TIMO RÄISÄNEN

LISEBERG, GÖTEBORG 8/6-2010

 

Håkan Hellström är en kille som är kul att titta på och glädjen står högt i tak när han spelar. Timo Räisänen är en liknande kille och han kan höja stämningen hos den mest surmulne. Vädret under dagen hade varit dåligt och när det återstod några minuter innan han skulle börja kändes det som om det var 500 personer där men efter han blev det ändå ganska fullt. GP skriver att han inte når ända fram…jag vet inte om vi var på samma spelning. Detta var i och för sig min första konsert med honom men jag är i alla fall jävligt nöjd. Han kommer ut och menar på att molnen alltid skingras när Timo står på scen och att kärleken övervinner allt. Det känns trovärdigt det han säger för den här killen utstrålar….ja just det kärlek….kärlek till människor och till musik. Han går ut hårt med Numbers och Outcast från senaste skivan och stämningen är på topp från början. Jag har bara en skiva med honom sedan innan men jag bestämde mig just denna dag för att investera i de andra fyra också så fort jag får lön. Han blandar efter vad jag förstår från alla skivor och Carry me home från första blandas med Mr Saturday från andra skivan och en go akustisk Creep där Timo står ensam på scen trollbinder många av oss. I några av låtarna kanske de flummar ut lite mycket med gitarrmalande och då känns de som ett dussinband i indievärlden men i alla andra poppiga indielåtar så är han något av en kung. Hans band är riktigt kul att titta på och mest kul är väl gitarristens utstyrsel där han ser ut som en ung Anders Glenmark under Mare Mare tiden med vita byxor och vit skjorta.

Men bandet är samspelt och som sagt det händer alltid något på scenen när det här bandet spelar och då menar jag inte rök, eld och raketer utan detta är ett band som spelar på och det känns som om mycket saker är inlevelse när de spelar. Sweet Marie är en av de tre extranumrena och då exploderar det och det känns faktiskt som om det skulle kunna fortsätta en timme till men Liseberg tillåter väl inte längre speltid. Tack Timo med band…jag kommer gärna tillbaks och får en glädjekick.

Håkan Hellström is a guy which is really fun to look at and the happiness is high when he plays. Timo Räisänen is a similar guy and he can raise even the most sad guy/girl to something more happier. The weather during the day haven´t been so good and when it wa sonly two-three minutes to the gig it wasn´t so much people, around 500 maybe but after a while it was really much people there. GP writes that he not reach the whole way…I don´t know if we were on the same gig. This was my first concert with him but I´m really satisfied. He comes out and he means that the clouds is going away every time Timo is on stage and that love wins over everything. It feels like he means it because this guys is spelled….yeah love…love to people and to music. He goes out really hard with Numbers and Outcast from the new record and it´s a really happy crowd from the beginning. I have only one record with hime before but I decided this day that I will buy the four other when I got my payment for this month.

He mixes after what I understand from all records and Carry me Home from the first album mixes together with Mr Saturday from the second and a really good acoustic Creep there Timo is standing himself on stage and that´s enough for many people. In some of the songs they go psychedelic and plays a wall of guitars but then it´s almost like which a band in the indieworld which isn´t so much to take notice of but in all other poppy indiesongs so is he the king. His band is really fun to look at and most fun is the guitarist style which looks like an young Anders Glenmark during his Mare Mare-period with his white trousers and white shirt. But the band is playing good together and it feels like something happens on stage the whole time and then I don´t mean smoke, fire and rockets but the band plays on and it feels like if many things they do on stage they haven´t thought of doing before they got on stage and it only comes. Sweet Marie is one of the three encores and then it explodes and it feels like if this could go on one hour more but Liseberg doesn´t let them play more I suppose. Thanks Timo with band…I will come back and get a happinesskick again.