solidaritet.
Finns det något ni aldrig kommer skriva om?
-Alltför personliga texter om det egna känslo-
och relationslivet kanske. Det går absolut att
närma sig det utan att vara patetisk, och det
finns ju band som gör det. Omtanken om varann är
ju en viktig del av gemenskapen inom punken, och
i högsta grad något som borde genomsyra
samhället mera än det gör idag. Men blir det
perspektivet för personligt hamnar man lätt i en
position där man personligen blir i fokus, när
det för vår del är mera intressant att lyfta
frågor ur ett bredare perspektiv. Även sådant
som handlar om psykisk och känslomässig balans.
Får man in ett element av samhällsstrukturer och
gemensamma angelägenheter som många kan relatera
till kan det väl funka. Men inte att sända ut
ett alltför personligt rop på hjälp i
känslomässig kris. Då får det nog hamna i ett
annat projekt än det här bandet. Inte för att
det är fel att skriva sånt, men det känns lite
för självcentrerat för Total Misärs koncept
idag.
”Skojiga nonsenstexter” som var kul att supa
till på 90-talet har heller ingen plats i
bandets nuvarande form. Som titelspåret på
första demon ”Jag måste spy”, för att nämna
något konkret. Det var ju jättekul i tonåren. Om
folk gillar den stilen, fortsätt gärna lyssna på
den. Inget ont i det och det är ju rätt
harmlöst. Men vi kommer inte komma med nåt sånt
i vår nuvarande tappning. Tar vi upp nån av våra
gamla låtar med sådant textmaterial kommer vi
skriva om dem.
Sen finns det ju självklarheter som rasistiska
och sexistiska föreställningar som aldrig skulle
komma på tal i det här bandets textmaterial. Som
sunkig skämtjargong från ungdomen, då det var
mer eller mindre norm att folk skämtade om
rasifierade, kvinnor, sexuellt ickenormativa och
funktionshindrade. Men det är väl så uppenbart i
sammanhanget att det knappt behöver nämnas.
Politik och musik, hör det alltid ihop? Har ni
skrivit någon icke politisk låt?
-Nej, givetvis måste politik och musik inte
alltid höra ihop. Det finns band som skiter helt
i politik. Och ibland är det kanske tur. Inom
hårdrocken, till exempel, har det ju visat sig
att då politiska åsikter kommer fram där är det
ofta av det högervridna slaget. Som Iced
Earth-medlemmen som dök upp som Trumpsupporter
till exempel.
Men inom punken är det rätt svårt att se att
politiken inte har någon roll. Och fler grejer i
livet och vardagen än folk kanske tänker på har
politiska dimensioner. Till och med en sån sak
som att välja vad man köper i mataffären har ju
politiska konsekvenser, och även det faktum att
det talas mer om den typen av individuella val
idag. Egentligen är det rätt falskt, eftersom
folk inte kan påverka strukturerna särskilt
mycket på individuell nivå. Det är såklart en
bra sak att folk blir mer medvetna i sin
konsumtion. Men nyliberalismen försöker befria
näringslivet från sitt mycket större ansvar
genom att lägga över det på slutkonsumenten
istället. Så bara en sån enkel sak som att välja
mjölkpaket eller toalettpapper har politiska
dimensioner. Och det kan leda till slutsatser om
politiska system och hjälpa folk att ta rätt
röstsedel när valet kommer.
Total Misär kommer nog aldrig skriva en
opolitisk låt, även om budskapen kan vara mera
subtila i vissa texter. Oftast är de dock inte
det.
Bästa politiska band/artist?
-Det beror på hur man ser det. Vissa band
levererar kanske välskrivna låtar som ger
lyssnaren ökad insikt i ämnena de handlar om.
Andra band kanske når framgångar främst genom
att spela musik som uppmärksammas av många. Sen
finns det ju band som klarar båda dessa ting med
bravur. Mart har alltid varit en briljant
textförfattare, och vissa av DLK:s tidigare
låtar är tydligt politiska och håller dessutom
än idag. Det finns bra grejer i det senare
materialet också, även om många inom punken nog
tappat intresset för DLK idag. Detsamma kan
sägas om Bonni, som skrivit bra grejer både till
Asta Kask och Cosa Nostra. Vad gäller de senare
grejerna kan man framförallt lyfta EP:n
”Historien dömer oss alla” som Asta Kask släppte
inför förra valet. Nationalteatern har också
varit betydelsefulla för punken och
samhällsutvecklingen, och de är även ett sådant
band som lyckades skaffa nya generationer av
fans, som ju för övrigt Asta Kask också gjort.
Men bland de punkband som är mera aktiva idag
kan man väl nämna Lastkaj 14, även om de inte är
tydligt politiska i alla låtar, 7 svåra år,
Kardinal Synd och Vänsternäven. Och givetvis Ett
Dödens Maskineri.
Tror ni musik kan ändra någons liv, då menar jag
texter etc?
-Ja, det finns otaliga berättelser om hur folk
upplevt en sorts uppvaknande genom musiken, och
inte sällan en specifik låt. Vissa berättar även
om hur en speciell låt eller ett speciellt band
hjälpt dem genom en tung period i livet. Alla
har nog sådana låtar och band. Eller åtminstone
många av oss. Om vi lyckas åstadkomma något
sådant är såklart svårt att gissa, men det vore
ju jättefint att lyckas med det. Musiken är en
speciell konstform som kan bära mycket känslor,
ge folk stöd när livet är svårt, och även mana
till kamp när det är nödvändigt, och bidra till
gemenskap och en känsla av meningsfullt
sammanhang, som alla människor behöver.
Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har
gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som
man förstår vilken typ av musik man spelar?
Vilken är ert favoritomslag alla tider?…
-Omslagstecknaren är en kille Ola hittade i
Gnesta. Han heter Martin Ander, manderoid på
Instagram, för den som vill se mer av hans
arbeten. Förutom att det är en bra grej att
stödja småskalig lokal verksamhet fattade han
som antirasist och feminist grejen med bandet
också. Han har lite koppling till punkscenen
sedan tidigare och ville gärna göra mer i den
vägen.
Ola hade skissat länge på flera koncept till
omslag, och den sista fick Martin utgå ifrån,
tillsammans med en del inspirationsbilder, fast
med tydlig önskan om att han skulle göra bilden
på sitt sätt. Detta var ett nytt sätt att jobba
för honom. Både han och bandet blev mycket
nöjda.
Loggan och bombsymbolen hade Ola designat i
förväg, men Martin fick teckna även dem på sitt
sätt för att stilen skulle vara sammanhängande.
Vi lär nog fortsätta samarbeta med honom även på
kommande produktioner.
Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl
eller CD eller både och? Finns det någon bra
skivaffär i er närhet kvar? Känns det som om man
släppt en skiva om man bara ger ut den digitalt?
-Fysiska skivor tycker vi är viktigt av flera
skäl. För det första känns det ju bra för en
själv. Att jobba med att ta fram en fin produkt,
med bildkonst, grafisk design och allt annat,
och se det färdiga resultatet, är ju
tillfredsställande på ett helt annat sätt än att
bara släppa digitala album. Det är mera ”på
riktigt”. Och vem vet om alla streamingsidor
kommer ligga uppe för evigt? Ett fysiskt album
har du ju själv, i din egen samling. Och på det
viset blir det ju intressant för lyssnarna
också.
Vinyl är såklart roligare än CD, ljudet är
bättre(även om det kanske har mindre betydelse
idag när man oftast spelar in digitalt) och
eftersom formatet är större får de estetiska
värdena ta mera plats, det är ju mycket roligare
att ställa upp en fin vinylskiva på en
tavelhylla än en liten CD. Men det är ju enormt
mycket dyrare att pressa vinyl, så där kommer
CD-formatet in som ett mera lättillgängligt
alternativ för många band. Många bloggar och
fanzines vill dessutom ha en fysisk skiva för
att skriva recension, och i övrigt
promotionsyfte behövs det också.
Sen kan man inte bortse från att banden behöver
sälja skivor och merch för att få igen lite av
sina utlägg för musikproduktionen. Det är inte
gratis att göra musik. Och om man verkligen vill
stödja ett band och hjälpa dem fortsätta, är det
jättebra att köpa deras grejer. Från
streamingsidor får man inte mycket, 1,31 öre per
lyssning på Spotify, till exempel. Alla
musikplattformar har dock inte samma villkor.
Det kan vara bra att kolla upp vilka som har
bäst villkor för kreatörerna och använda deras
tjänster istället. Men störst stöd för band och
artister blir det när man köper plattor och
merch av dem.
Var snäll och berätta något riktigt roligt som
hänt under er karriär på scen eller bakom scen
etc?
-Det finns mest smågrejer eftersom vi hade ett
långt uppehåll från 1996-2018. Så än så länge
finns inte några direkta exempel från nutid. På
90-talet kan det väl gå att hitta nåt, men inget
spektakulärt. Möjligen att Gard avslutade sin
gärning i bandet, innan han flyttade för att
påbörja sina filmstudier, med att trilla av
trumpallen och ned bakom trumscenen på sista
spelningen han var med på. Vi hade alla druckit
för mycket den gången.
Hur ser er publik ut? Vad drar ni för folk?
Saknar ni några typer av folk?
-Det återstår väl att se, eftersom vi inte gjort
några spelningar sedan ARA-festivalen i
Lidköping 1996. Men en förhoppning är såklart
att vi kommer dra en del ungt folk till våra
gig, även om det är folk runt 40-strecket som
verkar utgöra kärnan i punkpubliken numera. Det
är ju hos de yngre framtiden ligger.
Och så vore det kul att nå ut mer till folk med
utländsk bakgrund. Punken tenderar att vara en
kultursfär med rätt stor majoritet av vita
svenskfödda. Det har såklart inte alltid varit
så, om man kollar på band som KSMB till exempel.
Men idag är väl punken inte så aktuell för folk
i segregerade områden, som storstadsförorter,
fast budskapet i musiken i hög grad handlar om
orättvisor som säkerligen upplevs starkare där
än i andra områden. Som antirasistiska låtar,
till exempel. Förvisso kan det ju vara bra att
leverera musik med antirasistiska budskap till
unga människor från mera priviligierade
bakgrunder som matas mycket med rasistiska
högeridéer idag när de ska bilda sig en
uppfattning om hur världen funkar, men det blir
inte helt hundra med sånt material om det inte
når fram också till dem som är offer för
rasismen.
Och med det sagt finns det ju problem som kanske
känns mer i småstäder på landsbygden, där
missnöjet ökar för att infrastrukturen förfaller
och arbetsplatserna stänger. I sådana områden
hittar SD mycket av sitt väljarstöd, som de
lurar med enkla lösningar i form av ökad makt
och privilegier på ojämlik och rasistisk grund.
Där skulle man gärna nå fram med insikter om
högerpolitikens och nyliberalismens konsekvenser
i form av orättvis resursfördelning,
storstadscentralisering och ökade klassklyftor.
Få dem att fatta att samhället blir bättre om vi
bryr oss mer om att skapa en välfärd för alla
istället för att bara bry oss om oss själva och
våra närmaste.
Var snäll och ranka fem favoritskivor, fem
favoritkonserter.
Det får väl bli en lista per bandmedlem för
skivorna då.
Album:
Ola
Cosa Nostra - Under ytan
Ett dödens maskineri - Det svenska hatet
DLK - Le som en fotomodell
Dundertåget - Skaffa ny frisyr
Lastkaj 14 - Som en dålig film
Gards
Alla motorhead plattor med första trion.
Exodus - fabulous disaster.
Sodom - agent orange.
Metallica - dom första 3 plattorna.
G.B.H - city baby attacked by rats.
Gustav
KISS - Dressed to kill
Metallica - Ride the lightning
Dissection - Storm of the lights bane
Children of bodom - Hate crew Deathroll
Gluecifer - Tender is the savage
Johnny
Den grå kassetten med avriven textremsa jag
hittade som 15 åring, som senare (tack vare en
klasskompis) visade sig innehålla ett axplock
från Metallicas 4 första skivor.
Rage - Ten years
The Haunted - Made me do it
Arch Enemy - Wages of sin
Opeth - Blackwater park
Konserter:
Ola:(Inte så mycket stora grejer, föredrar
mindre gig)
Dubioza Kolektiv, Kägelbanan 2016
Entombed, Stockholms universitet, 2004(träffade
min sambo där)
Gard:
Nofx
Motorhead
Lillasyster
Death breath
Fu manchu
Gustav:
The Darkness, Sthlm 2013
Kvelertak, Sthlm 2014
The Cure, Roskilde 2012
Black Sabbath, Sthlm 2005
The Hellacopters, Sthlm 2019
Johnny:
Motörhead - münchenbryggeriet -02
Entombed - Nyköping -01(?)
Rage - SRF -01
Children of bodom - Wacken -06
The Crown - Getaway Gävle -10(?)
Är det tråkigt med intervjuer? Eller blir det
inte så mycket?
-Än så länge har vi inte behövt genomlida så
många. Men det är ju kul om man har nåt att
säga. Svårigheten ligger mest i att samordna
hela bandet för dem.
Ifall ni kunde välja fem band från historien,
döda och levande att ha en konsert ihop med ert
band, vilka är drömbanden då?
-Ola tycker att det blir lite väl mycket
idolkult över sånt, och för honom känns det väl
inte som att det hör hemma i punken egentligen.
Men det är klart att vissa band haft betydelse,
som Sex Pistols och Clash, för att gå långt
tillbaka, Bad Religion, Asta Kask och Strebers
för att nämna några som fick betydelse lite
senare eller mera inom landets gränser. Frågan
är om man skulle vilja stå på samma scen som de
där kända stora banden egentligen? Det är ju
roligare att dra en publik på egna meriter än
att agera uppvärmare åt ett annat större band.
Men med allt det sagt hade vi några kul gig på
90-talet tillsammans med Cosa Nostra, Dia Psalma
och DLK. Och det är klart att man får spela
förband tills man kommit igång. Men att värma
upp för stora elefanter är egentligen inget vi
drömmer om.
Gard tycker att det skulle varit kul att spela
med Motörhead och träffat Lemmy. Och Johnny
tycker det varit coolt att dela scen med Thin
Lizzy.
Är musik ett bra sätt att få ut frustration och
bli en snällare person? Är ni argare idag än ni
var unga punkare?
-En av medlemmarna i Råttorna kläckte ur sig
termen ”nyarg” under deras medverkan i Döda
Katten Podcast. Det var jävligt träffsäkert. Och
nu, när det politiska klimatet, med värre
högervindar än nånsin och normalisering av
extremhögern manar till att spela punk igen, är
det en passande beskrivning på hur man kan känna
sig. Och visst är det bra att använda musiken
för att ventilera frustration. Det funkar fint,
förutsatt att man spelar tillräckligt arg musik.
Och det gör vi. Men man får ju inte ventilera
sig tom heller, utan behålla fokuset på varifrån
frustrationen kommer, så man kan göra vad som
går för att uppnå en positiv förändring.
Vilken är den konstigaste frågan ni fått i en
intervju?
-Vi får väl ösa ur det ytterst begränsade
intervjuarkiv vi har än så länge för att besvara
den frågan på bästa sätt:
En nöjesreporter hade spaltat upp 10 frågor till
oss. Den första frågan utgjordes egentligen av 4
frågor. Mer än en av de efterföljande frågorna
var direkta upprepningar av tidigare frågor. Men
egentligen var inga av frågorna konstiga i sig,
det konstiga låg väl snarast i hur lite som
verkar krävas för att få jobb som reporter idag.
Vilken är frågan ni aldrig får, ställ den och
besvara den?
-Eftersom vi inte gjort så många intervjuer än
går det inte att ge nåt bra svar på det här. Men
generellt är det ju roligare att få kreativa,
intressanta frågor än banala, i stil med ”Har ni
någon favoritlåt på skivan?”.
Framtidsplaner för bandet?
-Vi ska spela in ett nytt album. Det blir väl
nån sorts fullängdare, men vi har inte spikat
låtarna än. Dock kommer vi släppa en digital
singel snarast möjligt, som försmak på albumet
och för att presentera bandet med den nuvarande
sättningen.
Vi gör gärna en vinyl av albumet. Kanske kan vi
ha råd med det med hjälp av förköp. Och så ska
vi göra gig. Om pandemin ger vika inför
vaccinationerna så det går att arrangera
evenemang igen, vill säga. Men vi planerar även
att streama, så om vi bara kan få 10-20 pers
framför scenen kan vi i varje fall göra nånting.
Och när det släpper mer vill vi ordna spelningar
till vilka vi kan bjuda in fler band att
medverka.
För dig själv?
-Den här frågan är väl riktad till Ola, eftersom
han sköter korrespondensen. Men alla i bandet
har del i den.
Hursomhelst hoppas jag bli bättre på att spela
in, eftersom vi kommer försöka sköta det i vår
egen replokal. Och så vore det bra att få
ordning på inkomsterna, som blivit lidande till
följd av pandemin. Allt jag haft över har jag
lagt på musikutrustning och studioutrustning,
och det vore skönt att ha lite marginaler.
För övrigt är planerna att rösta på
Vänsterpartiet i det kommande valet, och försöka
engagera mig så mycket som möjligt för att
hjälpa dem framåt. Det finns inget annat rimligt
riksdagsparti i det här landet idag, som jag ser
det.
Visdomsord?
-Återigen Ulf Dageby: Bygg nånting tillsammans
som ingen jävel förstör.
Nåt att tillägga?
-Det finns alltid nåt att tillägga!
Ta ansvar. Bry dig. Gör vad du kan.
Stöd de grejer du gillar och ta inget för givet.
Finns det band du gillar, köp deras plattor och
merch, gå på deras konserter(när det går att
arrangera sånt igen). Fundera på hur du lyssnar
på musik till vardags. Använder du bara en
streamingtjänst som Spotify, som tar alla pengar
själv och endast ger småsmulor till kreatörerna,
eller använder du även tjänster som har
schysstare villkor för mindre och oberoende band
och artister? Finns det lokal verksamhet du
gillar, som småbutiker med ekologiskt sortiment,
lokala matproducenter, små enskilda hantverkare
eller nån liten klubbarrangör, stöd dem. Handla
av dem, anlita dem och gå på arrangemangen,
kanske inte för att det är det billigaste
alternativet, men för att stödja din lokala
småskaliga näringsverksamhet istället för stora
börsnoterade aktiebolag. Kanske inte giget på
det där stället är asintressant för dig
egentligen, men du vill att klubben ska klara
ekonomin och fortsätta arrangera grejer, så det
finns en mötesplats att träffa folk på och se
mindre artister och band uppträda. Finns det
organisationer som gör bra grejer, engagera dig
i dem. Som välgörenhetsorganisationer,
rättviseorganisationer, kulturföreningar,
fackförbund eller politiska organisationer. Om
du inte pallar aktivt engagemang personligen,
stöd dem med bidrag eller medlemsavgift. Och
ifrågasätt folk i vardagen som ger luft åt
rasistiska och sexistiska åsikter, eller annat
fördomsfullt brunhögerskit som normaliserats
långt bortom rimlighetens gräns idag. Låt dem
veta att du inte håller med. Skaffa motargument
och påvisa det felaktiga i deras påståenden.
Expo, ETC och Motargument med flera är bra
källor till sånt. Och passa på att rannsaka dig
själv också. Har du några vanor från uppväxten
som borde förändras? Slentrianmässiga mönster du
inte tänkt på som du egentligen inte gillar? Det
har nog de flesta av oss, särskilt vi som kommer
från en mer eller mindre priviligierad miljö.
Kan du bli ett bättre exempel själv?
Världen blir vad vi gör den till gemensamt. Både
i stort och smått. Internationellt såväl som
lokalt. Och den måste bli bättre igen. Det är
många grejer att tänka på, men gör man nånting
istället för ingenting så bidrar man till en
positiv förändring. |