Tompa från Asocial har gjort sig besväret att göra en intervju med mig eller rättare sagt jag med honom. Detta skedde i oktober-2019

 

Lite historia om gruppen? Varför slutade ni att spela en gång och hur kom det sig att ni började igen?

-Asocial bildades nån gång runt 1981..punken var ny för oss då, och allt var väldigt spännande...fan vi var ju bara barn..men det var ett suveränt sätt att spendera fritiden på. Faktum är att det tog över all tid, i princip. Hedemora är ju en liten håla, men det fanns massa band och vi hade en musikförening och det ordnades konserter. Vi släppte lite demokasetter ..tradade, som man gjorde på den tiden. Vi släppte senare, våran första ep..Det bittra slutet. Efter första epn  slutade jag  i bandet och bildade Svart Parad. Efter den kom andra epn Religion Sucks, med lite andra medlemmar.  Asocial fortsatte, med lite olika medlemsbyten, och släppte ep nr 3..House of gore..som enligt bandmedlemmarna inte blev så lyckad, så här i efterhand. Under den här tiden togs det in mycket influenser från Bay Areathrashen, och även lite annan metal. Jag vet inte riktigt varför bandet la ner efter det. Vi återförenades runt -97 och gjorde några spelningar..bla med Extreme Noise Terror, och Bollnäspunken. Jag och Tb var i rätt trasigt skick då och det hela rann ut i sanden..gick liksom inte att ha ett band när två av medlemmarna passade bättre på a - lagsbänken. 2016 fick vi lite frågor ang Asocial av Daniel Ekeroth, som hade börjat jobba på en bok om svensk hardcore...som kommer ut framöver. De här frågorna och snacket som blev när vi började surra om gamla tider, triggade igång oss..att fan, det vore kul att börja köra igen...och så blev det. Vi hade ju utanförskapet då, men hade svårt att få ihop det med reptider, barn och avstånd, så på det viset blev det lättare, när alla bodde i krokarna och ingen hänsyn behövdes tas till småbarn etc. Vi är ju väldigt mycket seriösare nu än förr, hur som helst. I skrivande stund går vi och väntar på att LP nr 2, ska släppas på FOAD rec..den kommer troligtvis ut i dec.

 

Berätta lite om varje medlem, ålder, jobb, familj, band före och band bredvid? Hade ni några band under tiden Asocial inte spelade??

-När vi började lira överhuvudtaget, så hette vi Ångest. Det var Svennes brorsa på sång och en annan basist, då. Jag lirade trummor och Svenne gura. Vi började från noll i princip...det var ett utforskande äventyr. Johan – trummor, är ju den enda som inte är orginalmedlem, nu...men han trummade på återföreningen -97. Han är ju en gammal vän, som har varit med i en massa band. Han trummade i Uncurbed, och var med i Fleshrevels och tusen andra projekt. Han har sitt band Interment, och vevar även gura i Parasit. Johan jobbar som säsongsanställd och klipper gräs på en golfbana. Svenne – gura, var väl han som först började lyssna på punk, och ville starta band. Han lirade lite med Agoni, innan dom bytte namn till Agony och började lira trash. Svenne är väl den av oss som inte har spelat med i något band medan Asocial legat nere. Svenne jobbar som typ systemtekniker på kommunen. Tb – sång,

gapade ju ett antal år i Uncurbed. Sjöng även i Utanförskapet som jag trummade i. Var väl med i lite småband, förr..spelade bas ett tag i ett kängband som vi hade som hette Visions bla. Tb är arbetsledare på ett arbetsrehab, eller vad man ska kalla det... Arbetsträning för människor som har olika problem med att komma in i arbetslivet. Jag, Tompa, spelar bas, och har tidigare varit med i lite olika band..Svart parad, Visions, Utanförskapet.. Johan och jag spelade även i ett thrashband som hette Hatred, efter att Svart parad hade splittrats. Jag var även med en kort sväng i Uncurbed innan bandet splittrades. Var in och vände i Crossing Chaos innan dom splittrades...fan, har man dåligt inflytande ?..haha. Jag jobbar inom socialpsykiatrin. Vi har alla haft ett superstort musikintresse hela tiden genom åren.

 

Jag kan höra mycket gammal käng som exempelvis tidiga Discharge på senaste skivan? Var det bättre förr?

-Nejdå, det var bra förr och är bra nu. Men kommer aldrig att glömma första gången man hörde Discharge...fanns ju liksom inget som lät så, då...fan, man ramlade av stolen ta mej fan. Sen dess har kärleken till gamla Discharge varit odödlig. Gamla Discharge ligger så nära hjärtat att vi vill hålla oss i dom krokarna. Men visst, det finns hur mycket bra band som helst nu för tiden..scenen lever och är rätt välmående. Det är schysst.

 

Asocial, är ni nöjda med namnet? Vilka andra namn var på tapeten när ni skulle bestämma er? Om inte det bästa bandnamnet hade varit upptaget, viket namn hade ni valt då? Jag menar vilket är det bästa bandnamnet?

-Kommer inte i håg vilka namn vi hade som förslag...är ju hundra år sedan..Asocial duger fint.. Utanförskapet var ju ett schysst namn, annars.

 

Vad är det bästa med att spela live? Vad är skillnaden på att spela ute nu om ni jämför med typ 1984?

-Det är klart roligast att lira live...livskänslan höjs ordentligt..gensvaret.. glädjen..extasen..fan va schysst det är. Nu för tiden är det ju mycket bättre utrustning och bättre uppstyrt..folk har växt upp. När vi hade giggen i Hedemora vare ju någon liten sketen gitarrförstärkare som sånganläggning, haha.

 

Var är bäst att spela, var är sämst

-Föredrar squattar..där är känslan genuinast.....utomhusspelningar med stor scen är sådär..svårt att säga generellt. Är det lite folk på plats, som gillar det man spelar, så brukar det funka.

 

Hur är det att spela denna sortens punk i Sverige idag?

-Funkar bra, tycker jag. Finns ju ett helt spektra med olika musikaliska inriktningar inom scenen, och det är bra..mångfald är bra.

 

Hur skulle du beskriva er musik med tre ord??

-Kraft, själ, atomkrig.

 

Vad betyder punk för er, är det bara ett ord eller är det en livsstil?

-Punk är en livsstil, och bra musik...även om man inte tittar sej så ängsligt omkring sej, nu när man börjar komma upp i åren..vafan, man är sin egen domare i större utsträckning än någonsin...vem fan behöver en massa tonårsregler när man är en gubbe ?

 

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag, politiskt? SD?

-Det är rätt skrämmande med dom här högervindarna som blåser...det är som en sorts själslig psykos...där SD är med i tidningarna varje dag, och där det tydligt visar vad det är för sorts parti och människor...och ändå ökar partiet hela tiden. Folk har problem med tiggare , men inte med nazister, verkar det som. Tragiskt med den här samlingsregeringen där vi privatiserar, och vrider hela systemet åt höger...faan, säger jag

Finns det några band i Sverige idag? I er hemstad?

-Det kryllar av bra band i Sverige ..både punkband och andra inriktningar. Det är väl ingen i bandet som bara lyssnar på punk. Hemma i min stereo går Misantropic hand i hand med Lundell. För tillfället finn det inget bra band i Hedemora..Avesta..grannbyn, som TB och Johan bor i har ju Parasit, Interment, Nightime project, typ.

 

Spelar ni något utanför Sverige?

-Ja, det har faktiskt blivit en del utlandsspelningar sen återföreningen..gillar verkligen att lira utomlands..resa..träffa nytt folk..nya ställen.

 

Andra bra band från utlandet?

-Hur mycket som helst...gillar ju även dom gamla banden som fortfarande håller i gång..U.K. Subs, Peter and the,...

 

Era texter, vad influeras ni av? Ni har ju kört på engelska tidigare men det är inget ni kommer att göra igen eller?

-Texterna är ju mycket en känsloaspekt...textideerna kommer via känslan. Man kommer ju mycket närmare kärnan när man sjunger på svenska..kolla Thåström och Winnerbäck tex.

 

Politik och musik, hör det alltid ihop? Är det viktigt att få ut sina åsikter?

-Nämen, det är väl hur man själv vill ha det...men det är ju såklart ett plus när ett band har texter med substans...men det måste ju inte handla om politik för att vara bra texter.

 

Bästa politiska band/artist?

-Crass.

 

Tror du musik kan ändra någons liv, då menar jag texter etc?

-Ja, absolut...att känna att man inte är ensam om det man bär på..identifikationen..texter kan öppna för nya synsätt...musik förenar och bygger broar. Musik är konst, och konst är kärlek.

 

Ert omslag är riktigt fräckt på er CD, vem har gjort det. Är det viktigt att ha ett omslag som man förstår vilken typ av musik man spelar? Vilken är ert favoritomslag alla tider?…

-Killen som har gjort det heter Henrik Gallon. Jag snubblade över hans FB sida i samma veva som vi funderade på omslaget. Tyckte han tecknade alldeles fantastiskt, och kontaktade honom. Han är tatuerare, och har liknande åsikter som oss, så vi fick motivet billigt. Idén är egentligen från en annan bild..som vi gjorde om till våran.

 

Är det viktigt att få ut fysiska skivor? Vinyl eller CD eller både och? Finns det någon bra skivaffär i er närhet kvar?

-Ja, nog känns det som att det är viktigt att det fysiska formatet finns kvar. Det finns ingen bra affär i närheten där vi bor..det är ju via nätet och konserter som det handlas.

 

Snälla ranka fem favoritskivor, fem favoritkonserter?

-Njaa..blir svårt. Discharge live på Kolingsborg, Stockholm -83 glömmer man ju aldrig....Whytolvan och Hear nothing är ju stående favoriter än i dag.

 

Är musik ett bra sätt att få ut frustration och bli en snällare person? Är ni argare idag än ni var unga punkare?

-Musik är ett bra sätt att behålla förståndet i en galen värld. Ett liv utan musik skulle ju vara väldigt fattigt. Argare och argare..vi ser väl inte världen lika svartvitt som förr, men det är ju en jävligt skev planet vi lever på...man ser ju mer hur saker hänger i hop, ju äldre man blir..och det är ju ett jävla roffande och en otrolig arrogans...som vi påpekar på Död åt kapitalismenskivan. Man är ju mer medveten om vilka val man tar i dag.

 

Framtidsplaner för bandet?

-Fortsätta repa, spela konserter...och så kommer ju våran andra fullängdare förhoppningsvis i dec.

 

För dig själv?

-Fortsätta ungefär som jag gör nu..fortsätta att försöka vara kreativ...få det att växa..är rätt nöjd med spåret som jag är inne på.

 

Nåt att tillägga ?

-Tack för intervjun. Schysst med folk som fortfarande gör fanzines.