DRIVE MOYA-THE LIGHT WE LOST(CD-NOISE APPEAL RECORDS NOISE82)

 

Musik som är ganska svävande inledningsvis och som ett snällare Killing Joke(80-talet) eller tidiga Cure eller något sådant är vad vi får i inledande Cold water och det känns som en ganska skön inledning och det känns avslappnande på något sätt. I White Leaf blir det mer och mer uppenbart att gruppen måste snöat in på Cures Primary för de basgångarna liknar de som finns där. Inte så att det låter som den skivan utan jag mer menar sättet att låta basen dominera. Jag gilalr soundet ganska bra men blir kanske lite för lugnt ibland men som bakgrundsmusik när man tar en liten nap eller något liknande så är den ypperlig och jag tror säkert att Drive Moya har mycket att ge där. Men att bevittna en livekonsert med gruppen kanske inte är någon höjdare men jag kan ha fel. Shoegaze är väl vad denna musik kallas också ibland…27/11-2019


******

DRIVE MOYA-THE LIGHT WE LOST(CD-NOISE APPEAL RECORDS NOISE82)

Music that is quite floating initially and like a kinder Killing Joke (80s) or early Cure or something like that is what we get in introductory Cold water and it feels like a pretty nice introduction and it feels relaxing in some way. In White Leaf, it is becoming more and more obvious that the group has to snow in on Cures Primary for the basssound is similar to those found there. Not that it sounds like that disc but I mean more the way to let the bass dominate. I like the sound pretty good but maybe get a little too quiet sometimes but as a background music when you take a small nap or something like that it is excellent and I certainly think that Drive Moya has a lot to give there. But witnessing a live concert with the group may not be a highlight, but I maybe wrong. Shoegaze is what this music is sometimes called… 27/11-2019