Att Krigsstigen har gjort en av de bästa
debutep:na på länge råder det ingen tvekan om.
Här svarar de på ett gäng frågor från mig och
jag hoppas verkligen att de kommer med mer låtar
snart...för de andra är sönderspelade. Juni-2023
Hej på er! Hur kommer det sig att Krigsstigen
kom till?
Adrian: Jag skulle provspela för Wrong Band som
trummis och efter ungefär två rep så droppade de
att de hade ett annat hemligt projekt som hette
Krigsstigen. Jag tyckte det lät mycket mer
intressant och på den vägen är det.
Anders: Vi, (jag, Jesse och Hanna) satt och
spånade på om det inte skulle vara kul att göra
musik på svenska. Vi var alla på och
kreativiteten började flöda direkt. Både Anton
och Adrian förfrågades om de var intresserade av
Wrong Band, men rätt snart kom Krigsstigen upp
på bordet och de låtidéer som fanns, och alla
blev grymt sugna på att satsa på det.
Hur kommer det sig att ni kom in i punkens
underbara värld? Föräldrar, kompisar eller vad?
Anton: En väns styvpappa tipsade om band som The
Ramones, The Clash, Sex Pistols osv när jag var
runt 10-11 år. Därifrån var vägen - och
musiksmaken utstakad.
Anders: Min bror introducerade mig till band som
Weezer och Blur, och efter det så gled det mer
och mer över till punken.
Hanna: Jag hittade punken själv och började
hänga i smyg på skivbutiken efter skolan i
mellanstadiet. Vill fortfarande tacka killen som
jobbade på den “hårda sektionen” i Mega Store
vid Stockholms central för alla grymma musiktips,
men har aldrig råkat på honom i vuxen ålder
tyvärr.
Ni är några av er med i Wrong Band också, blir
det fortsättning på dem med?
Hanna: Det kommer mera från Wrong Band, men
Krigsstigen har tagit en jäkla fart just nu, så
det gäller att hinna med allt!
Ni har ju lyssnat en hel del på trallpunk kan
jag tänka, andra punkstilar ni gillar?
Hanna: Jag lyssnar i princip på all typ av punk,
men hjärtat klappar absolut hårdast för skate
från LA på 90-talet.
Adrian: Nej, jag gillar faktiskt bara trallpunk!
Jesse: Samma för mig, bara trallpunk här.
Anders: Jag var rätt sen på bollen gällande just
trallpunken. Var under många år mer inkörd på
skate och amerikansk punk.
De här fyra låtarna är bland de bästa jag hört
på länge i gränslandet mellan trall och hårdare
punk. Måste väl släppas på skiva?
Adrian: Tack! Att de kommer släppas på skiva
känns helt självklart.
När ni gör låtar, hur går det till, är det någon
som gör allt eller är det något ni jammar fram i
replokalen?
Anton: Oftast presenterar en i bandet- eller
flera av oss en låtidé/mall för resten av bandet,
som vi sen testar ihop i replokalen. Utifrån det
kan man säga att vi testar oss fram tills vi
blir nöjda med låten.
Adrian: …och alla bidrar på sitt sätt till låten.
Det finns ingen låt där inte alla har bidragit.
Anton: Adrian har helt rätt, det är verkligen en
grupp-process där vi tillsammans formar låtarna
så att alla blir så nöjda som möjligt.
Texterna verkar ju ganska viktiga för er? Vilken
är er mest politiska låt?
Jesse: Vår mest politiska låt än så länge skulle
jag nog säga är en vi jobbar på just nu som
heter ”Solidaritet”. Det säger sig nog självt
vad den handlar om.
Vad tycker ni om att bo i Sverige idag,
politiskt med SD-KD-M etc? vad är det värsta med
denna regering?
Jesse: Jag har länge oroat mig för de bruna
vindarna som blåst in över Sverige. Det som gör
det extra obehagligt nu är att SD fått så stort
inflytande, inte bara genom att de växer när de
dragit med sig följare från andra partier, utan
att andra partier börjar apa efter för att locka
tillbaka sina följare. Och det faktum att
högerflanken nu tagit hjälp av SD för att få
fatt i styret, det är bara vidrigt. Det
normaliserar i längden rasismen, något som de
flesta partier tidigare (i alla fall uttalat)
sparkat bakut åt. Det känns obehagligt likt hur
det såg ut på mellankrigstiden när NSDAP växte
fram.
Låten Stopp min kropp är ju en ledsam låt, är
detta något som är självupplevt och är det
vanligt?
Hanna: Första gången en man tafsade på mig var
det en gammal gubbe på bussen, jag var 13 år.
Sedan dess har ingenting förändrats. Det sjuka
är att jag var med om en tråkig händelse ganska
snart efter att “Stopp min kropp” kom ut. Jag
vill inte gå in på detaljer, men låten är
högaktuell för mig.
Jesse: Tyvärr otroligt vanligt. Lika vanligt nu
som när jag var yngre, men nu har jag lättare
att hantera det. Antagligen, tyvärr, för att man
blivit avtrubbad. Det gör mig otroligt ledsen
att tänka på vad man varit med om som ung då man
inte hade samma styrka att säga nej och jag
hoppas verkligen att det kan bli förändring så
att inte fler ska behöva vara med om det.
Vad betyder ordet punk för er, är det bara ett
ord, musikstil eller livsstil?
Adrian: För mig är det musik. Det är ju en
livsstil, men det är ingen livsstil jag lever
efter direkt, det finns ju något som heter ”punkstämpel”
som är något man får när man inte spelar typ
“rock”. Det är inte en jättestor skillnad
egentligen mellan punk och rock, antingen är det
enkelt eller svårt.
Jesse: Självklart är det en musikstil men jag
ser det även som en livsstil, eller kanske
snarare en livsåskådning. Men det är inte
viktigt för mig att inneha en etikett, som i det
här fallet punkare, folk kommer ändå kalla en
vad de vill.
Anton: För mig är det en mix av allt, som Jesse
säger en livsåskådning. Jag ser det som något
man kan använda utifrån hur det känns bäst själv.
Anders: För mig är det också mer musik än en
livsstil.
Egentligen är detta bara digitalt? Ska jag känna
mig privilegierad som har ett ex?
Hanna: Vi tänkte bara släppa det digitalt, men
så tryckte vi några CD-skivor för recensenter
som dig och så frågade vi om folk ville ha. Det
ville de, så vi tryckte en batch till som sålde
slut direkt. Nu har vi en väntelista. Oväntat
och väldigt roligt!
Är det viktigt att få ut er skiva i fysiskt
format tycker ni?
Adrian: Jag kan tycka att det är viktigt i
början när man behöver få in en bandkassa innan
det börjar rulla på med gigs och merch. Sen
kanske man inte behöver släppa allt fysiskt.
Kanske någon Limited edition-LP eller dylikt.
Anders: Det är alltid kul att kunna hålla det
färdiga resultatet i handen. Jag tycker att det
hade varit svinskoj med en Krigsstigen-kassett.
Köper ni skivor själva eller är det bara Spotify
som gäller för er?
Hanna: Jag köper vinyler och merch med band jag
gillar och vill supporta. Ingen tjänar ett skit
på Spotify så det är enda sättet att stötta
banden direkt.
Anders: Jag köper gärna vinylen och har även
köpt många av min barndoms favoritalbum som jag
hade på CD i vinylformat bara för nostalgins
skull.
Om ni fick chansen att välja fem band(både
levande och döda) att ha en konsert ihop med er,
vilka fem skulle drömbanden vara då?
Hanna: Då väljer vi ett var! Jag tar NOFX pga
vill festa med dem.
Anton: The Ramones.
Jesse: Mimikry! Eller DLK.
Adrian: Carl Michael Bellman.
Anders: Bad Religion!
När ni spelar ute, drar ni bara ung publik eller
kommer det gamla gubbar som mig med(kanske bra
att de gamla gubbarna inte kommer med tanke på
Stopp min kropp ;.)?
Hanna: Vi har inte spelat ute än, men vi ser i
statistiken att merparten av de som lyssnar är
från 25 år och uppåt.
Att bo och leva i Sverige, vad är bäst och vad
är sämst?
Anton: Baserat på vad man ser som händer i
omvärlden så blir man tacksam över att vi har
fred och stora möjligheter att göra det man vill.
Har ni några unga nya band att rekommendera
annars? Några gamla band som ni gillar mycket?
Anton: Borgerlig Begravning.
Hanna: Devil’s Ivy är grymma.
Adrian: Björnarna och DLK!
Anders: Gävlebandet Fruktansvärld!
Att spela musik, är det ett bra sätt att få ut
frustration eller vad säger ni?
Anton: Ja, men det är ett bra sätt att få ut
alla möjliga känslor på.
Adrian: Absolut! Jag hade inte spelat musik på
2-3 år och jag kände verkligen att jag fick ut
något ur kroppen som inte skulle vara där när
jag började spela igen. Någon form av
frustration eller något som fattats som nu
ligger på plats.
Anders: Jag känner nödvändigtvis inte så mycket
frustration i just spelandet. Det är mer en
glädje och en massa positiv energi som kommer ut…
Man är lite som en kalv på grönbete.
Det är Mart som spelat in er och Ronnie
Björnström som mixat…en perfekt kombo eller?
Hanna: Absolut, båda är fantastiska! Vi döpte
vår EP efter det Martin sa till oss vid
inspelningen, “Skitbra, men en tagning till, du
kan bättre”. Det är känslan efter vår första EP
- nu vill vi bara spela in ny musik och göra det
ännu bättre.
Anders: Att få vara hos Mart var väldigt
avkopplande. Hela inspelningstiden kändes
otroligt lugn. Ingen stress och alla fick
möjlighet att spela in tills man var nöjd med
resultatet. Sen att få mixa med Ronnie som har
det CV:t han har var ju magiskt.
Ni sjunger på svenska, ni kommer väl aldrig att
sjunga på engelska?
Adrian: Nä.
Anders: Vill vi sjunga på engelska kan vi köra
med Wrong Band.
Kör ni några covers när ni spelar ute? Isåfall
vilka?
Hanna: Inget som är bestämt, även om vi lovat en
vän och bokare att köra några covers på hans
ställe i Karlstad. Men vår original-setlist
består av Krigsstigen-låtar.
Krigsstigen är ett riktigt bra bandnamn, var ni
överraskade att ingen annan hade döpt ett band
till det innan?
Jesse: Alla andra vi testade var upptagna så det
var skönt att något var ledigt, haha!
Har ni något att säga till andra unga band som
vill spela in en skiva etc, något de som ska
tänka på?
Hanna: Mitt bästa tips är att repa till klick
innan, det gör allt hundra gånger lättare på
inspelningsdagen. Är man ovan vid klick så
kommer man inte göra bra ifrån sig. Man behöver
inte ha klick live, men vid inspelning - absolut.
Anton: Och repa mycket innan och spela in er
själv och lyssna innan. För att undvika
oklarheter när man väl är i studion.
Anders: Förutom i studion så tror jag man måste
tillåta sig själv att inte vara så kräsen i
början, utan ta många små gig och spela
tillsammans med andra band i samma storlek. Dels
för att få erfarenheten, men också för att få
kompisar i andra band. Det blir som ett nätverk,
och man knyter nya kontakter.
Fem favoritskivor just nu?
Hanna: Jag tycker Fruktansvärlds och Baboon
shows senaste skivor var svinbra. Annars är det
samma gamla vanliga plattor, Out come the wolves
med Rancid, Stranger than fiction med Bad
Religion och vilken som helst av the
Interrupters.
Anton; Björnarnas ”Det sämsta” och deras senaste
”Historierevisionism. Lastkaj 14 ”Becksvart”,
Bad Religion ”alla skivor” så där rök min
buffert av fem favoriter.
Anders: Risk för copy på Anton och Hanna men jag
säger Björnarna - Historierevisionism,
Fruktansvärlds nya, No Fun At All - Out of
bounds (en ständig favorit), Bad Religion - The
empire strikes first och så vill jag slå ett
slag för det norska bandet Oslo Ess, (alla deras
skivor är guld) men speciellt debuten Uleste
boker og utgåtte sko.
Vilken var den första punkskivan ni
införskaffade?
Hanna: Dookie, Green day.
Anton: Life on a plate, Millencolin
Jesse: Det var nog Dookie för mig med.
Adrian: Ingen aning, den enda jag kommer på är ”Tomat”
med DLK. Jag gissar på den.
Anders: Dookie, Green Day.
Framtidsplaner för bandet
Anders: Spela, spela, spela.
För dig själv?
Hanna: Köpa en ny bas.
Anders: Jag känner att i det här bandet vill jag
försöka utmana mig själv i mitt låtskrivande.
Jag har alltid haft lätt för att komma på riff
och idéer, och i Wrong Band var jag ensam
gitarrist och fick därför alltid tänka på att
gitarren skulle låta större än vad den
egentligen är, men i Krigsstigen har jag ett
fantastiskt stöd i Anton som jag kan bolla både
melodier och ackord tankar med. I och med att
det är musik på svenska nu vill jag även försöka
mig på att skriva texter. Sen om det blir bra
eller inte, det visar sig.
Visdomsord?
Hanna: Haha! Bra svar Anton!
Nåt att tillägga
Anders: Nä…
hahah! bra svar anton!