Hoola Bandoola Band
Liseberg , Göteborg 110809

Jag har ju växt upp med en hel del av deras låtar genom åren och man har väl gillat sådär lite i smyg för när man var som mest inne i punken fick man ju inte gilla progg…lite lustigt egentligen eftersom progg och punk har ganska mycket gemensamt…i alla fall det politiska många gånger. Tyvärr sitter stolarna från gårdagens allsång kvar och det blir en konsert där man är ”tvungen” att sitta ned. Rockkonserter skall man inte sitta på men det klart publiken som är där mångt och mycket idag är ju ”gammal” och kanske inte orkar stå en hel konsert. Ut kommer mer än medelålders män(i alla fall de flesta av dem) och publiken är minst lika gammal(de flesta av dem) och man förstår ganska snabbt att det inte kommer att bli världens röj. Mikael Wiehe är ju den självklara mittpunkten i bandet tillsammans med Håkan Skytte som ser ut som en blandning av Leif Pagrotsky och en uteliggare och han dansar omkring och har lite rytminstrument i handen som han slår på ibland.

De börjar med första låten från första skivan Hemmet och sedan följer ett pärlband med ”Hits” som Vem kan man lita på, min favorit Keops pyramid, Afzelius Sång om frihet, Huddinge Huddinge, Ingenting förändras av sig själv och Victor Jara. Visst kan man sakna några låtar som Stoppa Matchen(även om den kanske inte är så bra), Juanita, Fred men man kan ju aldrig få allt på en sådan här konsert. Det kanske inte är den största upplevelse rent visuellt men konserten tänder till riktigt bra på slutet när några i publiken ”rusar” fram till scen och många följer efter och hela publiken ställer sig upp….då blir det lite magi i alla fall. Deras texter kanske var väldigt politiska en gång i tiden och kamp var ordet för bandet men idag känns det som en ganska trött kamp men vem orkar vara arg hela tiden? Många bra låtar fick vi höra i alla fall men gränsen mellan dansband och progg är skör ibland men som tur var balanserade HBB på rätt sida av den gränsen. Nostalgiafton – javisst men det är kul att ha sett dem live i alla fall och till och med en ny låt spelade Strö all min kärlek

I have been grown up with some of their songs through the years and I have liked them a little bit because when I was more into punk(I mean when I was younger) couldn´t you like these progressive bands…..a little bit funny because this music and punk have many things in common….anyway the political songs many times.I´m not so happy that the chairs from the allsinging the day before is still left so we was “forced” to sit down. Rockconcerts should not be sitting audience but many of the audience is “old” and maybe can´t they stand all the time. Out comes middleaged men(the most of them) and you can understand really fast that this wouldn´t be the concert with the most visionally style. Mikael Wiehe is the point that many looks at together with Håkan Skytte  who looks like a mix of Leif Pagrotsky and a homeless and he dances around with some rhtyminstruments in his hand which he hits sometimes.

They start with the first song on their first album Hemmet and then comes the hits after each other as Vem kan man lita på, my favourite Keops pyramid, Afzelius Sång om frihet, Huddinge Huddinge, Ingenting förändras av sig själv och Victor Jara. Sure can you miss songs like Stoppa Matchen(even if it´s not so good), Juanita, Fred but you cannot get everything on a concert like this. It´s maybe not my biggest live experience visually but it is lighten up a little when some people in the audience runs to the stage in the end of the concert and the rest of the audience stands up…then it´s a little bit of magic anyway. Their lyrics was maybe really political and struggle was a word for the band but today it feels like a tired struggle but who have the guts to be angry all the time? Many good songs is it anyway but the border between danceband and progressive music is thin sometimes but as lucky as we were so balance HBB on the right side of that border. Nostalgiaevening – sure but it´s fun to have seen them live anyway and they played one new song too…Strö all min kärlek.