Spetälska har ganska nyss släppt en LP som heter Dö som Boskap, skivan låter inte som något annat i vår punk/hardcore/gothvärld och är verkligen värd att lyssnas på. Så självklart blir det en intervju. Juli-2025

Berätta lite om gruppen, när ni startade och varför?

Wilke: Vi är ett Umeå-band och vi är ett så kallat Covid19-band som startade under pandemin. Min flickvän Elvira bodde i samma studentkorridor som Agata och förde oss samman. Luiz träffade jag på Bokhandeln Röda Stjärnan i Umeå och vi började prata om Joy Division. Så vi kände egentligen inte varandra innan Spetälska. Agata: Jag brukar säga att Wilke ville starta ett band, jag hade en bas, och Luiz var ett geni. The rest is history.

Är det bara Luiz, Agata och Wilke som utgör gruppen eller hur är det?

Wilke: Det stämmer.

Vad har ni varit med i för grupper innan?

Wilke: Jag har spelat i crustpunkbandet Systemskifte innan jag flyttade i Umeå, sedan var jag med och startade grindcorebandet Grid 2014, men lämnade dom efter två år. De är dock fortfarande aktiva idag!

Luiz: Jag spelade post rock och shoegaze i mitt hemland Brasilien, och math rock när jag bodde på Irland. I Malmö startade jag ett lo-fi, 80 tals indieband men vi släppte aldrig något och spelade inte live.

Agata: Jag har alltid varit en ensamvarg innan Spetälska, så det här är mitt första band. Grabbarna har dragit mig ur min komfortzon.

Trummisen på Dö som Boskap, vem är det?

Luiz: Det är jag. Jag spelar faktiskt trummor på alla andra låtar också. Varför?

Agata: Luiz blir misstagen för en trummaskin ibland men vi kan lova att det bara är han och hans två armar och ben i all vår musik.

Ni släppte er skiva på Zorch productions, varför blev det just Zorch?

Wilke: Jag gick igenom mina skivbackar och kollade vad liknande band släppt på för bolag, sedan mailade jag alla. Zorch nappade och ville släppa albumet. Zorch släpper ju mycket udda grejer, så det passade bra!

Framsidefotot på Dö som boskap, var kommer det ifrån?

Wilke: Jag är ju halv-österrikare, och när jag var i Wien för två år sedan så promenerade jag genom staden. Av en slump så upptäckte jag statyn i ett bostadsområde. Statyn är ett minnesmärke över de som stupade i första världskriget. Vill någon annan besöka monumentet så finns den på Mannswörther Strasse 11 i Wien.

Är det viktigt att ha ett omslag så man förstår vad det är för typ av musik bandet spelar?

Wilke: Att skapa ett omslag som speglar musiken är svårt tycker jag.

Agata: Det är viktigt för oss att vårt bildspråk är genuint och matchar det vi vill framställa. Men som Wilke säger – det är svårt att spegla ett medium i ett annat. Betraktaren får nog avgöra om omslagen passar musiken eller inte. Så är det med all konst.

Vilket är ert absoluta favoritomslag på en skiva överhuvudtaget?

Wilke: Allt som Nick Blinko i Rudimentary Peni har ritat. Sedan hade ju alla släpp på Crass Records intressanta och snygga omslag.

Agata: S/T av Joyce Manor tror jag. Inget speciellt med det omslaget egentligen, jag är helt enkelt nostalgisk.

Att spela den här typen av musik i Sverige är ju inte så vanligt, hur har skivan tagits emot?

Wilke: Problemet med att skapa musik 2025 är att det finns för mycket konkurrens. Det är svårt att nå ut till folk när en miljon andra band också släpper musik samtidigt. “Dö Som Boskap” har fått blandade reaktioner, och det är positivt. Vi vill inte vara ett band som tilltalar alla människor.

Agata: Vi skriver det vi tycker om. Att det finns folk som tycker om “Dö Som Boskap” är en fin bonus. Vi uppskattar de som tar sin tid att lyssna, även de personer som inte tyckte om den.

Vad är det konstigaste någon skrivit om den?

Wilke: Att den låter som The Kristet Utseende. Ej att förringa Pastor Fahlgrens stora gärning.

Era texter, vem gör dem och vad influeras ni av?

Wilke: Vi skriver musiken tillsammans och samtliga medlemmar bidrar med texter. Mina egna texter är ett ihopkok av politik, historia, filosofi, skräck och science fiction.

Agata: Texter som jag och Luiz skriver är ofta mer fokuserade på känslor än Wilkes. Jag dras till teman av nostalgi, religion och kannibalism som metafor för det mesta.

Berätta lite om följande texter?

-Anständighet & terror

Wilke: Anständighet & Terror är en låt som är inspirerad av den Franska Revolutionen. Begreppet “Anständighet & Terror” är en “fulöversättning” av revolutionsledaren Maximillian Robespierres slagord “Virtue and Terror”. Låten handlar om att ingenting är ristat i sten eller varar för alltid. På en natt kan en hel världsordning kastas om. Låtens budskap kan sammanfattas med ett citat av gamle Lenin: “Det finns år då ingenting händer, sedan finns det veckor då år händer”.

-SJ Nattåg

Agata: Jag pendlar mycket mellan Umeå och Örnsköldsvik. SJ-Nattåg föddes under en period av pendling som avslutades med en otroligt misslyckad resa ner till Stockholm, med tåg såklart. Låten handlar i grund och botten om frustration. Försenade avgångar och inställda tåg - det är små saker som lagras och äntligen gör att man brister. Finns det inget bättre i detta liv än missöden? I så fall finns det inte många utvägar.

-Guldkalven

 Wilke: Guldkalven skrev jag efter att jag läst bibeln. Bibeln är enligt mig en både intressant men också många gånger bisarr sagobok, och låten “Guldkalven” handlar väl om faran med att följa religiösa skrifter bokstavstroget.

-Nedeliya Luiz: Nedeliya (eller Nedelia) betyder söndag på Bulgariska, där jag bodde när jag skrev texten. Den handlar om ensamhet, att inte ha möjlighet att förändra sitt eget liv, att känna sig som en slav till sitt arbete och vissa sociala strukturer, något som många känner varje söndag. Jag ville ha något “från Bulgarien” men kan inte skriva texter på språket, då valde jag det här namnet.

Att ha politik i sina texter, är det något som är viktigt eller är det skitsamma och för många har det redan?

Wilke: För mig är det viktigt att musiken har ett budskap, politiskt, filosofiskt eller emotionellt. En låt som inte har något att säga är inte en bra låt.

Luiz: Jag skulle också säga att det finns många låtar som pratar om arbetarklassens liv och problem som man inte känner igen direkt som politiska. Man kan säga att de flesta som är deprimerade eller “mentalt sjuka” är så på grund av kapitalismen, eller att kapitalismen förvärrar deras tillstånd.

Agata: All musik är politisk. Medvetet eller inte.

Vilket är det bästa politiska bandet?

Wilke: Nationalteatern? Även fast jag själv är punkare så tycker jag att de svenska proggarna många gånger skrev bättre texter än vad punkarna gjorde.

Luiz: Just nu kan det bara vara Kneecap. Jag bodde två år på Irland och lärde mig mycket om den irländska vänsternationalistiska rörelsen, som fortfarande är bra, gammaldags vänster utan många av de manér som gör den europeiska vänstern så feg och inkompetent. Ett så modigt, skarpt och smart band som dom skulle bara kunna komma från den irländska arbetarklassen.

På tal om politik, hur tycker ni det är att leva i Sverige idag? Vad är det bästa respektive det sämsta?

Wilke: Sverige är i totalt förfall. Nu ska vi ge 300 miljarder till Nato samtidigt som vård och omsorg går på knäna. Till krig finns det pengar, till människoliv finns det ingenting. Det är svårt att komma på något positivt med Sverige. Kanske politikerföraktet?

Luiz: Sverige är i fritt fall, precis som resten av Europa men med en arrogant attityd, att vi fortfarande är ett “speciellt” land, en “humanitär stormakt”, tyvärr lever den attityden kvar och skapar ännu fler problem. Många “bra folk” tror fortfarande att korruption inte finns i Sverige, att svensk media aldrig skulle ljuga till befolkningen och att grov, explicit rasism inte skulle tolereras. Även i “vanliga” länder skulle en migrationsminister med kopplingar till nynazism inte accepteras. Rasismen i Sverige är inte bara något som utövas av huliganer på gatan utan det är ett systematiskt fel, det finns en total brist på empati för allt som inte är vitt och europeiskt. Detta bevisas när man ser vad en stor andel av samhället känner för till exempel Gaza, Kina, Iran och andra.

Agata: Jag är nog allt som vår nuvarande regering ogillar – kvinna, flata, vårdarbetare och invandrare. Vinner på att vara vit i alla fall, livet leker. Jag är nöjd av det lilla att det fortfarande är bättre politiskt här än i mitt hemland. Än så länge. Trevligt väder här uppe också.

Finns det några riktigt bra band i Sverige som ni vill rekommendera?

Wilke: Rättens Krater från Bergslagen!

Agata: The Ravening, Left Hand of Darkness och Spøgelse så här på rak arm.

Fem favoritskivor all time?

Wilke: Kan vi säga en favoritskiva var istället? I så fall säger jag Death Church med Rudimentary Peni.

Luiz: Fourteen Autumns and Fifteen Winters, The Twilight Sad

Agata: Adore - The Smashing Pumpkins

Var det en självklarhet att skivan skulle komma ut fysiskt eller kan man tycka att man gjort ett album om det bara finns digitalt?

Wilke: Jag läste Skrutt Magazines intervju med Massgrav, och dom sa det bra. “Riktiga band släpper riktiga skivor”.

Agata: Digitala album är bra men jag älskar känslan av att hålla något jag har skapat fysiskt i mina två händer.

Har ni gjort något mer fysiskt än Dö Som Boskap?

Wilke: Ja, vi släppte en vinylsingel själva kallad “Dekadens/älven” 2023. Vi har fortfarande några exemplar kvar om någon vill köpa den.

Agata: Vi hade också kassetter med liveinspelning från ett gig, “Mörker över älven”, men de är nog alla sålda.

Hur kommer man på en albumtitel som Dö som Boskap?

Wilke: Det är från en dikt av poeten och soldaten Wilfred Owen som dog under första världskriget och skrev ångestfyllda dikter om livet i skyttegravarna. Samma dikt som vi tolkar i låten “Dödsdömd Ungdom”.

Vad har ni för typ av människor på era konserter?

Wilke: Punkare, gothare och annat löst folk.

Vad är det bästa med att spela live?

Wilke: Att nå ut till folk.

Agata: När man spelar live känns ens musik “på riktigt”. Jag älskar alla fel och alla ändringar som uppstår spontant och mest av allt uppskattar jag den kemin vi har i bandet när vi står på scen.

Vad är det konstigaste som har hänt under en konsert med Spetälska?

Luiz: Inte en konsert men jag bodde under ett år i Bulgarien. Vi fortsatte med Spetälska som vanligt. Jag “pendlade” från Sofia till Sverige för att spela konserter och sedan åkte jag tillbaka till Bulgarien igen.

Vilken typ av band spelar ni ihop med?

Wilke: Vi spelar ofta på punkspelningar där det är lite blandat. Ett hardcoreband, ett 77-punkband, ett gothband och så Spetälska.

Luiz: Umeå är för litet för att ha segregerade musikscener och jag tror det är en väldigt bra grej.

Vad är er relation till punken?

Wilke: Jag är 33 år och har varit i punkscenen sedan jag var typ 14-15. Så för mig betyder punken mycket. Punk för mig är gemenskap, motstånd och att skita i vad resten tycker.

Luiz: Jag har hållit på med alternativ musik och politisk aktivism hela mitt liv, men var aldrig explicit “punk”. Jag kanske såg för snäll och ofarlig ut.

Agata: Jag tycker om det högljudda, arga, ledsna, udda och politiska. Då är det klart att man tilltalas av just den här musiken. När jag flyttade till Umeå drogs jag till gemenskapen i punkscenen och började upptäcka mig själv mer och mer. Punk för mig betyder frihet, motstånd och gemenskap.

Framtidsplaner för bandet?

Wilke: Vi går in i studion igen i Oktober för att spela in 4 låtar. Dessa är tänkta att vi ska släppa som en split tillsammans med ett annat Umeå-band. Sedan så kommer lineupen eventuellt förändras kring nyår.

För dig själv?

Wilke: Jag är färdig undersköterska i höst.

Agata: Börjar min kandidat antingen på Konstfack eller Umeå Konsthögskola. 28.

Visdomsord?

Wilke: Leve Palestina.

Nåt att tillägga?

Wilke: Köp gärna skivor och merch från oss så vi har råd att göra nya grejer. Skivor kan man bland annat köpa från Bengans eller direkt från oss. T-shirts och annan merch går att köpa via våra sociala medier.

Agata: Vi nås lättast via vår Instagram @spetalska om ni undrar något eller vill bara skriva för kul.