Historia om gruppen?

STEFAN: Har känt Magnus sedan tidigt 90-tal och vi har länge pratat om att göra något gemensamt då vi har gemensamma förebilder inom punken. 2012 gjorde vi slag i saken då våra dåvarande band gick på halvfart och tillsammans med Gabriel och Carl spelade vi snabbt in fyra låtar som ledde till skivkontrakt med tyska Spirit of the Streets.

CARL: Stefan ringde mig och frågade om jag ville hjälpa honom spela bas i ett nytt hobbyband han hade på gång. För att vara schysst ställde jag upp, men när jag sedan insåg vilka guldkorn han och Gabbe satt ihop - Slippery Joe och Gonna Ball var de första låtar som de visade mig – kände jag att jag verkligen ville vara en del av det här. Jag var fast.

 

Band före eller bredvid?

STEFAN: Före City Saints spelade jag trummor i 10 år tillsammans med Gabriel och Carl i Chillihounds och där innan som sångare i ett trashmetal-band. Nu spelar jag trummor i ett rockabilly-band tillsammans med gitarristen från P-Nissarna.

GABRIEL: Jag spelade gitarr i 70-talsdoftande bandet Cherry Spot innan jag startade Chillihounds och  som sagt tillbringade 10 år tillsammans med Carl och Stefan. Då som sångare och gitarrist.

CARL: Jag har spelat i flera olika band i olika genrer. 1997 var jag med och bildade Abandon. Vi lirade en sorts aggrometal, men när de ville gå i en mer sludge/doom-inriktning hoppade jag av i början av 2001. Jag gick med i garagerockbandet Rickshaw och släppte en mängd singlar och fullängdaren ”Sonic Overload” 2003. Jag lämnade bandet senare samma år och turnerade nästa år som stand in-basist i Trigger. 2005 gick jag med i Chillihounds som släppte tre album fram till att vi la ned 2013. Jag har även spelat live med gothbandet Lucyfire som bestod av medlemmar från Tiamat, Dark Tranquillity och Kingdom Come. Jag har även haft ett hyllningsband till Ramones som hette Ramonia. Det lustiga är att Stefan har berättat att han var på ett av Ramonias gig långt innan vi kände varandra.

MAGNUS: Ragnarök 90-91, Kängkraft 91-96, Bitistål! 96-96, Perkele 93-2012

 

Berätta lite om varje medlem, ålder, familj, arbete, intressen och något hemskt om varje medlem?

STEFAN: Föddes samma år som Never Mind the Bollocks gavs ut, är sambo och har en Rottweilertik som heter Freja. Har jobbat på SKF sedan ’94 och har vid sidan om musiken, film som största intresse. Något hemskt? …blir otrevlig av sprit

GABRIEL: Kom till samma år Elvis dog, singel med en liten dotter på 8 år som heter Isabella. Arbetar på en motorfirma och bredvid musiken är öl ett stort intresse. Jag dricker den så ofta jag kan. Något hemskt? Jag hade en vit månad en gång och i samma veva slutade stereon fungera, det var hemskt.

CARL: Också född 1977. Gift och har en liten son. Skriver för Sweden Rock Magazine och har författat boken ”Kiss – Den osminkade sanningen”. Gillar skräckrullar från 70-talet, samlar på vinyl och är inte längre vegetarian.

MAGNUS: 38 år, lokförare och fembarnsfar.

Jag tycker ni låter ganska göteborgskt trots att ni sjunger på engelska, för punkbanden härifrån har alltid spelat lite "enklare" form av punk eller vad tycker ni? .

STEFAN: Har själv lyssnat väldigt lite på svensk punk, men jag anser att det viktigaste inom all musik är energi och sväng. Och då framförallt inom punken. Det viktigaste är en bra melodi, sedan kvittar det hur duktig du är.

GABRIEL: Har aldrig riktigt tänkt på hur svensk punk skiljer sig beroende på vart den kommer ifrån. Men i vårt fall har vi alltid försökt komma åt själva kärnan i musiken och leverera den, hålla det enkelt utan krusiduller. Man kan säga att vi levererar russinen i kakan.

CARL: Tror det hänger ihop med arbetarklassmentaliteten – varför krångla till det? Det enda punkband från Göteborg jag lyssnat på lite är Attentat. De har koll på det där med minnesvärda enkla refränger, det kanske är det som är göteborgskt?

 

Vad har ni hört för jämförelser?

STEFAN: Rose Tattoo, tidiga Status Quo, Motörhead, Sham 69, Dr Feelgood, The Boys.

CARL: Recensenter brukar rabbla upp protopunkband som jag aldrig hört talas om. Jag undrar när de ska inse att vi bara snott allt från Status Quo? Skämt åsido, faktum är att det framför allt är amerikaner som kliar sig i huvudet när de försöker pricka in våra influenser. Vad som gör City Saints unika är att vi utöver 70-talspunken även har 70-talshårdrocken och femtiotalsrocken i blodet.

 

Kul också med ett punkband som erkänner Status-rötterna...mina gamla idoler?

STEFAN: Älskar Status Quo och kollar man in valfri spelning från 70-talet med ”The Frantic Four” dvs. Francis, Rick, John och Alan, så är det ett betydligt högre tempo än många av dåtidens punkband.

CARL: Det blir inte mer jordnära än tidiga Status Quo. Hatten av för dem.

 

Förutom punk vad lyssnar ni på då?

STEFAN: Det mesta som innehåller trummor, gitarr och bas. Just nu mycket 77-punk, ska och garage.

GABRIEL: Finns mycket att ta av där. Försöker att hålla en bredd i musiken så att inte hjärnan fastnar på repeat. Just nu är jag inne i en soul-period. Alltså 60 och 70-talssoul, inte modern slisk-soul. Sedan finns det ju alltid favoritband man alltid återkommer till.

CARL: Allt som låter organiskt och svänger.

MAGNUS: 70-tals rock och svensk progg

 

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

STEFAN: Det är väl en livsstil, även om jag aldrig sett mig själv som punkare eller följt trender. Men har alltid varit arbetarklass och fått jobba mig till allt jag äger.

GABRIEL: Ser inte mig själv som punkare, tycker det är skittråkigt med etiketter. Men punk för mig är att skita i normer och bara köra på och göra det man älskar att göra.

CARL: För mig personligen är det en inställning, att våga gå sin egen väg och skita i vad andra tycker.

 

Vilka är de bästa banden just nu i Göteborg? Sverige? Världen?

STEFAN: Svår fråga. Det varierar något enormt. Lyssnar i princip bara på gammal musik. Men Jim Jones Revue är ett av mina senare fynd. Och världens bästa band är fortfarande samma band som jag växte upp med. AC/DC, Motörhead, Pistols, Status Quo, Ramones och Toy Dolls.

GABRIEL: Idag? Lyssnar också mest på gammal musik. Men Smash it up är ett bra band från Göteborg. Gatans lag och Booze & glory är också två höjdarband.

CARL: Göteborg - Drömriket. Sverige – The 2120’s Världen: Clutch.

MAGNUS: City Saints i Göteborg, Nationalteatern i Sverige och i Världen, hmmm. Kiss har gjort mest hits.

 

Viken var den första skivan du köpte, den senaste och den dyraste?

STEFAN: Första skivan jag fick var en samling med Beach Boys. Den senaste, The Damned’s debut och den dyraste. En specialimport från Australien med Buster Brown. Ett band Phil Rudd från AC/DC hade tillsammans med Angry Andersson från Rose Tattoo i början på 70-talet.

GABRIEL: Första skivan jag köpte för egna pengar var en Little Steven-platta. Den senaste var Rival Sons och den dyraste var en importerad specialbeställd lp jag gav bort i present.

CARL: Första skivan – One night in Bangkok från musikalen Chess. Senaste skivan – Flaming schoolgirls med The Runaways. Dyraste – Originals II med Kiss. 

MAGNUS: Min första. Kiss-Killers, Senaste, Ulf Dageby-Lata rika. Dyraste. Iron Maiden på vinyl.

 

Skivan du köpte för det fräcka omslaget men blev så besviken på?

STEFAN: Har aldrig köpt en skiva pga omslaget.

GABRIEL: Skivor är och har alltid varit för dyra för att köpa enbart för att omslaget är coolt.

CARL: Wolfmother ”Cosmic egg”.

 

Vilket band, aktivt eller inaktivt väntar du på en nya skiva med?

STEFAN: Skall bli spännande att se vad AC/DC lyckas åstadkomma utan Malcolm!?

GABRIEL: Som sagt AC/DC är man ju nyfiken på.

CARL: Vore kul om Tokyo Dragons ville återförenas och släppa nytt.

 

 

 

 

Ni släpper era skivor som riktiga CD, hur kommer det sig?(Det gillar jag eftersom jag är samlare)

STEFAN: Musik för mig ÄR fysiskt. Dvs  vinyl eller CD, det finns inga alternativ

GABRIEL: Vi är väl för gamla för att förstå hur utvecklingen ser ut. En skiva för mig är en vara med booklet och allt, inte filer du laddar ner på datorn.

CARL: Jag vill kunna känna doften av omslaget samtidigt som jag lyssnar på skivan. 

 

Vad tycker ni om nedladdning etc?

STEFAN: Försöker själv stödja scenen genom att köpa all musik, men jag kan förstå om man inte har närheten eller pengarna.

GABRIEL: Det kan vara ett bra sätt för ett band att nå ut samtidigt som jag kan se en liten fara för skivans framtida existens. En bra idé hade varit att sänka priserna, alla ska ha råd att köpa skivor med sina favoritband. Tycker det är löjligt att de som gormar mest och är emot är de artister som redan har pengar i överflöd.

CARL: Vad gratis strömningstjänster och illegal nedladdning medfört är att folk inte värdesätter musik längre i och med att de tar den för given. Kalla mig gammaldags, men jag gillade mer när man verkligen tog sig tid att lyssna på ett album, eftersom man var så illa tvungen i och med att man pungat ut för det. Nu tror jag att folk lyssnar mer med bara ett öra.  

 

Textmässigt, vad inspirerar?

STEFAN: Det varierar. Ibland är det ilska och frustration över hur vårt samhälle ser ut. Men även glädjen över att våra fri och bo i ett land där vi faktiskt har det rätt så bra.

GABRIEL: Skulle nog vilja säga allt. Människor omkring mig, arbetskompisar, vänner, familj och deras livssituationer. Saker man läser, saker man ser, nyheter etc.

 

Politik och musik, hur ser du på det? Ett nödvändigt ont eller ett sätt att få ut vad man tycker?

STEFAN: Har svårt för uppenbart politisk musik. Det kan slå väldigt fel. Tycker personligen musik handlar om känsla. En sinnesstämmning.

GABRIEL: Det kan bli lite krystat om man bestämmer sig för att alla texter skall vara politiska. Men är det något man känner starkt för som t.ex orättvisor tycker jag absolut att man ska skriva om det. Är det en åsikt man känner starkt för blir ju texten väldigt ärlig.

 

Vad tror du om valet i höst?

STEFAN: Så länge vi slipper en högerregering är jag nöjd

GABRIEL: Jag tror det blir en ”rödgrön röra” som kommer att vinna valet.

CARL: EU-valet visar att det blåser kalla vindar i Europa, vilket skrämmer mig inför höstens val.

MAGNUS: Ett alliansfritt Sverige

 

City saints, får mig att tänka på änglar och osökt fotboll...själv är jag en loser och håller stenhårt på GAIS men är fotboll något ni bryr er om och isåfall vilket lag?

STEFAN: Är helt ointresserad av sport. Men skulle jag hålla på ett lag, skulle det vara Gais. Känns mer arbetarklass.

GABRIEL: Jag spelade som ung i Blåvitt men om jag håller på dem låter jag vara osagt.

CARL: I slutet av 90-talet jobbade jag i skivaffären Bengans i Göteborg. Jag var kollega med Jönsson från Attentat som höll i tidningen Makrillen (har jag för mig att den hette) och släppte en platta med punkiga versioner av GAIS-klackens låtar. Samtidigt jobbade även GAIS dåvarande målvakt Håkan (efternamn har jag glömt, var det Eriksson?) så det blev sinnessjukt mycket GAIS-snack i lunchrummet. Själv tycker jag att det är mer intressant att se färg torka än att titta på fotboll.

 

Är det viktigt att ha ett bra namn som folk kommer ihåg? Vilket är det bästa bandnamnet som ni vet?

STEFAN: Självklart är bandnamnet viktigt. Tyckte personligen City Saints lät bra, och speglade vår musik på ett bra sätt. Sex Pistols och Motörhead är två av de absolut bästa bandnamnen.

GABRIEL: Ja det är viktigt. The Stooges är bra och ännu bättre är Iggy and the Stooges.

CARL: Det måste ligga rätt i mun. Det finns många bandnamn som är rätt lökiga, men som fungerar ändå. Guns N’ Roses, hur fräckt är det när man tänker efter? Det bästa bandnamnet är AC/DC. Man förstår på förhand hur musiken låter.

 

Blir det mycket intervjuer? Är det tråkigt?

STEFAN: Inte så extremt. Och det fyller en väldigt viktig funktion. Att nå ut. Så det är ett nödvändigt ont. Ibland mer eller mindre.

GABRIEL: Intervjuer är väl inte det roligaste man kan göra som band men att bli tillfrågad innebär ju att det finns ett intresse för oss och det är bra.

CARL: Det börjar blir mer och mer. Senast var det en radiostation i Texas som hörde av sig, vilket var otroligt kul. Det kan omöjligen bli tråkigt att prata om City Saints med folk som intresserar sig så pass mycket att de vill veta mer.

 

Vilken är frågan ni vill ha men aldrig får, ställ den och besvara den?

GABRIEL: Jag är nöjd med frågorna du ställer.

CARL: Vilket band har ni egentligen lånat påannonseringen från som är i sticket till Gonna Ball? Status Quo.  

 

Vilket är det största bandet ni har spelat ihop med?

STEFAN: Har spelat på en del festivaler och kommer spela på Rebellion festivalen i Blackpool nu i sommar. Och där spelar även UK Subs, The Dickies, Stiff Little Fingers, GBH och The Dictators. Men tidigare har vi delat scen med band som Cock Sparrer och Exploited.

 

Hur tycker ni annars det är att leva i Sverige idag?

STEFAN: Har inte så mycket att jämföra med. Men jag älskar Sverige och skulle inte vilja bo någon annanstans.

GABRIEL: Tycker att klimatet blivit kallare, en mer skit i andra-mentalitet i samhället nu.

CARL: Kallt.

MAGNUS: Det är rätt bra

 

Vad är det bästa respektive det sämsta med att bo här?

STEFAN: Bor i Göteborg, och det bästa är närheten till allt. Och det sämsta ligger väl på det politiska planet. Vilket blir ett alltför långt utlägg…..och dessvärre inte vidare kul.

GABRIEL: Det bästa med Göteborg är att staden känns ganska liten och gemytlig trots storleken. Det finns ingen nonchalant storstadsmentalitet hos människor här. Sedan är det ju en arbetarstad och det känns i atmosfären. Det sämsta är väl svineriet hos politiker med kvittofusk och annat. Riktigt dåliga förebilder för invånarna i staden.

CARL: Det som är bra är att det än så länge finns ett bra fungerande socialt skyddsnät, till skillnad mot vissa andra länder. Sämst är att det är så förbannat mörkt mestadels av året. 

MAGNUS: Fortfarande en hyfsad välfärdsstat, och det sämsta är att några försöker rasera det

 

Vad är framtidsplanerna för bandet?

STEFAN: Ett gäng festivalspelningar, två kortare klubbturnéer i Tyskland och inspelning. Schemat ser späckat ut.

GABRIEL: Vi kommer även att släppa en cd med City Saints samlade vinyl ep´s samt några nya låtar. Den kommer att släppas i december.

CARL: Fortsätta tills vi dör. 

 

För dig själv personligen?

STEFAN: Att bli bättre på det jag gör.

GABRIEL: Att utvecklas och hela tiden bidra till att City Saints blir bättre.

CARL: Bli av med ölmagen. Och kanske skaffa en till tatuering. En sista. 

 

Visdomsord?

STEFAN: Allt är möjligt!

GABRIEL: Vill man något får man jobba för det.

CARL: Var man än vänder sig har man röven bak.

MAGNUS: Know your Enemies

 

Nåt att tillägga?

STEFAN: Tack för supporten!

CARL: Genom åren har jag medverkat på många album, men jag har aldrig varit mer nöjd än med ”Blue Collar Sons”. Tidigare har jag alltid känt att en eller ett par låtar bara hållit godkändnivå, men jag är själv förbluffad över att varenda låt på vår senaste platta är en tiopoängare. Jag är sjukt stolt över den och förvånad över vad vi faktiskt lyckades åstadkomma efter endast tre rep och en ölindränkt helg i studion.