ELDKVARN
Kungstorget, Göteborgskalaset 11/8-2005

Jag har ett tjugotal skivor med Eldkvarn men jag har aldrig lyckats se dem. Den senaste skivan Atlantis rankar jag som en av de bästa och det är väl ganska ovanligt att den senaste skivan är bland de bästa, band brukar ju många gånger bli sämre med åren. Jag dricker ju inte vin men man säger ju att det blir bättre med åren och det gäller kanske Eldkvarn också. Man vet inte riktigt var man skall titta för det händer en hel del på scenen även om det inte är utstuderade saker som bandet gör. Carlas miner är obetalbara när han spelar sin gitarr, Pluras försök till att hoppa på många av låtarna men det verkar som om han har superlim under skorna för han kommer inte högre än några centimeter. Tony Thoren dansar lite käckt till många av låtarna och när Pojkar Pojkar Pojkar kommer så tar han till och med av sig kavajen och diggar loss rejält.

Det verkar som om bandet var på spelhumör även om jag inte sett dem förut så känns det som om de verkligen gillar denna kväll. De startar med några nya låtar och kör sedan ett set med ganska ovanliga låtar. Men många av mina favoriter finns med i listan av de låtar som spelas. Konfettiregn, Pojkar, Pojkar, Pojkar, Kärlekens tunga, Ett hus på stranden, Man utan namn och 3:an spårvagn genom ljuva livet. De bjuder oss på två hyllningar också, den första är en tung version av Mil efter Mil till den ganska nyss bortgångne Totta Näslund och Somliga går med trasiga skor som en hommage till Cornelis.

Detta var nu tredje gratiskonserten under Göteborgskalaset och de band som jag sett har en hög medelålder men det känns som om det inte är något hinder för att spela bra rockmusik, förvisso dras Eldkvarns medelålder ner betydligt eftersom Werner(trummisen) son Adrian är med på bakgrundssång/tamburin. Publiken är som vanligt väldigt blandad, alltifrån unga människor som faktiskt kan texterna till medelålders män och kvinnor. Nej, nästa gång de kommer hit skall jag göra allt för att komma dit igen.

 

I have twenty or more records with Eldkvarn but I have never managed to see them. The latest record Atlantis I rank as one of the best ones they have done and it´s rather unusual that the latest record is among the best ones, many bands get worser through the years. I don´t drink wine but many people says that it gets better for every year and that´s the same thing with Eldkvarn too. You don´t really know what to look at because it happens things on stage all the time even if they haven´t a sceneshow or so. Carlas mouth shows us many faces when he plays his guitar, Pluras tryings to jump high but he only comes some centimetres over the ground, it feels like if he have superglue under his shoes. Tony Thoren dances a little to many of the songs and when the song Pojkar Pojkar Pojkar comes he takes off his jacket and dance really much.

It seems like if the band is in the mood to play and even if I haven´t seen them before it feels like they really like what they do this evening. They start with some new songs and then they do a set of not so usual songs. But many of my favourites comes during the evning like Konfettiregn, Pojkar, Pojkar, Pojkar, Kärlekens tunga, Ett hus på stranden, Man utan namn and 3:an spårvagn genom ljuva livet. They give us two tributes also, the first one is an heavy version of Mil after Mil to the newly dead Totta Näslund and Somliga går med trasiga skor as a tribute to Cornelis Vreeswijk.

This was the third free concert during Göteborgskalaset and the band I have seen this far have a high middleage but it feels like if that isn´t a problem to play rockmusic anyway., yeah Eldkvanrs middle age goes down a little because Werner(the drummer) son Adrian is on stage with backgroundvocals/tambourine. The audience is very mixed with young people who can all the lyrics to middlegaed women and men. Yeah, the next time they come to Gothenburg I will really try to see them again.