Inte ofta som jag gör en intervju eller skriver
om en skiva som jag inte fått eller har fysiskt
men jag gjorde ett undantag för Skabara och den
här intervjun tog sin plats i maj 2023
Hej berätta lite om Skabaras historia, hur ni
träffades etc ? Tidigare band etc?
Pål: Jag är enda originalmedlemmen kvar, och det
sedan 2016. Det började som ett kompisgäng,
sedan har vi med tiden satsat mer och mer och
lagt ner en hel del jobb för att komma framåt.
Niklas har spelat i olika ska/reggaeband men
också lite kosmisk rock’n’roll [sic!]. Henke
kommer från doom metal-scenen men ville testa
annat. Alexandré är klassiskt skolad och har
spelat i stora blåsorkestrar i Frankrike. Vi är
ett udda gäng på det sättet, men vi har mycket
att komma med, och det är kul med alla olika
perspektiv!
Pål: När jag fastnade för det var det via punken,
från Clash till Rancid. När vi började fanns
också klubbar som spelade vintage-ska, som
Oldies. Än idag finns det klubbar som håller
igång det, och det är viktigt för att sprida
budskapet, eller missionera, om man så vill…
Ska är ju rätt dåligt representerat idag, men
det är alltid kul att se. Sedan har det funnits,
och finns, en massa bra svenska ska-band som
inspirerat oss. Liptones, Eskalator, Spökstan,
för att nämna några. Vi tror väl att alla
egentligen gillar ska, men inte vet om det ännu.
Pål: Det råder lite olika åsikter om det är så
lysande, haha. Men det finns många inom scenen
som har ordet i namnet, och där skulle vi inte
vara sämre. Jag är tvångsmässig ordvitsare,
vilket gjorde det ännu enklare.
Pål: Skivan ”Råttkasino” är ju ett kärleksbarn
som vi la ner väldigt mycket tid, energi och
pengar på. Vi ville ha den svenskpressad med
extra allt. Sedan hade vi ingen aning om hur den
skulle sälja. Med facit i hand borde vi ju
pressat fler, men å andra sidan är det ju kul
att den är eftertraktad!
Pål: Vi har en färdiginspelad skiva som
förmodligen släpps i år om allt är med oss,
också den kommer på vinyl. Vinyl är dubbel
glädje i det stora formatet för illustrationer
och grafik, men också att hålla det man gjort i
handen. Flera i bandet är idoga samlare, så att
inte släppa den fysiskt skulle vara tråkigt. Men
kostnaden att spela in, trycka och illustrera
skenar lätt iväg och det måste ju gå runt.
Pål: Engelskan är ju det man hört hela sitt liv,
samtidigt som alla plattityder förstör mycket i
texterna. Alla ”yeah”, ”wow” och ”pick it up”
tar udden av en rad med text som har mening för
en själv. Musiken behöver en vettig text som
handlar om något man tycker är viktigt att
berätta.
Ofta snappar jag upp en metafor eller en rad
någonstans som blir viktig i en låt, men har man
ett tema som känns bra så skriver låten sig
själv. När man har ett tema är det mer ett
hantverk - hitta rim och stilfigurer som gör
budskapet delvis tydligt, men delvis också mer
subtilt. Skulle jag välja en textförfattare så
blir det nog Morrissey, som aldrig var rädd för
det pretentiösa. I grunden är ju vår ska
punkvärldens dansband, så där får man jobba både
med yta och djup. Jag tror att vi gör bäst i att
hålla oss till det språk vi också kan bäst, och
maxa sätten att uttrycka det vi vill på svenska.
a)Trolltider
Pål: Med Trolltider ville vi göra en blåstät låt
med få ackord, och med stort utrymme för ett
solo. Det är också en av våra längre.
Textmässigt kom den till under en period då
yttrandefrihetsdebatten var het - att en del
menade att de inte fick säga vad de ville
samtidigt fick stor uppmärksamhet i medierna.
b)Blå stad
Vi gillar kontrasterna i skamusik, att det är
dansant och svängigt men på samma gång ofta
mörkt i texter och harmonier. I denna låt ville
vi få till en känsla av ett cirkusfält på dekis,
där karusellerna stannat sen länge. Texten är i
samma linje, en dystopisk framtidsvision.
c)Skatteparadis?
Pål: Kanske det punkigaste vi har gjort. Vi
reagerade på Leif Östlings ord om att man inte
får någonting med skatten. Vi har 541
miljardärer i landet, som i genomsnitt betalar
mindre andel i skatt än städare. Kanske är
någonting att fundera på innan man klagar på
skattetrycket?
Vad betyder punk för dig? Är det bara ett ord
eller är det en livsstil? Jag hör lite
influenser av punk hos er?
Pål: För mig har olika sorters punk funnits med
länge, och jag inspireras av både nytt och
gammalt. Joe Strummer är en husgud, men även
många svenska band. Punkens DIY är någonting som
man som litet band får köpa och anamma. Spela in
billigt, lära sig design och allt annat man
behöver. Vår attityd till musiken lånar också
från punken, att testa det som känns kul
istället för att hålla oss till samma
konventioner alltid. Sedan är vi nog för gamla
för att dricka hembränt och ockupera hus, men
det bor nog en liten rebell i oss alla.
Pål:Vi
har inte fått någon skum recension, men det har
hänt att våra syften med en låt missförståtts,
att någon missförstår ironi eller kontraster i
en låt. Det är ju sånt som händer, och också
skönheten i att göra en text eller låt som får
flyga, men landar kanske i publiken på ett annat
sätt än vad vi har tänkt.
Pål: Vi spelar så mycket vi kan. Ofta spelar vi
gärna med andra ska-band för att göra det till
en helkväll för de som gillar ska, men det är
kul att spela med i princip alla band. Vi siktar
på att komma ut lite i landet utanför Stockholm,
och på sikt gärna lämna moder Svea. Nu sjunger
vi ju på svenska, men vi tror att alla kan
förstå baktakten och ska-språket i alla fall.
Vi gillar varandra i bandet och det tror jag
märks i vår kemi, så det märks nog att vi har
roligt på scenen. Vi laddar ofta länge inför ett
gig och är otroligt ordningsamma på det sättet -
vi vill ju respektera publikens tid och pengar
och ge valuta för tiden!
Pål: Personligen nämner jag gärna The Skints och
Gentlemen’s Dub Club som hör hemma inom modern
reggae - de har inspirerat mig massor i vad som
egentligen är kärnan i baktaktsmusik. Som
anglofil älskar jag många brittiska musiker, men
när man har hört alla klassiker vill man också
höra några som förnyar. Ett annat lite nyare
band är Interrupters, som är en vettig
kronprinsessa till det Rancid och Tim Armstrong
påbörjade.
Pål:
Pål: Haha, det vore ju en dröm! Ett svenskt
ska-öl! Det skulle nog sluta med en lager, då
amber ale och IPA-fansen är i minoritet i bandet.
Vi drömde länge om att sponsras av nåt bryggeri,
men i nuläget är det nog vi som sponsrar dem,
haha! Med det sagt är vi öppna för något
bryggeri som vill göra en svensk ska-öl!
Pål: De första 60 flög av hyllorna till Sverige,
men också Australien och Slovakien. Vi har sålt
de sista på våra gig, och det är ju kul att folk
vill ta hem musiken också.
Pål: Vi var väl inte supernöjda med den nya
regeringen, samtidigt som den förra inte hade
utrymme att göra sånt vi gillar. Det är en
knepig situation, men det går att göra någonting
åt, om man verkligen vill. Men att satsa mycket
på välfärd under en lång tid vinner ju inga val.
Dagens fiskmåshöger skriker om hårdare bud, men
det är inte deras barn som sitter i smeten. De
som riskerar att hamna i gängens klor behöver
ges en framtid att tro på och ett alternativ att
se fram emot. Framtiden för dagen unga är mörk
med klimatfrågan, sedan en pandemi på det, och
nu den ekonomiska situationen.
Skjutningar är så klart deprimerande och hemskt
för alla, men det har uppmärksammats först när
det drabbar andra än de som är involverade i
gängkonflikterna. Alla tider har sina frågor,
men den här regeringen kommer knappast lösa
någon av dem…
Pål: Man ska sjunga om sånt som är viktigt för
en. När texterna ska skrivas vänder man sig till
det som är mest intensivt, som man vill berätta
om. Varje dag möter man politiska frågor, så att
de får en central plats är ju inte så konstigt.
Den mest uttryckta politiska låten lär väl vara
Skatteparadis, men ingen låt saknar politik
fullständigt. För att citera Grupp 8; ”Det
privata är politiskt”!
Pål: För mig finns politiken i mina öron och
inte i textförfattarens lyrik. Uppenbara svar är
väl Clashs ”Lost in the Supermarket”, om en grå
arbetarklassvardag. Men Pulps ”Common People”
säger mer om vanligt folk än vilken punkare som
helst, inklusive oss, kanske någonsin kommer att
göra.
Pål: Att oironiskt gilla en del dansbandslåtar.
Kanske det minst kreddiga man kan göra! Där
finns hjärta och smärta men också vardagens
bekymmer, utan att behöva förpackas i det
grandiosa formatet. Ingmar Nordströms ”Saxparty”-plattor
snurrar än idag. Sen är jag också svag för finsk
techno.
Pål: Joe Strummer, Johnny Cash, Thåström, The
Specials (Originaluppsättningen) och kanske
Jimmy Cliff.
-Några av oss i bandet samlar en del, särskilt
Axel som älskar tidig ska och reggae. Tror dock
inte att vi bör avslöja vilka rariteter han har
där hemma i skivbacken. Men fysisk musik är kul
och vi köper nog mer än vi säljer.
-Nej, vi har väl inte äntrat det mediala
rampljuset ännu, så det har sin charm! Kul att
få snacka om något som man lägger så pass mycket
tid på.
-Vi har inte gjort så många intervjuer, men det
tristaste är att förklara en hel låt. Det
roligaste är väl att höra andras tankar om ens
musik, på gott och ont.
-En
gång spelade vi inför ett gäng där en person
satt i permobil. Alex tänkte inte på det när han
bad publiken att göra dansen ”running man”.
Efter någon sekund fattade han vad han sagt och
det blev en rätt pinsam tystnad, haha. Det kom
igång ändå och killen i permobilen dansade
faktiskt bättre än många andra där!
Framtidsplaner med bandet?
-Vi har en nyinspelad skiva som vi hoppas hinna
göra klart i år, och sedan spelar vi så mycket
vi kan för att finansiera den. Men också göra ny
musik, så klart. Både Henke och Niklas är enormt
produktiva som låtskrivare, så vi badar i
låtförslag, men sedan ska alla få en feeling för
låtarna vi spelar in också.
Pål: Gör mer, spännande musik med fler
artistsamarbeten! Spela runt om i landet!
Springa halvmara! Få igång en jämn puls på
ska-scenen i Stockholm!
-”Där man bränner böcker, bränner man snart
också människor”, som Heinrich Heine skrev 1821.
Vi måste göra allt för demokratin och friheten
och inte ta den för givet. Idag har vi för många
antidemokratiska strömningar som man behöver
bemöta innan det är för sent.
-Inget
jag kommer på! |