Att Radio 69 framstår som ett av de bästa streetpunkbanden råder det ingen tvekan om och det gör det ine mindre efter det att jag har hört deras debutfullängdare Hearts Minds and Memories. Anders pratar här ut om nutid, framtid och dåtid och det är andra gången de figurerar i denna eminenta tidskrift.

Historia?

-Vi började med nuvarande sättning i december 1997 och tog namnet Radio69. Vi hade då varit utan trummis ett tag, men hittade Erik som är bror till en av våra kompisar. Vår första spelning var faktiskt min egen 20års fest, men det var ett bra tillfälle att visa upp sig för alla kompisar och så. Vi insåg snabbt att med den musiken vi ville spela så skulle vi knappast komma så långt bara genom live-framträdanden här i GBG, eftersom intresset för Streetpunk inte varit så stort precis. Vi spelade in vår första demo i replokalen med hjälp av ett mixerbord och två lånade minidiscspelare. Det blev ju som det blev, så i september 98 spelade vi in demon ”Here To Stay” i KEG-House studio. Efter det spelade vi in ytterligare två låtar för vår sjua ”Radio69” på Final Vinyl Records. Den kom våren 99 och i slutet av sommaren samma år hörde Outsider Records av sig och undrade om vi var intresserade av att vara med på deras ”SceneKiller II”. Vi hade två låtar inspelade som skulle varit med på Sidekicks Oi-Samling som aldrig blev av, så vi skickade dem och låten ”Denied” kom med på samlingen som innehåller band som 999, Dropkick Murphys, Menace och The Authority. Ungefär samtidigt skrev vi på ett kontrakt för en fullängds CD och medverkan på en samlingsskiva på  Bratville Records från Norge. Skivan är nu precis släppt och det är där vi står idag.   

Vad har hänt mellan er första demo och den nya skivan?

-Vi har blivit bättre på att skriva låtar och framför allt så har liveframträdandena blivit bättre och bättre. Influenserna har förblivit ungefär dem samma.

Berätta lite om varje medlem, civilstånd, ålder, jobb, intressen och så vidare?

-Erik Alexandersson – Trummor, 18år  jobbar för tillfället på Rusta och ska väl tillbaka till skolan till hösten, Erik är mest inne på Jamaicansk musik; Reggae, Ska, Ragga och sånt.

Christian Berggren – Bas, 22år sommar jobbar på ett pall-företag och ska också fortsätta plugga till hösten. Lyssnar på det mesta inom punk, men även Irländsk musik som the Pogues.

Anders Hjortsberg – Gitarr, sång, 22år. Jobbade på skola, så när det blev sommarlov blev jag arbetslös, men ska börja plugga till hösten. Lyssnar mest på Streetpunk och 77-punk, men även en del Ragga, ska och Irländsk musik.

Christian Fransson – Sång, gitarr, 21år är arbetslös för tillfället, men har spenderat sommaren som stand-in sångare i Voice of a Generation. Lyssnar på mycket Rockig punk som Ramones och liknande lyssnar även på Street och 77 punk.    

Hur går det egentligen med att spela den här typen av otrendig musik i Sverige egentligen?

-Det går väl bättre och bättre kan man säga, det har börjat finnas visst intresse, mycket tack vare Burning Hearts releaser med The Business och Dropkick Murphys. ”Kids Wanna Riot” turnén förra året var ju en storsuccé så vi hoppas att det blir mer sånt. Det verkar lite som om den ”bredare” punk-publiken eller Epitaph publiken om man kan säga så, fått upp ögonen för Streetpunken. Vi spelade med Voodoo Glowskulls i vintras och det var inte många i publiken som hört oss innan men det blev ett grymt röj.

Det är väl inte alla som tycker om en sån utveckling, men så länge alla har kul och accepterar varandra så bryr vi oss inte om ifall publiken har häng eller rakade skallar.

Var får ni mest respons ifrån?

-Vi har fått en bra respons från USA nu efter att Scenekiller II släpptes, men även i Sverige har vi får genomgående bra recensioner.

Varför blev det Bratville Records?

-Dom var intresserade och var först med ett kontrakts erbjudande, dessutom var det ett litet bolag och dom verkade seriösa, så vi tyckte inte precis att vi hade något att förlora eftersom vi bara skrev på för en skiva.

Är de bra?

-Vi har haft en hel del diskussioner under inspelningen och utgivningen av skivan och våra åsikter har väl gått isär på vissa punkter, men trots allt så är ju skivan ute nu och låter och ser ut ungefär som vi ville från början så man kan väl inte klaga.. 

Hur tycker du punklivet i Sverige är då? Några bra band?

-Jag har aldrig varit överdrivet intresserad av svensk punk så för min del är det väl så där kul, Voice of A Generation’s senaste skiva är ju helt klart bra och Bombshell Rocks är ju ruskigt bra, men här i GBG har man ju gett upp hoppet att se några bra spelningar. 

I utlandet finns det några bra band?

-Drokick Murphys är ju helt klart en favorit och The Business, Tyska Oxymoron är ju också bra. Ett band som verkar väldigt underskattat i Europa är ju US.Bombs som jag tycker är minst lika bra som t.ex Dropkick, men som inte fått i närheten lika mycket uppmärksamhet. Kan även passa på att nämna the GC5 som är ett nytt band på Outsider Records, deras fullängdare ”Kisses from Hanoi” verkar riktigt lovande.

Får folk för sig att ni är rasister eller något sådant, ifall de gör det vad svarar man på sådana dumheter?

-Det har faktiskt inte hänt många gånger, men om det händer får man väl försöka hålla sig lugn och förklara att vi skiter i politik och är emot rasism. Det är nog fler i så fall som trott att vi är kommunister, bara för att vi inte är naziliberaler.

Vad skall vi göra åt rasismen?

-Jag tycker att dem får för mycket plats i media av diverse samhällsprogram och sånt. Att låta ny-nazister/rasister komma till tals i debattprogram är ju helt meningslöst, dom som var emot rasism innan programmet kommer inte bli mer emot efteråt, däremot finns det säkert någon lättpåverkad människa som tar till sig skiten som nazzarna tillåts berätta om. Man borde lägga mer tid på att visa positiva motvikter utan politisk anknytning som musik och fotboll eller vad som helst. Det är väl allmänt känt att många som tar till sig rasismen gör det för att de vill känna grupptillhörighet och sånt, om man plockar upp dom här människorna tidigt så har man tagit bort mycket av problemet.

Vad tycker ni om att bo i Sverige?

-Det är väl helt OK, Det vi bryr oss om i livet är ju inte precis speciellt nationellt knutet, vi vill bara tjäna pengar under veckan så att vi har råd att gå till puben på fredag, köpa skivor på lördag och repa på söndag. Tyvärr så kan man ju knappt få ett jobb numera utan att plugga på högskola så det är ju nödvändigt, men å andra sidan får man knappast jobb någonstans om man bara vill jobba så länge det inte blir någon turné.

Vad är det bästa respektive det sämsta med att bo i Sverige?

-Det bästa är väl den sociala tryggheten som vi trots allt har, den medför ju dock också en byråkrati som inte liknar något annat. Tyvärr är det ju många som utnyttjar systemet vilket gör att det fungerar betydligt sämre än det borde.

En annan bra grej är ju alla studieförbund som hyr ut replokaler billigt, där vi repar betalar vi 75kr i månaden per person. Vi har egna grejer att spela på, men för dom som inte har det ingår även det i hyran.

Vad kan vi göra åt de sämsta sakerna?

-Hade jag vetat det hade jag blivit politiker

Blir det mycket spelningar? Var har ni gjort er bästa hittils?

-Det verkar som om Bratville’s bokningsbolag håller på och sätter ihop en Europa turné av något slag så det är väl bara att hoppas att det blir av. Vår bästa spelning hittills, är utan tvekan Augustibuller 2000 i Lindesberg, vi gjorde bra ifrån oss och publikresponsen var det bästa vi varit med om någon gång.

I Utlandet? Var är bäst?

-Vi har tyvärr inte lyckats komma ut och spela i utlandet, men Tyskland verkar ju bra och efter vad man hört så verkar ju Bostons punk och HC scen vara ganska oslagbar.

Vad är det konstigaste som har hänt under en Radio 69-konsert?

-Det konstigaste som hänt oss var när vi spelade i Floda Lada våren 99, mitt under vårat set kastade Fransson av sig sin gitarr, hoppade ner från scenen och sprang mot utgången, vi andra fattade inte någonting. Vad som hänt var att EAK’s vakter en stund tidigare hade släpat upp en skinhead som druckit mäsk och lagt honom i duschen intill vår loge, när han skulle därifrån va han så väck att hans kompisar var tvungna att klä på honom, de trodde att Franssons Harrington-jacka var hans och tog på honom den och släpade ut honom. Så Fransson såg alltså någon lämna spelningen med hans jacka på sig, ett hot och några ursäkter senare fortsatte vi som om inget hade hänt. Vi träffade killen dagen efter och han mådde ganska dåligt, men hade inget minne av kvällen innan.

Varifrån kom namnet?

-Det ligger väl mycket bakom med t.ex ”Spirit of ’69” och Sham 69 och så men i grund och botten så tog vi det främst därför att vi tyckte det lät bra och är enkelt att komma ihåg.

När ni gör låtar, hur går det till, vem gör de, gör ni de ihop ellr hur är det?

-Jag skriver texterna och gör grunderna på gitarr och sedan lägger dom andra till sitt när vi repar in låtarna.

Vad satsar ni mest på, musiken, texterna eller en bra refräng?

-Vårt mål är att varje låt har någon speciell grej som utmärker sig så att ingen låt bara blir en transport sträcka till nästa, det kan va en gitarrgrej eller en tempoväxling eller någon kör eller vad som helst.

Varför blev det just denna musik som det blev?

-Vi är ju ganska unga och under vår uppväxt har man ju inte precis hört så mycket Oi! Och streetpunk, det var väl först egentligen när Hellcat’s ”Give ’em the Boot”  kom som vi upptäckte The Business. När deras fullängdare ”The truth, the whole truth and nothing but the truth” kom så kändes det verkligen som om man hade hittat rätt.

Hur vill ni att folk skall ta emot er musik?

-Vi vill väl att dom ska ta emot den så öppet som möjligt och ta den för vad den är istället för att försöka ordna in den i nåt fack, själva kallar vi ju vår musik Streetpunk eller 77-punk, men vad man än kallar sin musik så kommer det alltid nån som säger att det inte alls är sån musik, så vi vill väl att folk ska lyssna på musiken och skita i resten.

Vad ger ni för ett råd till ett nytt band som precis har startat ,att få skivkontrakt och hur skall de föra sig i allmänhet?  

-Repa mycket, se till att hålla ihop – man måste va bra kompisar om man ska orka ta motgångar. Visa respekt för äldre band även om de inte spelar precis samma sorts musik som man själv. Förr kunde man ju spela sig till respekt och framgång, men med dagens scen krävs det nästan en demo eller nåt så att man kan nu ut utanför sin hemstad. Man måste  ha en hel del tålamod också, så att man hinner skriva några riktigt bra låtar innan man springer iväg och spelar in en demo. Känner man att en låt inte blir riktigt så bra som man ville är det bättre att glömma den låten istället för att fortsätta med den bara för att ha så många egna låtar som möjligt.

Idoler när du var liten? 

-Jag lyssnade på all möjlig skit, men jag kommer ihåg att Bill Haley var en favorit, Erik är uppväxt på Jimmy Cliff och Elvis för övrigt vet jag inte riktigt.

Första och senaste skivan du har köpte/köpte? 

-Första skivan jag köpte har jag ingen aning om vad det var, senaste skivan jag köpte var  The Business – Suburban Rebels

Köper du mycket skivor? 

-Jo det blir väl en hel del, jag tycker inte själv att jag köper speciellt många, men eftersom jag måste köpa nya CD-ställ hela tiden så gör jag nog det. 

Har du några favoritzines på nätet eller på papper?

-Har en kompis som har ett webzine som heter ”Viewpoint Webzine” som är helt klart bra, Patrik Kenths nya zine ”Streetmusic FC” verkar grymt lovande.

Vad skall ett bra fanzine innehålla?

-En blandning av kända och mindre kända band så att många blir intresserade av zinet och många nya band får en chans att synas. Sen är det ju bra om zinet är koncentrerat på en musikstil, jag vill i alla fall inte bläddra igenom sida efter sida av hårdrocks recensioner för att hitta punken. 

Vad har bandet för framtidpslaner?

Det närmaste som är planerat är väl en promo turné av något slag, men när exakt det blir det vet vi tyvärr inte än.

Efter de får vi väl bara hoppas att någon är intresserad av att ge ut en uppföljare till Hearts Minds & Memories. För vi tänker inte sluta nu.

Vad har du för framtidsplaner?

-Jag ska börja plugga till hösten, men det får bli vad det blir för om det väl blir turné så är alla överens om att vi släpper vad vi än håller på med och sticker. Därför är det väl lika bra att plugga tills det händer något för det är ju inte så lätt att få jobb med villkoret att man ska få ledigt så fort det blir turné…

Visdomsord

-Vi brukar inte ta det så allvarligt men en ganska sann grej är ju att ”va alltid pessimistisk så blir man aldrig besviken” 

Nåt att tillägga?

-Efter 33 frågor har man väl inte så mycket mer att säga…

Allvarligt talat så får vi väl tacka för intresset och som vanligt tacka alla som hjälpt oss på vägen.