Mikael Wiehe

-en augustikväll 2011

 

Mikael Wiehe har ju alltid funnits i mitt liv och även om man inte alltid har lyssnat på honom så har jag gjort det då och då. Numera är jag ägare till nästan alla hans skivor och det är bara några kvar nu som jag skall investera i. Jag såg Hoola Bandoola Band tisdag den 9/8-11 och två dagar ringer han up mig för att göra en intervju med mig eller rättare sagt jag skall göra en intervju med honom.

Jag börjar med att tacka Mikael för konserten i tisdags och berättar om min upplevelse om det kaotiska efteråt vid skivförsäljningen där jag hade tänkt att investera i en box med honom men det var för mycket folk så jag gick därifrån. Han berättar att de sålde 200 skivor och det är ju med dagens mått mätt riktigt bra.En hel del äldre damer där som var ganska vilda. - Men äldre damer är inte alltid så gamla som man tror säger Mikael med ett litet skratt.

Min första fråga till Mikael handlar ju om varför han började att spela musik men han hänvisar till sin biografi och det kan jag förstå eftersom han säkert svarat på dessa frågor hundratals gånger innan men han berättar i alla fall att han började spela piano när han var 7 år, att han fick en gitarr av sin pappa när han var tio år och han började att spela altsax när han var 17. Sedan spelade han jazzmusik mellan åren 63-67 och då var han mellan 17-21 år. Sedan började han att spela gitarr igen vilket ledde till att de bildade Hoola och det var 1970 och Mikael hade hunnit bli 24 år. Han hade musikaliska föräldrar och var väldigt musikaliskt intresserad själv. Jag undrar om han har jobbat med något "riktigt" jobb och då berättar Mikael :-Först gick jag ut skolan och sedan läste jag på universitetet och sedan jobbade jag som svensklärare för invandrare i ett par år. 1973 när jag var 27 år då blev jag proffsmusiker och har varit det sedan dess. Jag trivs med det och har haft väldigt roligt under tiden. Jag är nöjd.

Med Hoola Bandoola Band kom politiken in i musiken än på ett annat sätt än nar han spelade jazz. Jag undrar var hans politiska engagemang kom ifrån och han berättar att han hade sådan tur att han blev 22 år 1968 och det året var något som påverkade honom mycket och det var där engagemanget kom ifrån. Att det kom hemifrån som jag trodde var inte fallet även om Mikaels far var starkt aktiv i den danska motståndsrörelsen under andra världskriget så var han liberal. På hans mors sida var de borgare så Mikael blev mycket mer påverkad av det som hände i hans egen tid än han blev av familjen. Det var egentligen ingen revolt och han tyckte mer att han förstod världen genom politiken mer än han hade gjort innan. Jag undrar om han tycker det är lika lätt eller mindre lätt att bli förbannad idag än det var när han var ung....-Jag tycker det är mycket lättare idag. Jag tycker att världen har blivit sämre under de sista trettio åren. Under den nyliberala eran har vi hamnat i en situation där personer bedöms efter sin ekonomiska framgång. Det är ju det som är det nyliberala, en drivkraft och det har gått ut över samhällssolidariteten och gått ut över naturen. Jag menar att nu ser vi hur den nyliberala ordningen håller på att spricka sönder  och det tar sig ett uttryck i ekonomisk kris. Det tar sig också uttryck i folkliga uppror och det gläder ju mig. Jag menar inte att man önskar att folk skall få sina hus nedbrända men när politikerna inte kan sköta landet då förs politiken ut på gatorna och när politiken förs ut på gatan då blir den okontrollerad. Då finns det alltid en massa ligister och huliganer som hänger på och det kan man ju beklaga men att anledningen till att det sker är ju att så stora grupper i samhället har marginaliserats. Jag tror också att det är samma förklaring till den högerextrema rörelsen tillväxt i Europa.Många människor blir marginaliserade och känner sig inte hemma i samhället. Då letar man syndabockar, om det är zigenare eller judar eller muslimer eller svarta eller vad det nu blir. Det har att göra med den förda ekonomiska politiken som marginaliserar stora grupper.

Mikael tror att en ung människa idag som vill verka politiskt först skall börja engagera sig i sina medmänniskor och att bygga upp ett samhälle. Om det sedan sker med hjälp av sossarna eller vänstern för Mikael anser inte att det kan ske i ett nyliberalt samhälle och han tycker at de som har stött nyliberalismen är förbrukade och han tror att det gäller dessvärre långt in i socialdemokratin också. Men han tror att det finns en folklig bas för en förändring till det bättre. Det kan vara kvarterskommitteér eller något i skolan eller i en fackförening kan inte Mikael avgöra vad som är bäst att engagera sig i. Men att engagera sig är en förutsättning. På min fråga om det är viktigt som artist att engagera sig svarar Mikael :- Det är viktig som människa att engagera sig. Är man spårvagnskonduktör, i den mån det nu finns kvar sådana, så kan man jobba i facket och hemma kan man snacka med sina grannar och som artist kan man prata från scen. Man får kanske större publik som artist. Man får bestämma sig för vad man tycker är viktigt. Det finns olika människor som tycker olika saker, somliga engagerar sig i miljön, andra i svälten i Afrika. Allt är bra utanför en själv eftersom vi är en mänsklighet ihop.

Mikael kan inte avgöra om det är en fara för en artist att "låsa in" sig politiskt.  För honom är politiken viktig och det är en del av honom som person. Så det blir också en del av honom som artist. Det kanske har varit en nackdel för honom karriärmässigt men har ingen uppfattning om det och är inte intresserad av det heller. Första återföreningen av Hoola Bandoola Band skedde 1996 och då var det 20 år sedan de slutade och nu är det 15 år till sedan de slutade och därför körde de med bandet igen. Jag kollade filmen På Väg från 1996 i lördags och det var en ganska rolig film tycker jag där Björn Afzelius också var med. Anledningen till att de gjorde ännu en återförening i år var för att det var roligt och hade de inte gjort det nu så hade det nog inte blivit av. Han tycker det är kul att spela de sångerna och framförallt är det roligt att spela med de musikerna anser han. Det finns ju uppenbart en publik för HBB också säger Mikael. han spelar några av HBB:s låtar live men inte så många av dem. Det var tur att jag tog mig till Liseberg och tittade på gruppen för nu tror inte Mikael att det blir några mer återföreningar av gruppen. Mikaels egen favorit bland de gamla skivorna är troligen Vem kan man lita på eller så är det första skivan men han tycker det är väldigt svårt att ranka de på det viset. De gjorde ju några engelska låtar också och de finns på boxen som kom ut 1996.- De låtarna är väl att betrakta som någon slags förstudie. Man hör väldigt tydligt både Beatles och The Band i de låtarna.  Det blir liksom mer eget när det blir på svenska.

När man är politiskt aktiv på vänstersidan så anses det av en del lite fult att sälja för mycket skivor för då är man kommersiell. Mikael ser inga motsättningar med att sälja skivor och göra musik som man gillar. Men om man gör musik som man inte riktigt gillar för att sälja plattor kan inte vara så kul som han säger. Men det har aldrig Mikael gjort och därför har han haft kul hela tiden. Jag själv kommer ju från punken och i början av den så var det ju så att man inte fick tjäna några pengar och proggen ligger väl inte så långt ifrån varandra där. Mikael ser det inte som en kompromiss och ser inga som helst problem med att sälja skivor. -Men det klart om man är tjugo bast så behöver man ju inte försörja någon annan.

Mikaels relation till punken är som han säger att han är vän med Joakim Thåström och mer punkare blir man väl inte. Han är generationen före punken som han säger och han ger mig en liten historielektion angående generationer och att man brukar säga att det kommer en ny generation var sjunde år. Man såg på Liseberg att det är väldigt mycket olika människor som tar sig till Hoola Bandoola Bands konserter nuförtiden, det är hans generation, min generation och en generation med unga människor. Björn Afzelius brukade säga att han spelade för tre generationer men Mikael får nog säga att han spelar inför fyra generationer. Det är ju lite skrämmande att texterna håller ännu men där håller inte Mikael med mig riktigt för man kan även säga ;- Vad glad jag är för att jag har skrivit låtar som hållit så länge. Men det hade varit kul på ett annat sätt om texterna inte hade stämt.

En ny låt med Hoola Bandoola Band kom med på den nya samlingen men det blir inga mer nya låtar med Hoola Bandoola Band. Hans egen solokarriär startade 1978 och det var med skivan Sjömansvisor där den kändaste låten är Titanic. Alla skivor är utgivna på Cd och han har alla skivor med sig ute och säljer på turneér. Han har släppt en box med 16 skivor och en hel del outgivet material och en tung bok men det är absolut inte allt som är outgivet som är med på boxen utan det finns mer material men det är självklart det som han tyckte var av bäst kvalité men det finns en hel del låtar och en hel del inspelningar som han lämnade därhän och han tycker det är tveksamt hur långt ner i lådan man skall gräva. Skivan är dyr att skicka på posten men tydligen kan man få tag på den för 999 kronor på ETCs hemsida och Mikael själv säljer den för 1100. 7000 ex har gjorts av boxen och han tror att det finns ungefär 2000 ex kvar. Att skriva texter nu och då skiljer sig lite grand. -Jag tror att det i början var spontant och kom mer utan ansträngning säger Mikael och fortsätter, nu är det mer medvetet jobb. Det hindrar inte att man skall få en idé till en sång, man kan fortfarande bli inspirerad. Jag vet kanske lite mer hur jag ska göra för att få det färdigt på gott och ont. Den energin och den spontaniteten som härskade när jag var 25 och det fanns en kraft och en vitalitet i det som förmodligen inte är lika uppenbar på senare låtar.

Han har egentligen aldrig haft någon period när han har haft det svårt att skriva låtar men när han tänker efter har det kanske varit två år som han hade det lite svårare att skriva låtar än vanligt. Men han tycker att det flyter på och att det fortfarande flyter på. Mikael har väldigt mycket på gång och han skall vara med i de nya avsnitten av Så Mycket Bättre och i samband med det kommer det en skiva. Han skall ge ut en egen samlings dubbel CD och en ny skiva och sedan blir det en lång turné till våren. Han har inga tankar på pensionering trots att han fyllt 65 år och likt Anders F Rönblom så finns det inga tankar på det. Många artister som man inte trodde har ju medverkat i Melodifestivalen på senare år och det var en ung tjej som faktiskt frågade Mikael om en duett som skulle sjungas i Melodifestivalen men han tackade nej. Det är i alla fall jag tacksam för och han tror inte att Melodifestivalen är något för honom. Han har sålt en hel del skivor genom åren och den skiva som har sålt mest är skivan som kom ut 1986 tillsammans med Björn Afzelius och den har sålt i svindlande 400.000. -Sedan sålde jag 100.000 i många år, sedan blev det 50.000 i många år men nu säljer man ju inte så mycket skivor men den senaste har sålt 20.000 och det är väldigt bra.

Nedladdning är något som gör Mikael lite mörk i sinnet känns det som och han betraktar det som stöld av hans arbete och han tycker aldrig det är positivt. Han tycker det är positivt att musiken är tillgänglig men att inte betala för någon annans arbete tycker han inte om . Han tror att han finns på Spotify men där tjänar man inte mycket. 200 kronor för en miljon nedladdningar skämtar Mikael. Han vet inte de exakta siffrorna men han vet att det är extremt lite pengar man får i alla fall. -Jag tjänade en del av mina pengar på att sälja skivor, det gör jag inte riktigt längre. Jag vet inte riktigt vad man skall göra åt det och det hjälper ju inte att gnälla och det är svårt att lägga moraliska aspekt på detta för kan man det så gör man det. Det gäller alla utom mig. Jag väntar och ser vad som händer. Jag tror att det är såhär eftersom musikbranschen är ju inte den som är värst drabbad utan det är filmbranschen. Eftersom de stora amerikanska bolagen förlorar så oerhört mycket pengar på gratis nedladdning så kommer man se till att det händer något. Så jag tror att jag kan sitta lugnt i båten.

Mikael tycker det är kul att träffa publiken efteråt och sälja skivor och det känns som om att han är en väldigt jordnära person. På min fråga om han har ångrat något i livet, musiklivet osv. Han har fått gjort det han velat göra och väldigt lite saker som han har varit tvungen till. Han har fått välja vad han vill göra både musikaliskt och politiskt.  Till och med privat är han nöjd med sina val. En väldigt trevlig pratstund går mot sitt slut och Mikael Wiehe har blivit en ännu större artist i mina ögon efter denna intervju.