Maud Lindström kanske inte är något artistnamn precis men jag tror inte att Maud behöver hjälp med det. Hennes texter berör och tyvärr tror jag inte att hon kommer att bli lika känd som Winnerbäck även om vissa likheter finnes. Maud svarade på dessa frågor i mitten av oktober.

 

Berätta lite om dig själv, familj, ålder, jobb osv?

-Jag är 25 år, uppvuxen i Karlstad och Molkom i Värmland. Min biologiska

familj består av mamma, pappa och lillasyster Frida som är poet, och min

självvalda består av Sören och hans son. Jag har gått ett par fristående

kurser på universitet, tex sociologi och genusvetenskap, pluggat feminism på

Kvinnofolkhögskolan och gått Vislinjen i Kungälv. Jag har aldrig haft något

fast jobb, men har jobbat en hel del inom barnomsorgen och i skivbutik.

Dessutom har jag ett förflutet som lisebergskanin! Just nu är jag vikarie på

ett dagis för 3-5-åringar, när jag inte spelar.

 

Det känns som om dina texter är viktiga för dig, varifrån får du

inspirationen?

-Ofta skriver jag nog en sång istället för att våga säga till direkt när

något händer, som reaktioner på något jag tycker är dumt. Flera visor är ju

nästan hämndvisor, kan man säga, på killar som varit taskiga mot mig eller

nån annan. Annars kommer det mesta från saker folk säger och tycker, samtal

med vänner eller politiska diskussioner. Ibland får jag en idé eller kommer

på ett rim som är så kul att jag bara måste skriva. Sen berättar jag den

roliga idén för alla i min omgivning tills jag tröttnat på den, och sen är

det ett helvete att skriva klart den...

 

Texterna blir så mycket viktigare också när man spelar lugn musik, eller

hur?

-Min intention har aldrig varit att spela lugn musik egentligen, men visst,

då kan ju texten inte drunkna i musiken utan måste stå för sig själv.

 

Många av dina texter handlar om dina förhållanden osv, är allt

självupplevt eller är det Fröken Normal som gör det lite mer skruvat?

-Allt är självupplevt på ett eller annat sätt, men skildras ju bara från mitt

perspektiv. Och så har man ju sin konstnärliga frihet som det kallas, att

dra ifrån och lägga till. Fröken Normal är egentligen inte riktigt en egen

karaktär, utan snarare den del av mig som vill duga och leva upp till hur

man ska vara.

 

Hur kom du på tanken att du skulle spela musik på detta vis?

-Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle hålla på med det här,

eftersom jag mest sjungit rock, blues och jazz tidigare och aldrig lyssnat

på visor, och heller aldrig skrivit egen musik utan bara poesi. När jag

sjöng stämbanden fulla av knutor sista året på Musikgymnasiet i Karlstad och

inte kunde sjunga alls höll jag helt upp ett år. Istället skrev jag tentor i

genusvetenskap, och upptäckte den sidan av min kreativitet; att i panik

under nätter av kedjerökning få ihop en vettig text om en bok man inte har

läst... Dessutom skrev jag en B-uppsats om kärlek inspirerad av Carin

Holmbergs bok "Det kallas kärlek" som jag varmt rekommenderar, och dessa

teorier och idéer bygger jag mina tankar, sångtexter och dikter kring sex

och kärlek på än idag. Jag hade spelat elgitarr 3 år på Musiklinjen på

gymnasiet, men det blev roligt med gitarr först efteråt, när man fick spela

som man ville. Så smälte allt samman under min första sommar i Göteborg för

fem år sedan. Jag var arbetslös och understimulerad och spelade på fyllan på

fester; det tog 20 sekunder minst att byta ackord, men sen började folk

tycka att det var bra.

Jag bara gjorde, utan tanke på att någon skulle vilja lyssna, jag tror det

är mycket därför det blev så öppenhjärtigt och frispråkigt. Jag skrev ju

bara för mig själv.

 

Många av vissångarna kommer från punken från början, är det samma för dig

och hur är ditt förhållande till punken?

-Jag tyckte jag var jättetuff som lyssnade på DLK och Strebers i början av

högstadiet, det var väl det närmaste punken jag kom. Jag har knappt hört

Ebba Grön ens. Antagligen är jag född alldeles för sent, har haft en pappa

som bara spelat blues och soul hemma, och gjort sexuellt och intellektuellt

uppror istället för att använda musiken. :-) Däremot inser jag ju punkens

betydelse i musikhistorien och den del av visgenren jag själv anser mig

tillhöra. Och jag försöker, med Sören Alexandersson som guru (även om TASK

antagligen är det sämsta jag har hört i hela mitt liv!!!) ha en punkig

inställning till "musikkarriären".

 

Du hade hört talas om Skrutt förut, var det bra eller dåliga saker?

-Jag fick läsa Sörens Alexanderssons frågor och svar när han blev intervjuad.

Jag tror han tyckte det var jättekul, så det var bara positivt.

 

Sören Alexandersson har hjälpt dig en del eller , hur verkar samarbetet

med dig och honom?

-Vi träffades för några år sedan när jag kom med i Lumbago, en löst

sammansatt grupp poeter, trubadurer och kulturella visionärer som bland

annat arrangerade poesi-och visfester på båten Rio Rio i Göteborg. Vi

gillade varandras musik, och Sören fixade lite spelningar åt mig i sina

punktrubadurkretsar, och sen spöade jag honom i Trubadur Slam i Borås 2003.

Det är hans skivbolag Troglodyt som ger ut min skiva. I övrigt är han med

och spelar på Hyllningsvisa till lesbiskt sex på skivan, och så är vi som

sagt sambos.

 Vad gillar du annars svensk musik, finns det några bra grupper/artister?

-Jag gillar Marit Bergman jättemycket. Om man tittar noga och tänker sig mig

med jättemycket smink är vi ganska lika, ha ha! Nä, men jag tycker hon

förenar praktisk feminism med bra pop, genom att hon skriver texter som är

subtilt feministiska. Tex kärleksvisor där hon är den som är aktiv och

dominant, inte mannen, eller I will always be your soldier som handlar om

systerskap. Dessutom är hon en bra musiker. Jag gillar också Vagina Grande,

synd att de inte gjort fler skivor. Pughs äldsta skivor är också bra. Bland

det bästa som gjorts i Sverige tror jag.

Inom visgenren gillar jag framför allt Sören & Pålle, Christina Kjellsson,

Dan Berglund och Loke Nyberg.

 

Politik och musik, hör det ihop?

-Kan inte tänka mig musik utan politik! Politik finns i allt, och även de som

anser sig vara opolitiska har egentligen ett politiskt perspektiv. Bara

genom att leva och uttrycka sig tar man ställning för och emot en massa

saker. Men jag har svårt för att ta till mig musik när den blir alltför

"plakatpolitisk".

 

Vem är den politiska artisten/gruppen?

-Jag tycker Jan Hammarlund är väldigt politisk, både i sina texter och

privat. Han är otroligt engagerad och insatt i allt från

Israel-Palestinakonflikten till homokampen, spelar för att han verkligen

vill förändra och håller sig dessutom a jour med vad som händer på

undergroundvisscenen, bland oss som inte blivit etablerade. Han är en

politisk förebild för mig.

 

 

 

 

 Hur tycker du det är att bo i Sverige idag? Politiskt, fördomsfullt?

-Oj, vilken fråga! Det som oroar mig mest just nu i dagens Sverige är

arbetslösheten, bostadsbristen, individualismen och den feministiska

backlashen efter dokumentären "Könskriget". Men det är väldigt mycket annat

också som är skitdåligt, och jag har inte direkt någon framtidstro.

Det som är positivt är att massa diskriminerade grupper som tidigare kvävts

eller fått sin talan förd av någon annan nu själva rest sig och protesterar

mot förtrycket; att det handlar väldigt mycket om do it yourself och

aktivistiskt motstånd. Även i akademiska kretsar tycker jag i och för sig

att medvetenheten om den orättvisa maktfördelningen och strukturers påverkan

ökat. Det känns som det händer mycket underifrån på alla fronter, samtidigt

som partipolitiken står helt still och liberaler, moderater och

sosseförrädare gör det sämre och sämre för alla utom dem själva.

Jag tror att det som behövs på alla fronter är ökad empati och förståelse

för andra människor och grupper. Om man inser att alla är lika blir det

svårt att utöva förtryck mot någon, förenklat sett.

 

Vad är det för typer som kommer på dina spelningar? Finns det någon

typisk åskådare?

-Framför allt är det många feminister, både killar och tjejer, kvinnor och

män. Jag har också många lesbiska "fans", jag har ju flera låtar på temat,

och det är ju inte så vanligt. Jag har också en hel del visintresserade i

publiken.

 

Sören gillar ju fotboll(GAIS) är det något som du gillar?

-Jag har spelat fotboll i 9 år, fast det var ett tag sedan. Jag håller också

på GAIS. Jag hoppas faktiskt att de blir kvar i ettan en säsong till; det

vore bara dumt att åka jojo mellan allsvenskan och ettan. De kan gott mogna

ett tag tills spelet blir lite jämnare.

 

Jag har försökt få Sören att göra en GAIS-låt, är det något du skulle

kunna tänka dig, att göra en låt eller spelning för något du tror på?

-Jag gör alla mina låtar och spelningar utifrån något jag tror på mer än

GAIS. Men det vore intressant att göra en GAIS-låt som inte skulle vara så

grabbig.

 

Är det som musiker viktigt att ta ställning för saker och ting? Kan man

påverka som musiker?

-Jag tycker att det är viktigt att medvetet ta ställning för saker och ting

oavsett vem och vad man är, men som musiker gör man det ju mer offentligt.

Men jag tycker som sagt att all konst har ett politiskt perspektiv, eller

kanske en politisk dimension, då den skapas i ett sammanhang, i ett samhälle

där det finns normer, regler och värderingar. Allt som skapas skapas utifrån

något annat. Jag har inte haft som syfte att påverka någon när jag skrivit

visorna, men naturligtvis önskar jag att jag kan få människor att känna igen

sig, bli stärkta och/eller fundera över sina liv och åsikter genom min

musik.

 

Kan musik ändra någons liv tror du?

-Ja, det tror jag verkligen.

 

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste

sakerna i livet?

-Fem favoritskivor:

Janis Joplin: I got them ol´ kozmic blues again, mama!

Tom Waits: Small change

Neil Young: Zuma

Pugh Rogefeldt: Ja dä ä de

Etta James: Allt!

 

Konserter:

Weeping Willows på Jäger i Karlstad 2000.

När Åsa Bällsten slog sönder sin gitarr under låten "Popidol" under Barrabas

spelning på Inkonst i Malmö 2004.

Vagina Grande på Skogsnäsfestivalen 2003.

Loke Nyberg på Lumbago 2003.

Dan Berglund på Wisgothafestivalen 2004.

 

Viktiga saker i livet:

Mina nära och kära

Feminism

Att inte bli sjuk

Att inte ha tråkigt

Att alla ska tycka om mig

 

Första senaste och dyraste skivan du har köpt?

-Första var "It must have been love" med Roxette på vinylsingel när jag var

runt 10 år. Första CD:n var Michael Jacksons "Dangerous" när jag var 12.

Senaste skivan var Stefan Sundströms "Hjärtats melodi". Jag köper nästan

alltid skivor på lågpris, tycker det är dyrt med 169:- (fullpris), och

ångrar mig alltid efteråt. Moneybrother var inte värd det, tex.

 

Mest pinsamma skivan i samlingen?

-Ja, det får ju bli ovan nämnda Michael Jackson då. Fast jag har inte kvar

den. Av dem jag äger nu är det nog "Mocking Bird Hill and other songs known from the TV commercials" som jag fått av pappa. Men det är skitbra låtar på den!

 

Du sjunger "Vad mamma tycker spelar ingen roll" sjunger du i

Hylllningsvisa till lesbiskt sex, vad sade mamma om den?

-"Det säger vi inte till pappa!" sa hon när jag berättade att jag var

bisexuell, det var innan hon hört låten. Men nu tycker hon att den är fin.

Mina föräldrar har gjort en väldig omvändning med det där med sexualitet,

och är numera toleranta. Men jag var väldigt rädd för vad de skulle säga,

mest för pappa.

 

Blir det mycket intervjuer? Är det tråkigt?

-Jag tycker att det är väldigt trevligt att prata om mig själv, så det är

kul! Har gjort några stycken.

 

Vilken är frågan du vill ha men aldrig får, ställ den och besvara den?

-Vem skulle du vilja vara om du fick vara man för en dag?

Ulf Lundell. Det skulle vara spännande!

 

Vad är dina framtidsplaner med musiken?

-Jag skulle gärna vilja kunna försörja mig på min musik, men vill framför

allt göra fler visor och skivor. Det enda som skulle kunna få mig att sluta

är att samhället blir jämställt :-)

De närmaste planerna är en sommarturné, att spela in en video och sälja så

många skivor att alla får tillbaka de pengar de lagt ut.

 

För dig själv som människa?

-Stefan Sundström verkar ha det ideala livet, med fru och barn och

grönsaksland, och lite turnéer emellanåt... Så skulle jag gärna ha det i

framtiden.

Just nu letar jag ett bra jobb, funderar på att läsa mer genusvetenskap och

sociologi, gå i terapi och prata om min barndom, skaffa större lägenhet,

organisera en intellektuell feministisk diskussionsgrupp, ge ut en diktbok

och göra ett fanzine med min syster Frida.

 

Visdomsord?

-Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion.

 

Nåt att tillägga?

-Nej, jag tror inte det. Tack för att jag fick vara med!